Från våra läsare

Käkledssyndromet Tack för artikeln ”Käkarnas store bedragare”. (22 juni 1991) Ända tills helt nyligen har jag plågats av detta problem. Jag kunde vakna under natten och vara panikslagen därför att jag inte kunde röra käken! Flera olika läkare ställde felaktiga diagnoser på mitt problem tills jag konsulterade en tandexpert. Han upptäckte genast att det berodde på att tänderna inte stod i rät linje till varandra. Förslagen som gavs i artikeln är praktiska, användbara och kan skänka omedelbar lindring.

S. F., Italien

Dåliga vanor Tack för den hjälp jag fick av artikeln ”Hur man förebygger återfall i dåliga vanor” (8 april 1991) i att övervinna TV-slaveri. Kapitel 36 i boken Ungdomar frågar — svar som fungerar [utgiven av Sällskapet Vakttornet] hjälpte till en tid, men jag återföll till omfattande TV-tittande igen. Er artikel hjälpte mig att ersätta en dålig vana med en god, nämligen att läsa den andliga föda som kommer i Vakna!

A. G., Förenta staterna

Skilsmässobarn Hjärtligt tack för serien ”Hjälp åt skilsmässobarn”. (22 april 1991) När jag var tre år, skilde sig min far från min mor. Hon gjorde ett gott arbete i att uppfostra min lilla syster och mig att älska Jehova. Men under tonåren var det just såsom ni beskrev. Jag tyckte att ”alla relationer är opålitliga, dömda att en dag upplösas genom svek och trolöshet”. Jag var rädd för att älska och vara älskad, och även bland medkristna höll jag alla förbindelser på ett ytligt plan. Att jag lärde mig att göra saker och ting för andra människor och att tjäna som heltidsförkunnare av evangelium hjälpte mig att i viss mån övervinna dessa tendenser. Men er artikel gjorde det möjligt för mig att för första gången förstå en del av mina djupaste känslor.

M. H., Japan

Artikeln kom min man och mig att känna oss skyldiga. Min förste man blev utesluten ur den kristna församlingen för otrohet. Mina pojkar och jag flyttade då till mina föräldrar, omkring 3.200 kilometer därifrån. Pojkarna hade föga kontakt med sin far. Sedan jag blivit omgift, fortsatte vi att avråda från all kontakt och ansåg att fadern utövade ett dåligt inflytande. Fattade vi rätt beslut?

C. W., Förenta staterna

Varken skilsmässa eller uteslutning ur den kristna församlingen gör slut på förhållandet mellan förälder och barn; barnen fortsätter att behöva båda föräldrarna. Men varje situation är annorlunda. Fysiskt avstånd eller likgiltighet från den före detta mannens eller hustruns sida kan i stor utsträckning begränsa kontakten mellan förälder och barn. Domstolar kan å andra sidan fastställa i sina domslut hur ofta föräldrarna skall få träffa sina barn, och en kristen har just inget annat val än att samarbeta. När det inte har bestämts något om att föräldrar skall få träffa sina barn, blir det den förälderns sak som har fått vårdnaden om barnen att avgöra om sällskap med en före detta man eller hustru skulle utgöra allvarliga fysiska eller andliga faror. — RED.

Tack för den nakna sanningen i era artiklar om skilsmässa. Mina föräldrar skildes när jag var nästan 20 år gammal, och jag genomgick ett stadium när jag föraktade själva äktenskapsinstitutionen. Jag betraktade den som en fälla eller ett fängelse! Tack vare era upplysande bibliska böcker och tidskrifter ser jag faktiskt framåt mot att en dag ingå äktenskap med dess verkliga möjligheter i sikte.

L. T., Förenta staterna

Colosseum Jag fann artikeln ”Colosseum — ’nöjescentrum’ i det forntida Rom” (8 april 1991) mycket sympatisk. Som historiker fann jag det inspirerande att se det sätt på vilket ni skilde sanning från saga.

N. H., Förenta staterna