Med ett barns ögon

DET är åtminstone en punkt som de flesta föräldrar är ense om, nämligen att en av de största utmaningarna de mött i livet är att med framgång uppfostra ett barn. Det har skrivits oräkneliga råd om hur man lyckas med detta. Det finns dock en metod som kan tillämpas av alla vuxna, vare sig de är föräldrar, far- eller morföräldrar, andra släktingar eller bara vänner och bekanta. När du vill förstå och öva barnen, har du då försökt att se med ett barns ögon? Vad rör sig egentligen i deras sinne?

Kom ihåg att barnen är små människor. Genom att betrakta dem på det sättet får vi hjälp att förstå hur de ser på oss. De har fötts som små personer i en värld av människor som har större storlek, auktoritet och makt. För det lilla barnet kan de vuxna antingen innebära skydd, trygghet och hjälp eller också ett förtryckande hot.

De är inte vuxna i litet format

En annan viktig sak att komma ihåg är att inte göra misstaget att behandla dem som vuxna i litet format. Barndomen bör vara en av de lyckligaste perioderna i ens liv. Man får inte tvinga barnen att rusa igenom barndomsåren med raketfart eller att helt och hållet gå miste om dem. Låt dem njuta av den tiden. Som förälder kan du ta tillfällena i akt att inplanta de moraliska principer som behövs för att de med tiden skall bli välanpassade vuxna individer.

När man har att göra med barn nedvärderar man ingenting genom att se saker och ting med barnets ögon. Att barnet skriker får aldrig leda till att föräldrarna i desperation slår till barnet. Det är naturligt för det nyfödda barnet att signalera sina behov genom att skrika eller gnälla. När babyn har lämnat tryggheten i moderlivet kan den ge röst åt sina åsikter med rejäla skrik.

Ge uppmuntran och vägledning i stället för att ställa krav

Det är nyttigt att uppmuntra barnens ansträngningar att yttra sig. Deras synpunkter kan avslöja att det finns problem, och har man väl förstått problemet är det mycket lättare att lösa det. Men det är lika viktigt att vi ger ett riktigt gensvar till deras uttalanden som att vi får dem att uttala sig. Biträdande redaktören för tidskriften Parents, Wendy Schuman, ger följande råd om hur vi kan försöka tala med barnen: ”Att låta förståelse komma till uttryck i ord ... är den centrala underliggande idén i de flesta aktuella arbeten om kommunikation mellan barn och föräldrar. Men enbart förståelse är inte nog. Man måste också tala med medkänsla, vilket inte alltid faller sig naturligt för de flesta föräldrar.”

Med andra ord, om ett barn är uppstudsigt eller har gjort något som upprör oss och det måste tillrättavisas, då måste vi verkligen anstränga oss att inte i ord och tonfall visa vårt missnöje eller vår desperation. Detta är lättare sagt än gjort. Men kom ihåg att hårda, förringande tillmälen som ”Dumhuvud” eller ”Kan du aldrig uppföra dig ordentligt?” aldrig förbättrar en redan irriterad situation.

Många gånger upplever föräldrar att de genom att uttrycka empati i form av beröm, särskilt innan de ger råd, kan nå positiva resultat. Även här gäller det att se med barnets ögon. Oftast märker barnen när sådant beröm ges med ett dolt motiv och om det inte kommer från hjärtat. Därför måste vi vara säkra på att berömmet är äkta och välförtjänt när vi uppmuntrar vårt barn.

Den berömde barnpsykologen dr Haim G. Ginott betonar i sin bok Between Parent and Child (Mellan förälder och barn) att föräldrarna bör berömma prestationer snarare än ge personkarakteristik. Om exempelvis din son har gjort en bokhylla som han stolt visar upp för dig och du säger att ”den där bokhyllan är både snygg och praktisk”, ger det honom ökat självförtroende. Det beror på att du berömmer hans prestationer. Och detta är konkret och påtagligt för barnet. Å andra sidan kanske orden ”du är en duktig snickare” inte fungerar, eftersom orden koncentrerar sig på honom som person.

Doktor Ginott konstaterar: ”I allmänhet tror människor att beröm stärker ett barns självförtroende och åstadkommer trygghet och säkerhet. I verkligheten kan beröm resultera i spänning och beteendestörningar. ... När föräldrarna säger till barnet: ’Du är en snäll pojke’, kan det kanske inte acceptera detta, därför att dess egen uppfattning om sig själv är en helt annan. ... Beröm skall inte gälla personkarakteristik, utan i stället prestationer och resultat. ... Berömmet har två led: å ena sidan våra ord, å den andra barnets slutledningar. Vad vi säger bör klart markera att vi uppskattar barnets ansträngningar, arbete, resultat, hjälp, omtanke.”

Detta sunda förslag till hur uppmuntran skall ges är helt i linje med det inspirerade rådet att visa generositet som vi kan läsa i Ordspråksboken 3:27: ”Undanhåll inte det goda från dem som förtjänar det, när det står i din makt att handla.” — New International Version.

Vi kan sannerligen instämma i att trots alla goda råd som vi kan läsa oss till så finns det inga genvägar i det som kallats tjugoårsprogrammet för uppfostran av söner och döttrar. Det kräver tålamod, kärlek, förståelse och hänsyn. Men man har god hjälp till att nå lyckat resultat om man lär sig att förstå barnens beteende genom att se med deras egna ögon.

”En vis son gör sin fader glädje”, skrev den vise kung Salomo. (Ordspråksboken 10:1) Genom att vi förbättrar vår förmåga att förstå barnets sätt att resonera kan vi få god hjälp att själva få uppleva denna glädje.