Ungdomar frågar:

Vad kan jag göra mot dem som mobbar mig i skolan?

TIDIGARE gick Ryan i en liten skola på landet där man aldrig hörde talas om våld. Men sedan bytte han skola och kom till en stor högstadieskola med tuff miljö — och blev snart utsatt för mobbning. Ryan berättar: ”Bussfärden blev rena tortyren. De 15 minuterna kändes som flera timmar, när de andra ungdomarna först retade mig och sedan fortsatte med rena misshandeln. De böjde till ett gem så att det liknade ett hakkors, värmde det med en cigarrettändare tills det var glödhett och smög sig sedan fram och brände mig på handen med det. Jag bröt samman och grät.”

Elizabeth slutade skolan för flera år sedan. Men fortfarande får hon tårar i ögonen, när hon tänker tillbaka på skolan. ”Jag såg inte ut som de andra ungdomarna”, förklarar hon, ”för min mamma tillhör en annan ras. Från andra klass och genom hela grundskolan och gymnasiet blev jag jämt retad och utstött. De verkade ha något slags ’jag hatar Elizabeth’-klubb, och inte ens i de högre klasserna vågade jag gå på skolans toaletter för att inte bli hotad av vissa andra flickor, som sade att sådana som de inte gillade skulle få huvudet nerstoppat i toalettstolen. Jag räknade med att jag stod överst på deras lista.”

Mobbning och skolvåld är en daglig företeelse för ett skrämmande stort antal skolungdomar. De utsätts ständigt för muntliga och skriftliga hotelser, trakasseras i skolans omklädningsrum — och utsätts till och med för påtryckningar att ha sexuellt umgänge — av vissa andra ungdomar som finner nöje i att mobba.a Om du är utsatt för mobbning, kanske detta är ett så stort problem i ditt liv att du inte kan koncentrera dig på något annat. Men lyckligtvis kan man göra något åt det! Först måste man emellertid förstå problemet.

Vad får vissa ungdomar att börja mobba?

Forskare är i allmänhet överens om att ingen föds till mobbare. ”En som mobbar i skolan är kuvad hemma”, säger psykologen Nathaniel Floyd. Man skulle kunna säga att den behandling mobbaren utsätts för hemma överför han sedan i sin tur på andra. — Jämför Predikaren 7:8, NW.

Andra experter anger ”alltför mycket våld på TV” och ”för lite kärlek och omvårdnad och för mycket frihet i barndomen” som andra bidragande faktorer. Även ungdomar som normalt inte är aggressiva blir ibland indragna i mobbning därför att de vill vara en del av gruppen eller vill avleda uppmärksamheten från sig själva.

Vilka blir mobbade?

Allt som betraktas som annorlunda, ett avvikande utseende, en fysisk defekt eller bara det att man är ny i skolan, kan utlösa mobbning. Det finns dock ett gemensamt karakteristiskt drag som man kan urskilja hos många som blir mobbade. Elizabeth, som tidigare omnämndes, pekar på det: ”Jag hade jämt så lätt för att gråta, och därför märkte de andra på en gång om jag kände mig sårad eller var rädd.”

Tidskriften Parents räknade upp följande vanliga karakteristiska drag hos dem som mobbas: ”Ängslan, blyghet, försiktighet, känslighet, dålig självkänsla” och ”en benägenhet att gråta eller fly när man angrips”. (Kursiverat av oss) Nej, de som mobbas rår verkligen inte för att de blir hackkycklingar. Men att känna till att mobbare helst ger sig på sådana som verkar hjälplösa är en förutsättning för att kunna göra något åt problemet.

Var bestämd — inte aggressiv!

Först och främst bör man inte frestas att ge igen. Att ”löna ... ont med ont” är inte bara fel; det kan göra att man råkar in i större problem än man förtjänar och kan helt enkelt göra saken värre. (Romarna 12:17, 1981) Att vara aggressiv är alltså oförståndigt, men det kan visa sig vara bra att man är bestämd. ”Genom att helt enkelt säga åt mobbaren att sluta”, skriver tidskriften Parents, ”och förklara att man inte tycker om det han eller hon gör och sedan gå sin väg minskar man i hög grad risken att i framtiden bli utsatt för mobbning igen.” Eller, som en psykolog uttryckte det, ”hålla stånd och gå sin väg med värdigheten i behåll”.

En annan taktik är att (vid lämpligt tillfälle och på lämplig plats) lugnt försöka resonera med mobbaren. ”Resonera? Med honom?” kanske du säger. Jo, det kan hända att det har uppstått något missförstånd från hans sida. Du kanske oavsiktligt har gjort något som gör att han hyser agg mot dig. Om du lugnt och modigt tar upp saken med mobbaren, kommer du åtminstone att sända ut budskapet att du vägrar att vara ett hjälplöst offer. Doktor Kenneth Dodge förklarar: ”Mobbaren vill ha passiv undfallenhet; han vill ha tårar. Ett barn som inte reagerar som mobbaren har tänkt sig blir troligtvis inte valt som måltavla igen.” Det stämmer mycket väl med ordspråket: ”Människofruktan har med sig snaror.” — Ordspråksboken 29:25.

Berätta för dina föräldrar!

Vad gör man om mobbningen ändå fortsätter? Så gott som alla pedagoger och forskare är överens om att man måste berätta för sina föräldrar om problemet. Visserligen kanske du menar att dina föräldrar inte kommer att förstå dig. Och du kanske har hotats med ännu värre behandling, om du skvallrar på mobbaren. Men dina föräldrar har rätt att få veta vad som händer med dig i skolan, eller hur?

Det betyder inte nödvändigtvis att dina föräldrar måste prata med mobbaren själv. Men de kan ge dig uppmuntran och på så sätt bygga upp ditt sviktande självförtroende och din föresats att leva efter gudaktiga principer. De kan också ge dig praktiska råd. De kan till exempel föreslå att du talar med någon av lärarna i skolan om mobbningen. Läraren Gerald Hoff ger förslaget: ”Försök med att först gå till skolkuratorn, i synnerhet om du har dina föräldrars stöd, men låt om möjligt inte de andra eleverna få veta att du gör det. Kuratorn är utbildad för att kunna tala vänligt med mobbaren. Men om saken blir värre, är det hans plikt att meddela rektorn.”

Ibland bestämmer sig föräldrarna för att tala med skolledningen om problemet. Förståeligt nog kanske du inte skulle tycka om att de blandade sig i på det sättet. Ryan, som omnämndes i början av artikeln, berättar: ”Jag tjatade på mamma och pappa att inte blanda sig i, för jag var rädd för att bli ’märkt’ av hela gänget, och dessutom hoppades jag varje dag att det skulle bli bättre.” Men efter händelsen i skolbussen insisterade hans far på att kontakta skolledningen. Vad ledde det till? Man vidtog på ett smidigt sätt åtgärder för hans skull. ”Utan att blanda in mig mer än nödvändigt införde man bestämda regler för var vi skulle sitta”, berättar Ryan, ”och de bråkiga eleverna blev noggrant bevakade.”

Om det ändå inte blir bättre, måste dina föräldrar avgöra om ännu strängare åtgärder skall vidtas mot mobbarna.

Förebyggande åtgärder

Det bästa är emellertid om du kan undvika att bli en hackkyckling. Hur då? Jo, är du kamratlig mot andra i och utanför klassen slipper du att få stämpeln på dig att vara en enstöring, för det är sådana som mobbarna helst ger sig på. Är du trevlig mot lärare och bussförare, ler mot dem och hälsar vänligt, kommer de antagligen att visa dig mer uppmärksamhet, vilket är ett skydd för dig. Undvik också tider och platser där det lätt uppstår problem. — Ordspråksboken 22:3.

Arbeta på att uppträda mer avspänt och balanserat. Det är också en sak som minskar risken för att bli mobbad. Vi läser i bibeln: ”Gud har inte gett oss en ande som präglas av feghet, utan en som präglas av kraft och av kärlek och av sundhet i sinnet.” (2 Timoteus 1:7) Du kan stärka ditt självförtroende genom att tänka på följande: ”Om någon älskar Gud, då är denne känd av honom.” (1 Korintierna 8:3) Att känna till att Gud är medveten om problemet och verkligen bryr sig om det kan vara till stor hjälp för att kunna klara av det.

Ryan berättar: ”Jag bad ofta till Jehova under den här perioden, och tack vare det känner jag att jag har kommit närmare honom. Jag har blivit mer balanserad. Och framför allt så har jag fått starkare tro på Jehovas ord att han inte skall ’låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla’.” (1 Korintierna 10:13) Även du kan få hjälp av Gud att klara av ditt problem — till och med ett så svårt problem som mobbning.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 15]

De som mobbar tycker om att ge sig på sådana som är mindre och svagare

[Bild på sidan 16]

Om du känner att du inte klarar av situationen på egen hand, anförtro dig då åt dina föräldrar