Hur man kan hjälpa skilsmässobarn
”En gång, när jag var omkring tre år, kom min far och hämtade mig för att vi skulle få vara tillsammans. Han tog med mig ut och köpte en docka med en vacker röd klänning och körde mig sedan hem. Vi satt i bilen en liten stund. Men så snart min mor kom ut för att hämta mig, började hon och min far skrika åt varandra och gräla genom bilrutan — med mig i mitten.
Plötsligt kastade min far upp dörren och föste ut mig ur bilen. Han gjorde en rivstart och körde i väg. Jag fattade inte vad som hänt. Min mor lät mig inte ens packa upp min nya docka. Jag såg den aldrig mer. Och jag såg inte min far heller förrän jag var 19 år.” — Heidi.
”TIDEN läker alla sår”, lyder ett gammalt talesätt. Är det verkligen sant? Eller får barn livslånga men av en skilsmässa?
Enligt tidskriften The Journal of Social Issues beror mycket på vad som händer efter skilsmässan. Det heter där: ”De familjeförhållanden som utvecklas efter skilsmässan påverkar barnen lika mycket som själva skilsmässan, eller kanske ännu mer.”
I Heidis fall var föräldrarnas skilsmässa bara början på hennes bekymmer. Som så ofta händer utföll hennes mors andra äktenskap inte stort bättre än det första, och det gjorde inte heller det tredje. Heidis barndom var som en skakig bergochdalbanefärd, som svängde från högljudda gräl och porslinskrossningsscener till ensamma sommardagar i en tom lägenhet, där hon med skräck undrade när — och om — hennes mor skulle komma hem.
Det finns mycket föräldrar kan göra för att bespara sina barn sådana stormiga efterverkningar av en skilsmässa. När allt kommer omkring är det ju bara äktenskapet som upphör — inte föräldraskapet.
Föräldrarnas avgörande roll
”Den ömsesidiga delaktigheten i befruktningen ger barnen rätt till både en mor och en far”, skrev två psykologer i tidskriften Psychology Today. Detta kan tyckas vara ett självklart påstående. Men en skilsmässa tar på sätt och vis ifrån barnet båda föräldrarna i ett enda svep.
I Förenta staterna, till exempel, som statistiskt sett skulle kunna kallas skilsmässornas högborg på jorden, bor över 90 procent av alla skilsmässobarn tillsammans med modern och har begränsat umgänge med fadern. Över hälften av dessa barn får träffa sin far mindre än en gång om året! Den tid modern tillbringar tillsammans med barnen minskar också efter skilsmässan — med så mycket som 21 timmar i veckan, enligt en undersökning.
Om det är något experterna är överens om, så är det att barn har lättare att anpassa sig efter en skilsmässa om de fortsätter att ha ett positivt och stabilt förhållande till båda föräldrarna. Om detta inte är möjligt, kan ett gott förhållande till en av föräldrarna ändå lindra de negativa verkningarna av skilsmässan. Hur kan då föräldrar upprätthålla ett sådant förtroligt förhållande till sina barn efter en skilsmässa?
Kvalitet viktigare än kvantitet
Om du är en frånskild mor, kan det vara en mycket stor utmaning att bevara ett förtroligt förhållande till dina barn. En ensam mor känner sig alltför ofta brännmärkt av vad somliga samhällen betraktar som en dubbel skamfläck: skilsmässa och fattigdom. Ofrivilligt utkastad i arbetslivet, där du måste kämpa för att kompensera ett osäkert eller otillräckligt underhåll från din före detta make, kanske du tycker att du knappast har någon tid över för dina barn.
Lösningen är: beslutsamhet och ett bra schema. Ta vara på alla små stunder ni har, och planera tillsammans med ditt barn vad ni skall göra vid dessa tillfällen. Även en liten stund varje dag med din odelade uppmärksamhet är oerhört mycket bättre än ingenting alls. Om ni tillsammans planerar en speciell utflykt eller något annat roligt, får barnet också något att se fram emot.
En annan sak som inte får försummas är barnets behov av andlig vägledning, fostran och tuktan. Det kan vara svårt att avsätta längre tidsperioder för denna uppgift. Bibeln ger därför rådet: ”Du skall inskärpa ... [Guds lagar] hos din son [eller dotter] och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” — 5 Moseboken 6:7, NW.
Är ni ibland ute ”på vägen” tillsammans — kanske kör bil eller åker med allmänna kommunikationsmedel? Vad ägnar du då din uppmärksamhet åt — ditt barn eller en tidning eller bilradion? När ni äter tillsammans, överröstas då alla samtal av TV-n, eller är måltiderna ett tillfälle då familjemedlemmarna kan tala med varandra i lugn och ro? Finns det några hushållssysslor som du skulle kunna utföra tillsammans med ditt barn, till exempel tvätta eller laga mat?
Detta betyder naturligtvis inte att du måste utnyttja sådana tillfällen till att hålla en moralpredikan för barnet. Bara genom att vara tillsammans med ditt barn och samtala på ett vänligt och öppet sätt kommer du utan tvivel att bibringa barnet en del av dina värderingar. Sådana stunder kan också vara ett idealiskt tillfälle att ge barnen den tröst och uppmuntran som de så väl behöver just nu. Somliga barn känner sig innerst inne ansvariga för föräldrarnas skilsmässa. Andra känner sig övergivna av den förälder som har lämnat hemmet. Om du ofta försäkrar dem att du älskar dem, berömmer dem för deras goda egenskaper och prestationer och får dem att känna sig så trygga att de fritt vågar uttrycka sina tankar, då har du gjort mycket för att lindra de negativa verkningarna av skilsmässan.
Somliga föräldrar blir alltför släpphänta med barnen efter en skilsmässa, ofta på grund av skuldkänslor. ”Mitt barn har haft det tillräckligt svårt ändå den senaste tiden”, kanske de tänker. Men att låta barnen göra som de vill är inte att visa dem kärlek. Chefen för ett rehabiliteringsprogram för barn och ungdomar vid ett psykiatriskt sjukhus förklarade i en intervju för tidskriften The Washingtonian: ”Barn säger ofta till mig: ’Mina föräldrar låter mig göra precis vad jag vill. De bryr sig inte om mig.’” Det är som det sägs i bibeln: ”Om du inte tuktar din son, älskar du honom inte. Om du älskar honom, kommer du att tillrättavisa honom.” — Ordspråksboken 13:24, Today’s English Version.
Dragkamp om barnen
När en liten pojke med frånskilda föräldrar uppmanades att rita något, ritade han sig själv som föremål för en dragkamp mellan sina trätande föräldrar; han höll på att spricka i sömmarna, och blodet droppade om honom. Det är så somliga skilsmässobarn upplever sin situation. Barnet älskar båda föräldrarna, men det kan hända att ingen av föräldrarna vill att barnet skall älska den andra parten.
Den bitterhet som så ofta åtföljer en skilsmässa gör det mycket svårt för föräldrarna att inte dra in barnen i sina konflikter. Wallerstein och Kelly rapporterade att två tredjedelar av de föräldrar som deras undersökning omfattade öppet tävlade om sina barns kärlek och tillgivenhet. Doktor Bienenfeld säger varnande att föräldrarnas dragkamp om barnen kan ge upphov åt känslor av självförakt och skuld hos barnen och minska deras ”utsikter till lycka, tillfredsställelse och framgång”.
Bibeln ger det visa rådet: ”Ni fäder [eller mödrar] måste utöva er ... myndighet utan att framkalla bitterhet hos edra barn. Ge dem en kristen undervisning och fostran!” (Efesierna 6:4, Hedegård) Att få barnet att känna bitterhet mot den andra föräldern är naturligtvis inte förenligt med kristen fostran.
Alla barn har två föräldrar. Döden kan förändra detta förhållande — men inte en skilsmässa. Och om inte ett domstolsutslag begränsar den andra förälderns umgängesrätt med barnen (eller den andra föräldern medvetet drar sig undan sina skyldigheter), kan du behöva samarbeta med din före detta make eller maka när det gäller barnens fostran.
Det är sant att du kan ha berättigade skäl att hysa bitterhet mot din tidigare äktenskapspartner. Men om du använder barnen för att straffa honom eller henne, är det i själva verket barnen som får sitta emellan. Doktor Bienenfeld menar att om du är uppriktig mot dig själv och erkänner att du också i viss mån kan ha bidragit till era äktenskapsproblem, kan detta hjälpa dig att komma över din bitterhet. Tidskriften Parents berättar om en kvinna som försökte be för sin före detta man så snart hon började tänka negativa tankar om honom. Hon fann att detta tillvägagångssätt gav henne en helt ny känsla av välbefinnande och självkontroll och gjorde att hon slapp ”ligga i ständig krigsberedskap”. — Jämför Matteus 5:43—45.
Kan andra vara till hjälp?
Psykologerna Julius och Zelda Segal skriver i tidskriften Parents att ”barn i splittrade familjer mår bättre om åtminstone en viss kontinuitet bevaras” efter skilsmässan. Men sorgligt nog, förklarar de två psykologerna, ”har grannar och vänner en tendens att hålla sig på avstånd, och det har också somliga far- och morföräldrar, därför att de är alltför upptagna med att ta parti i föräldrarnas konflikt”.
Ja, en skilsmässa är särskilt uppslitande för barnen när andra släktingar också försvinner ur deras liv. Detta gör att de känner sig ännu mer övergivna. Så om du är en far- eller morförälder eller någon annan släkting till ett skilsmässobarn, koncentrera dig då på att ge barnet den tröst och uppmuntran som det så väl behöver i sin svåra situation i stället för att blanda dig i föräldrarnas äktenskapliga kontroverser. Ofta finns det ingen som bättre kan skingra ett barns dysterhet än en kärleksfull far- eller morförälder.
Heidi, som nämndes i början av den här artikeln, fick inte något sådant stöd. Trots detta har hon lyckats bra i livet. I dag, vid 26 års ålder, är hon själv lyckligt gift och en öppen och energisk ung kvinna. Vad är förklaringen till hennes framgång?
Svaret är kort och gott: goda vänner. Som tonåring började Heidi studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. När hon besökte mötena i Rikets sal, fann hon verkliga vänner. ”Förut hade allting känts ganska hopplöst”, berättar hon. ”Men det hjälper faktiskt att ha någon som man kan tala med. Jag hade en vän som jag kunde berätta allting för. Hon visste alltid när något var på tok, och det slutade alltid med att jag lättade mitt hjärta för henne. Hon var som en mor för mig. Men det fanns andra som jag kunde göra saker och ting med också.” Heidi fick bevis för sanningshalten i Jesu löfte att den kristna församlingen skulle vara som en stor familj för den som hade förlorat sin egen. — Markus 10:29, 30.
Men Heidi tog inte själv initiativet till dessa vänskapsförhållanden. ”Det var de som tog kontakt med mig”, säger hon. Och detta är något man ofta får höra från skilsmässobarn i den kristna församlingen. En ung kvinna som heter Meg talar med värme om ett par som var till stor hjälp för henne när hennes föräldrar hade separerat: ”De kände på sig att jag behövde dem, och de ställde alltid upp. Man ville ju inte själv säga: ’Hör ni, jag behöver er. Jag vill att ni skall visa mig kärlek nu.’”
Hur är det då med dig? Skulle du kunna vara som en bror eller syster eller mor eller far eller farmor eller morfar för ett skilsmässobarn? Barnet kommer förmodligen inte att fråga dig, men det betyder inte att han eller hon inte behöver dig.
Du kommer naturligtvis aldrig att kunna ersätta kärnfamiljens alla funktioner. Men du kan vara en vän, en god och förstående lyssnare. Du kan också hjälpa den unge att få ett bättre förhållande till vår Skapare — som verkligen är ”de faderlösas fader” och den bästa vän som någon kan önska sig. — Psalm 68:6.
Har vi då något hopp om att få uppleva en tid då skilsmässokurvan kommer att vända, en tid då barn kan vara säkra på att få växa upp i fullständiga och lyckliga familjer?
När familjen kommer att vara intakt
Om vi var tvungna att lita till mänskliga lösningar, skulle svaret vara: Nej, det finns inget verkligt hopp för barnen. Människorna själva kan näppeligen reparera den hopplöst splittrade familj som jordens befolkning utgör, långt mindre då alla de söndrade familjer som den består av. Som Linda Bird Francke skriver i boken Growing Up Divorced (Att växa upp efter skilsmässa): ”Alltför mycket har hänt alltför snabbt. Domstolarna famlar i blindo. Skolorna famlar i blindo. Familjerna famlar i blindo. Människorna vet inte vad de skall förvänta av varandra i dessa tider med skyhöga skilsmässosiffror, eftersom det inte finns några regler, inga prejudikat som man kan följa.”
Men människans Skapare famlar inte i blindo. Han förstår vår splittrade värld, och han vet att den inte behöver finjusteras av mänskliga ”experter”. Den behöver ersättas. Och det är just vad han har lovat att göra. Han har lovat att de som gör hans vilja skall få överleva slutet på den här korrupta världsordningen och få uppleva ett återupprättat jordiskt paradis. (Lukas 23:43; 1 Johannes 2:17) Under Guds styre kommer människan då att bli botad från den synd som fördärvar hennes natur. Den själviskhet och ofullkomlighet som förorsakar splittringar, hat och oenighet kommer till sist att utplånas. Den mänskliga familjen kommer att bli intakt igen. — Uppenbarelseboken 21:3, 4.
På den tiden kommer skilsmässor att vara ett minne blott.
[Ruta på sidan 9]
Råd till frånskilda föräldrar
Gräla inte med din före detta äktenskapspartner i barnens närvaro — vare sig personligen eller i telefon.
Kritisera inte din före detta make eller maka när barnen hör på. Om barnen kritiserar den andra föräldern, bör du inte uppmuntra dem eller stämma in i kritiken.
Tvinga inte barnen att välja mellan föräldrarna, och driv dem inte att vända sig emot din före detta äktenskapspartner.
Låt inte barnen manipulera dig med hotelser om att de skall flytta hem till den andra föräldern. Genom att tolerera sådan känslomässig utpressning uppmuntrar du dem att fortsätta med sina manipulationer och kan till och med hindra deras moraliska utveckling.
Utnyttja inte barnen till att spionera på din före detta make eller maka, så att du försöker tvinga ur dem upplysningar så snart de varit där på besök.
Be inte barnen förmedla hätska meddelanden eller förödmjukande vädjanden om pengar från dig till din före detta äktenskapspartner.
Snoppa inte av barnet med kommentarer som: ”Du är precis som din far.” Ett sådant uttalande uppfattas inte bara som kritik av fadern, utan kan också få barnet att känna sig dömt att upprepa den andra förälderns misstag.
Var en god lyssnare och låt dina barn ge uttryck åt sina känslor, även känslor som du inte sympatiserar med.
Tala fritt, öppet och otvunget med barnen, men bespara dem detaljer som de inte behöver veta. Din son eller dotter kan tyckas vara en idealisk person att anförtro sig åt. Men kom ihåg att ett barn varken är en vuxen i miniatyr eller ett surrogat för en äktenskapspartner, hur mogen han eller hon än kan verka.
Trösta barnen och försäkra dem att det inte var deras fel att det blev skilsmässa och att de inte heller nu kan göra något för att rädda ert äktenskap.
Visa barnen uppriktig och innerlig kärlek och var frikostig med ömhetsbetygelser. Barn kan tro att föräldrar som kan sluta upp att älska varandra likaväl kan sluta upp att älska sina barn.
Samarbeta med din före detta äktenskapspartner när det gäller att skydda barnen mot att bli indragna i era dispyter.
Ge barnen beröm, men också tuktan; sätt upp rimliga gränser och realistiska mål.
Var själv ett gott exempel genom att undvika sådant omoraliskt uppförande som du säger att de skall undvika.
Tillbringa så stor del av din fritid som möjligt tillsammans med barnen.
[Ruta på sidan 11]
Är du en ”långdistansförälder”?
OM DU är det, kanske du tycker att det lättaste vore att helt försvinna ur bilden. Att göra upp ett besöksschema kanske känns olustigt, som att be din före detta partner om lov att få träffa dina egna barn. Eller också kanske dina barn har fått en ny styvförälder, och du kan känna det som om du inte längre behövs.
Men barnen behöver dig. Bibeln ger uppmaningen: ”Fäder, gör inte era barn förbittrade.” (Efesierna 6:4, New International Version) Om du försvinner ur barnens liv, kommer du inte bara att göra dem förbittrade, utan kan också komma att undergräva deras självkänsla och få dem att tro att de inte är älskade eller värda att älska. Även ett begränsat umgänge med barnen är bättre än inget alls.
Det förefaller som om längden på besöken är viktigare än antalet. Ju längre besöket är, desto större är sannolikheten för att du och ditt barn kommer att få trevliga minnen tillsammans. Miriam Galper Cohen, som själv är ”långdistansförälder”, skriver i sin bok Long-Distance Parenting att man inte alltid behöver göra så märkvärdiga saker tillsammans. Ofta är det en stilla skogspromenad eller en gemensam måltid som ger de käraste minnena.
Regelbundna telefonsamtal kan också hjälpa dig och ditt barn att upprätthålla kontakten med varandra. Du kan också spela in ett kassettband där du läser en saga för barnet eller berättar hur det var när du var liten. Förutom brev och kassettband kan du sända barnet fotografier, teckningar eller tidningsurklipp som du tycker är roliga eller intressanta. Cohen föreslår också att man kan ta reda på vilka böcker eller TV-program barnet tycker om, läsa eller titta på dem själv och sedan diskutera dem per brev eller telefon.
Att vara ”långdistansförälder” är, som Cohen uttrycker det, ”det minst önskvärda alternativet av alla vårdnadsformer, sånär som på att inte få träffa barnen alls”. Men du har trots allt många möjligheter att visa ditt barn att du fortfarande älskar det och bryr dig om det. Även det minsta bevis på omtanke från din sida kan bespara ditt barn många sorger och bekymmer.
[Bild på sidan 7]
Finns det saker och ting som du kan göra tillsammans med ditt barn? En skilsmässa gör visserligen slut på äktenskapet, men inte på föräldraskapet
[Bild på sidan 10]
Känner du några skilsmässobarn som skulle behöva en vän?