”Mullvadsfolket”

VINTRARNA är kalla. Det 1.100 kilometer långa nätverket av tunnlar i tunnelbanesystemet ger åtminstone något mer värme än staden utanför. Antalet hemlösa växer och uppgår enligt vissa beräkningar till 75.000. I New York har dessa tre faktorer bidragit till ett oroväckande storstadsfenomen: människor som bor i tunnlarna, eller ”mullvadsfolket”, som en del kallar dem. På gångbroar och i trappor, i övergivna förrådsutrymmen, tunnlar och andra bortglömda vrår i denna vidsträckta labyrint har de sina hem. I en tunnel på Manhattan som sedan länge är otrafikerad har ett stort antal människor flyttat in i övergivna betongbunkrar och nischer och på avsatser. Somliga har till och med byggt sig små skjul inne i tunneln.

Livet i tunneln är dock hårt. Råttor stora som katter kilar omkring i mörkret. Varje år dödas tiotals människor av tåg som rusar fram genom tunnlarna eller av den strömförande skenan. Polisen söker med jämna mellanrum igenom tunnlarna för att köra i väg de hemlösa. Sedan kommer arbetare och plockar ner de tillfälligt boendes saker. De släpar ut soffor och mattor, radioapparater och TV-apparater; de till och med skrapar bort tapeter från väggarna i vissa gömställen i tunnlarna.

När polisen gått återvänder de hemlösa. En polischef sade till The New York Times att alla ansträngningar för att få bort de hemlösa bara resulterar i att man flyttar omkring dem lite grann i tunnelsystemet. ”Det är en kortsiktig lösning”, som han uttryckte det. Men problemet med de hemlösa är inte kortsiktigt. Enligt vissa beräkningar finns det så många som två miljoner hemlösa enbart i Förenta staterna. På bara ett år ökade denna grupp med den alarmerande siffran 18 procent. Det står helt klart att vi behöver en långsiktig lösning. Detta är vad människans Skapare lovar oss i bibeln — en tid då varje människa på jorden kan bygga sig ett eget hus och få bo i det och kunna njuta av livet utan rädsla för att bli fattig eller hemlös. — Jesaja 65:21—23.