Varför Gud har tillåtit lidande

”Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg. För mig till rätta, o Jehova.” — Jeremia 10:23, 24, NW.

DESSA ord skrevs tusentals år efter det att människan hade skapats. Jeremia insåg att den mänskliga historien redan på den tiden var en stor tragedi i jämförelse med den goda start som Gud hade gett våra första föräldrar.

Sannfärdigheten i Jeremias uttalande har förstärkts under de mer än 2.500 år som förflutit sedan dess. Den mänskliga tragiken är nu ännu större. Vad var det som gick galet?

Den fria viljan missbrukas

Våra första föräldrar glömde att de inte var skapade till att med framgång styra sina steg utan Gud och hans lagar. De beslöt sig för att göra sig oberoende av Gud i tron att de därigenom skulle kunna leva ett bättre liv. Men detta var att missbruka den frihet som Skaparen gett dem. De överträdde den fria viljans gudagivna gränser. — 1 Moseboken, kapitel 3.

Varför kunde Gud inte bara ha tillintetgjort Adam och Eva och börjat om med ett annat människopar? Därför att hans universella suveränitet och hans sätt att styra hade ifrågasatts. Eftersom han är den allsmäktige Guden och Skaparen av alla levande varelser, har han rätt att råda över dem. Och eftersom han är allvis, är hans styre det bästa för alla skapelser. Men nu blev Guds styre ifrågasatt.

Kunde människor klara sig bättre utan Guds styre? Skaparen själv kände givetvis till svaret på den frågan. Men ett bra sätt att låta människorna få reda på det var att ge dem den obegränsade frihet som de önskade. En av orsakerna till att Gud har tillåtit ondska och lidande är således att en gång för alla avgöra frågan om huruvida mänskligt styre oberoende av honom alls kan lyckas.a

Adam och Eva vållade sig och sina efterkommande stort lidande. De fick skörda vad de hade sått. (Galaterna 6:7) Som det sägs i bibeln: ”De har handlat fördärvligt för sin egen del; de är inte hans [Guds] barn, defekten är deras egen.” — 5 Moseboken 32:5, NW.

Våra första föräldrar hade blivit varnade för att avståndstagande från Guds styre skulle leda till döden. (1 Moseboken 2:17) Detta visade sig vara sant. Genom att ta avstånd från Gud lämnade de källan till hälsa och liv. De började brytas ner, och till slut hann döden ifatt dem. — 1 Moseboken 3:19.

Därefter anslog Gud tillräckligt med tid för att den mänskliga familjen skulle få tillfälle att helt och fullt visa om något som helst politiskt, socialt eller ekonomiskt system som de skulle kunna hitta på, oberoende av hans styre, skulle vara fullständigt tillfredsställande. Skulle något av dessa system kunna införa en fridfull och lycklig värld, fri från brottslighet och krig? Skulle något av dem kunna åstadkomma materiellt välstånd för alla? Skulle något av dem kunna övervinna sjukdom, ålderdom och död? Guds styre hade till syfte att åstadkomma allt detta. — 1 Moseboken 1:26—31.

Vad historien lär oss

Historien visade snart sannfärdigheten i det som sägs i Romarna 5:12: ”Döden ... spred sig till alla människor.” Denna bibelvers förklarar att ”synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden”. När våra första föräldrar gjorde uppror mot Guds styre, blev de defekta, ofullkomliga. Denna ofullkomlighet var allt de kunde vidarebefordra till sin avkomma. Följden har blivit att vi alla föds defekta och är underkastade sjukdom och död.

Tidens gång har också avslöjat på vilket fruktansvärt sätt syndbelastade människor beter sig mot varandra. Det har förekommit otaliga grymma krig, rasmässiga och religiösa stridigheter, inkvisition, ohyggliga brott av alla slag och handlingar präglade av själviskhet och girighet. Oräkneliga miljoner människor har dessutom plågats av fattigdom och svält.

Under de tusentals år som förflutit har människor prövat på alla tänkbara styrelseformer, men ingen av dem har lyckats tillfredsställa människans behov. På sista tiden har kommunistiska regeringar störtats i många länder. I demokratiska nationer ökar brottslighet, fattigdom, instabila ekonomiska förhållanden och korruption. Faktum är att alla mänskliga styrelseformer har visat sig vara bristfälliga.

Dessutom har Gud medgett tid för människor att nå toppen i vetenskapligt och materiellt avseende. Men kan man tala om verkliga framsteg när bågen och pilen har ersatts med kärnvapenbärande missiler, när människor kan färdas ut i rymden men inte kan leva tillsammans i frid på jorden och när miljoner människor inte törs gå ut på kvällarna på grund av brottsligheten?

Vad tiden har utvisat är att det är lika omöjligt för människorna att med framgång ”styra sitt steg” som det är för dem att leva utan mat, vatten och luft. Vi är skapade med ett behov av gudomlig vägledning, lika säkert som att vi är skapade att vara beroende av mat, vatten och luft. — Matteus 4:4.

Genom att tillåta ondska och lidande har Gud en gång för alla bevisat vilka tragiska konsekvenser som blir följden av att människan missbrukar sin fria vilja. I stället för att beröva dem denna dyrbara gåva har Gud låtit människorna inse vad missbruk av den fria viljan leder till.

Beträffande människans fria vilja sägs det i publikationen Statement of Principles of Conservative Judaism: ”Om människor inte skulle ha en faktisk möjlighet att välja fel när de konfronteras med gott och ont, är hela tanken på ett fritt val meningslös. ... Mycket av det lidande som finns i världen är en direkt följd av att vi missbrukat den fria vilja som vi utrustats med.”

Jeremia hade verkligen rätt när han sade: ”Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.” Och Salomo hade också rätt när han sade: ”Den ena människan har makt över den andra, henne till olycka.” — Predikaren 8:9.

Detta visar med all önskvärd tydlighet att människan själv är oförmögen att utplåna ondska och lidande. Inte ens Salomo med all sin vishet, rikedom och makt kunde råda bot på de svårigheter som hänger samman med mänskligt styre.

Hur kommer då Gud att göra slut på lidandet? Kommer han någonsin att kompensera människor för de lidanden som de har fått utstå i det förflutna?

[Fotnot]

[Bild på sidan 9]

Gud gav mänskligheten en fullkomlig start, men historien visar att människan inte med framgång kan ”styra sitt steg” oberoende av Gud