Att hålla idrotten på sin rätta plats
NÄR människor ägnar sig åt sin favoritsport, stimuleras de av att känna hur deras kropp lyder dem och utför en teknisk eller konditionsmässig prestation. Gud skapade oss för att tycka om fysisk aktivitet. Kanske ännu fler människor finner nöje i att se andra spela. Man kan därför säga att idrotten liknar många andra aktiviteter som är bra när de hålls på sin rätta plats.
Vi skulle kunna illustrera det: Vad händer när människor som åker till stranden för att njuta av solen får för mycket sol? De får en svidande solbränna som fördärvar nöjet och till och med utgör en allvarlig risk. Det är likadant med idrott. Lite är bra, men för mycket kan vara skadligt.
Idrott kan vara utmärkt som avkoppling och nöje men får inte bli något självändamål. Idrott skänker ingen sann tillfredsställelse eller varaktig lycka. Dessvärre behöver ibland vissa människor drabbas av en tragedi innan de inser det. ”Alla mina troféer och medaljer, det spelar ingen roll”, förklarade Mary Wazeter, den kvinnliga löpare som hoppade från en bro och blev förlamad.
”Jag har lärt mig många sanningar om livet”, uppgav hon. ”En är att sann tillfredsställelse inte uppnås på de sätt på vilka många strävar efter fulländning och prestation. Tillfredsställelse för mig kom inte av att jag hade toppbetyg i skolan, vann amerikanska mästerskapen i löpning eller hade en snygg figur.”
Sociologen John Whitworth fokuserar problemet i osminkade ordalag, när han säger: ”Vid slutet av tävlingen är allt man har en resultatlista. Det hela verkar rätt futtigt. Men det är väl så det är med vårt samhälle.” Den överdrivna tonvikt man lägger vid idrotten i dag kullkastar alla värderingar.
Efter sin seger i 200-metersloppet vid olympiska spelen 1964 förklarade Henry Carr: ”När jag åkte tillbaka till den olympiska byn, tog jag min första verkliga titt på guldmedaljen. ... Jag frågade faktiskt mig själv: ’Vad i all världen! Jag har arbetat hårt i alla dessa år, och så får jag det här?’ Jag var ursinnig, när jag borde ha varit lycklig. Det var en verklig besvikelse.” Marlon Starling kände det på ungefär samma sätt, när han vann welterviktsklassen vid VM i boxning 1987. Han sade: ”Titeln är ingenting jämfört med när mitt barn säger: ’Jag älskar dig, pappa.’”
Vi kan lära oss en viktig sak av detta: Produktivt arbete, vår familj och i synnerhet tillbedjan av Jehova är det som med rätta bör få företräde. Bibeln har rätt när den säger: ”Den kroppsliga övningen [som man får genom att idrotta] är ... nyttig till litet.” (1 Timoteus 4:8) Det visar vilken plats sport och idrott bör få i vårt liv. Det bör vara en underordnad plats. Eftersom idrott kan vara så fascinerande, måste man hela tiden vara vaksam så att viktigare ting inte blir försummade.
Var därför förståndig och visa dig lyhörd om familjemedlemmar beklagar sig över att du ägnar för mycket tid åt att tala om, se på eller utöva sport. En kvinna, vars make gjorde vissa förändringar i hur mycket tid han ägnade åt sport, sade tacksamt: ”Han ägnar nu mer tid åt barnen och mig. Ibland tittar hela familjen på någon match på TV, men för det mesta går vi ut på promenad tillsammans på kvällarna och pratar om det som hänt under dagen. Det är väldigt trevligt och hjälper oss att förbli lyckliga.”
Varför inte, med tanke på de problem som kan uppstå, ärligt ställa dig frågan: Kan det vara så att jag ägnar mer tid och uppmärksamhet åt idrott än jag borde? Men det finns också andra aspekter på detta att hålla idrotten på sin rätta plats.
Vår syn på tävlingsandan
För att idrott skall vara till nytta och inte till skada är det viktigt med en rätt syn på detta med tävlingsandan. ”Tränare, gymnastiklärare, föräldrar och ungdomar själva har blivit så fixerade vid att vinna att de glömmer vad idrotten egentligen är till för”, klagade en idrottsläkare i ett professionellt hockeylag. Syftet med idrotten bör, som han säger, vara ”att utveckla laganda och disciplin, att bygga upp sin fysik och, viktigast av allt, att ha roligt”.
Tråkigt nog har tonvikten på att vinna fördärvat glädjen för många. Idrottspsykologen Bruce Ogilvie berättade: ”Jag intervjuade en gång nybörjarna vid 10 stora träningsläger för baseboll, och 87 procent av dem sade att de önskade att de aldrig hade spelat i juniorserien, eftersom det förtog glädjen i det som en gång hade varit en kul sport.” Ett närliggande problem är att extrem tävlingsanda bidrar till många skador.
Bibeln ger vägledning, när den säger: ”Låt oss inte bli självupptagna, så att vi eggar upp varandra till inbördes tävlan och avundas varandra.” (Galaterna 5:26) Enligt grekisk-engelska lexikon betyder det grekiska ord som här återgetts med ”eggar upp till inbördes tävlan” ”att framkalla” eller ”att utmana till strid eller tävlan med någon”. An American Translation har därför valt ordalydelsen: ”Låt oss inte i vår fåfänga utmana varandra.” Och fotnoten i New World Translation nämner alternativet: ”Tvinga varandra till en kraftmätning.”
Det är alltså inte förståndigt att egga upp till inbördes tävlan. Det skapar inga goda relationer. Om du tvingas till en kraftmätning och segraren skryter över resultatet, kan det kännas förödmjukande för dig. En starkt tävlingsbetonad attityd är kärlekslös. (Matteus 22:39) Men om tävlandet hålls på ett vänligt och godmodigt plan, kan det göra spelet intressantare och roligare.
Det finns somliga som skulle vilja att idrotten utövas på ett sådant sätt att man begränsar tävlingsmomentet. ”Jag tror fullt och fast på idrotten för idrottandets egen skull upp till 13 eller 14 års ålder”, sade en engelsk fotbollstränare. Han rekommenderade att man inte för statistik över lagens resultat eller placeringar — ”inga slutspel, inga finaler”. Ja, tonvikten på att vinna bör med rätta begränsas eller helt elimineras.
Inställningen till idrottsstjärnor
Att hålla idrotten på sin rätta plats inbegriper också vår inställning till skickliga, välkända idrottsstjärnor. Visserligen kan vi beundra deras idrottsliga kunnande och fantastiska bedrifter, men bör de bli avgudade? Man ser ofta ungdomar ha affischer med idrottsstjärnor uppsatta i sina rum. Är sådana personer verkligen värda att äras på grund av sina prestationer? Det kanske är precis tvärtom.
En ny spelare i ett lag i den amerikanska fotbollsserien beundrade till att börja med många av sina lagkamrater. Men deras uppförande och attityd, sade han, ”utplånade fullständigt alla känslor och den respekt jag hade för dem”. Han förklarade: ”De kunde till exempel säga: ’Hör du, jag hade ihop det med fem flickor förra veckan, och då är min fru inte medräknad.’ Och jag tittade på honom och tänkte för mig själv: ’Och en sådan som han har jag beundrat.’”
Nej, det är verkligen inte rätt att avguda människor, och i synnerhet inte sådana som utmärker sig i aktiviteter som bibeln säger är till liten eller begränsad nytta. Guds tjänare uppmanas att ”fly från avgudadyrkan”. — 1 Korintierna 10:14.
Hur idrott är till nytta
Som vi har lagt märke till säger bibeln angående kroppslig övning, som man exempelvis kan få i idrott, att den är ”nyttig till litet”. (1 Timoteus 4:8) På vilka sätt är det så? Hur kan du ha nytta av idrott?
Den grekiske läkaren Galenos, som levde på 100-talet och var privatläkare åt den romerske kejsaren Marcus Aurelius, framhöll vikten av fysisk träning för hälsans skull. Han rekommenderade bollspel, eftersom man då på ett naturligt sätt tränar hela kroppen. Bollspel är i allmänhet också roliga, så därför är det troligare att man deltar i sådana spel som man tycker om än att man utövar andra former av fysisk träning.
Många tycker att den motion idrottandet ger dem skänker ett mått av välbefinnande. Efter ett stimulerande träningspass eller en match känner de sig upplivade och stärkta. Men det är inget att förvåna sig över, för dr Dorothy Harris säger: ”Motion är naturens bästa lugnande medel.”
Fysisk träning, som man får genom att gymnastisera, jogga eller delta i lagspel, betraktas i dag allmänt som en viktig faktor för att bevara hälsan. ”Fysiskt vältränade människor utför lätt sina vanliga uppgifter utan att bli trötta och har ändå energi över till andra intressen”, sägs det i The World Book Encyclopedia. ”De kan också stå emot åldrandets verkningar bättre än sådana som är otränade.”
Men oavsett hur fysiskt vältränad man kan bli av att idrotta är nyttan begränsad. Åldrandet och döden kan inte förhindras genom mänskliga ansträngningar. Efter de tidigare citerade orden att ”den kroppsliga övningen är ... nyttig till litet” sägs det som kontrast i bibeln: ”Den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma.” — 1 Timoteus 4:8.
Endast Jehova Gud, vår Skapare, kan ge oss liv. Därför finns det inget som är viktigare än ”gudaktig hängivenhet”, dvs. vördnad för, tillbedjan av och tjänst för Gud. De som utövar gudaktig hängivenhet prioriterar alltså att göra Guds vilja. De ger ut sig i Guds tjänst och använder sin ungdom som Jesus Kristus gjorde, till att berätta för andra om de goda nyheterna om Gud och hans rike.
Ja, genom att sätta Guds intressen främst kan människor vinna hans ynnest och få del av evigt liv i hans rättfärdiga nya värld. Där kommer den lycklige Guden, Jehova, att ge dem sann och bestående lycka och tillfredsställelse.