En närmare titt på skomodet

HAR du tittat i skyltfönstren i en skoaffär på senaste tiden? Vare sig du tycker om det du ser eller inte, står en sak klar — variationen av skomodeller, särskilt för damerna, tycks vara oändlig.

Varje år utformas omkring 200.000 nya modeller av skor, och detta bara i USA. Samma antal om inte ännu fler produceras av europeiska formgivare. Men omkring hälften av dem förkastas redan innan de nått ut på marknaden, och av de övriga blir bara omkring 25.000 framgångsrika. Men till och med detta är ett svindlande stort antal. Inte undra på att en del tycker att det är så spännande att prova och köpa skor, medan andra blir alldeles utmattade.

Variationer på några grundteman

Vad du än tycker om den ändlösa modeparaden av skodon, frågar vi om du har klart för dig att alla dessa tusentals modeller i själva verket är variationer av några få grundtyper.

Illustrationerna visar de sju grundtyperna av skodon: snörskor, stövlar (kängor), pumps, träskor, tofflor, sandaler och mockasiner. Även om vi drabbas av en störtflod av tusentals nya modeller varje år — och modemedvetna personer sätter en ära i att hålla sig à jour med utvecklingen — är sanningen den att inte en enda ny typ av skodon har tillkommit på de senaste 350 åren, ända sedan snörskon. De äldsta grundtyperna, sandaler och mockasiner, är flera tusen år gamla.

I dag har damskor en mycket större variationsrikedom än herrskorna, och det säljs också många fler par. Men alla sju grundtyperna var ursprungligen utformade av och för män. Naturligtvis har utseende, utförande och material förändrats avsevärt genom åren, men det är från detta fåtal grundtyper som de tusentals variationerna i modeller har utvecklats för att passa varje smakriktning och levnadssätt. Men hur uppstod de sju grundtyperna?

Grundtyperna

Snörskon är den senaste av de sju typerna. På engelska benämns den ”Oxford” efter universitetsstaden, där den snörda skon blev populär bland studenterna i mitten av 1600-talet. Stöveln eller kängan, som är äldre, började som tvådelad med en sko underst och benskydd ovanför. Det finns en teori om den franska benämningen butt,som betyder ”vattenspann”, att den syftar på att skodonet i viss mån liknar en hink. Ordet blev så småningom boute, som blev till boot när engelsmännen övertog typen från normanderna på 1000-talet.

Pumps är i dag stilrena, djupt urringade, släta skor med tunn sula och klack. De började användas på 1500-talet under den elisabetanska tiden i England. Somliga menar att pumps ursprungligen bars av vagnsbetjänter, som måste ”pumpa” vagnens pedaler med fötterna. Så småningom utvecklades pumpsen till damskor och blev högsta mode. Man hade dem vid officiella och andra högtidliga tillfällen. Detta har fått några dräkthistoriker att mena att benämningen kommer från det franska ordet pompe, som betyder ”pompa, ståt, högtidlighet”.

Ännu äldre är träskon, som ursprungligen var helt och hållet utskuren ur ett enda trästycke. Skorna bars av bönder och arbetare därför att de var billiga att tillverka. Nu för tiden tycker många människor om att ha träskor med ett ovanläder fäst vid en träbotten. Liksom de flesta träskor saknar också de flesta tofflor (eng.: mules) bakhälla. De är finare till utförandet och är avsedda att bäras inomhus. Modellen anses gå ända tillbaka till sumerernas mulu, en platt sandal som man trädde fötterna i. Den moderna toffeln kan ha häl och har blivit en modesak.

De äldsta av de sju typerna är sandalen och mockasinen. Av dessa båda har sandalen haft den största spridningen, och den var den allmänt använda skoformen på biblisk tid. Den bestod av en trä- eller lädersula som knöts fast på foten med remmar. Mockasinen har blivit allmänt bekant genom de nordamerikanska indianerna, som har gett skon dess namn, som helt enkelt betyder ”fotbeklädnad”.

Skulle du kunna säga vilken av de sju typerna som ett par skor tillhör? I första ögonblicket kan det kanske tyckas svårt. Det beror på att grundtyperna genom åren har förändrats och anpassats till olika smakriktningar och modeväxlingar. Men en noggrannare analys kan hjälpa dig att identifiera dem. Så till exempel kan joggingskor tyckas inte höra till någon av grundtyperna, men de är i grund och botten snörskor av annorlunda material. En damsko med hälrem är en toffel, och så kallade loafers är i princip mockasiner med en kraftigare sula.

Hur skomodet förändrats

I många hundra år var skomodet något som bara angick de rika och aristokratin. För gemene man var skor helt enkelt något som skyddade fötterna, och funktionen var huvudsaken. Man brydde sig inte om hur de såg ut. Marknaden för modeskor i vår bemärkelse är ganska ung.

En faktor som hindrade skomarknaden att blomstra upp var att skodonen var handgjorda. Det tog tid att tillverka dem och de var dyra. De flesta hade inte råd att skaffa sig nya skor när de fick lust till det. Förändringen kom i mitten av 1800-talet, när skofabriker introducerades i Förenta staterna. På en gång förvandlades ett hantverk till en industri. Det blev inte bara lätt att få tag i skor — de blev också billiga. Men det var två särskilda händelser som gav impulserna till skomode: Förbudslagen år 1919 och grundlagsändringen år 1920 som gav kvinnorna rösträtt.

Dessa händelser resulterade i djupgående förändringar i det amerikanska samhället. Spritförbudet gav nya former för underhållning, dans och musik. Kvinnorna, som nyligen vunnit politisk och social frihet, hängav sig åt dessa ”emanciperande” aktiviteter och företog sig allt som var nytt och annorlunda. Kosmetik, korta kjolar och nya frisyrer förde också med sig intresse för skomode. Den arroganta ”Flapper Age” fick sitt namn av att unga kvinnor valde skor utan bakhällor. När de gick smällde skon mot hälen, vilket riktade uppmärksamheten på kvinnorna och deras frihetskrav.

Allt detta byggde upp en enorm efterfrågan på eleganta och billiga skor. Ny teknik och nya material för skotillverkningen medverkade också till att skomarknaden fick en explosionsartad utveckling. För första gången i historien är skomodet inte en angelägenhet bara för de rika och mäktiga, utan inom räckhåll för nästan vem som helst.

Men det är förvånande med tanke på de senaste århundradenas krav på nyheter i utformningen av skodon att de sju grundtyperna har bevarats i stort sett oförändrade. De oändliga variationerna och tusentals modellerna hos skor som kan köpas i dag bär vittnesbörd om uppfinningsrikedomen hos branschens folk. Variationsrikedomen visar också att smak och mode är mycket flyktiga och att det är lätt att falla offer för hugskott hos dem som bestämmer takten i förändringarna.

[Ruta på sidan 26]

Gamla historier om skor

◻ För att bota huvudvärk brände de forntida egyptierna en sandal och inandades röken.

◻ För att bota magont brukade en del amerikanska nybyggare lägga sig på rygg med ett par tunga kängor stående på magen.

◻ En arab kunde förr i tiden skilja sig från sin hustru helt enkelt genom att kasta ut hennes skor genom dörren, som om han kastade bort ett par uttjänta tofflor.

◻ Den mest spridda berättelsen om skor är nog sagan om Askungen. Den finns i hundratals versioner från hela världen. Den äldsta nedtecknade versionen är kinesisk. Den är från 800-talet, dvs. omkring 800 år äldre än den västerländska versionen.

[Bilder på sidan 26]

Sandal

Pumps

Stövel eller känga

Snörsko

Träsko

Toffel

Mockasin