Från våra läsare

Håravfall Artikeln ”Alopeci — ett lidande i det tysta” (22 april 1991) var av särskilt intresse för mig. Jag började förlora mitt hår när jag var sex och ett halvt år. Det var förödmjukande till att börja med, men människor och vänner var snälla och kärleksfulla. Jag är nu 64 år och har aldrig förstått den egentliga orsaken till mitt håravfall förrän jag läste er artikel. Tack så mycket.

R. W., Förenta staterna

Jag är en flicka på 16 år och har lidit av alopeci sedan jag var 10. Mina skolkamrater har retat mig genom skällsord och har försökt rycka av mig peruken. Detta gör mig ledsen och deprimerad. Men er artikel visade mig hur man kan klara av det genom att förtrösta på Jehova. Jag har också hoppet om att få tillbaka mitt hår i den nya världen.

C. B., Förenta staterna

Skvaller Tack för numret ”Skvaller — Hur man undviker skada”. (8 juni 1991) Det kom vid en tidpunkt när jag behövde det allra mest. Jag har haft problem med att en flicka, som var god vän till mig, spred skadligt skvaller om mig. Er artikel hjälpte mig att förstå och att klara av det.

M. P., Förenta staterna

Flirta Jag får regelbundet Vakna! Men i er artikel ”Ungdomar frågar: Vad är det för fel med att flirta?” (8 maj 1991) anser jag att ni var lite för stränga. Det var då inget fel i att pojken bad Sarah sitta hos honom. Och för Guds skull, varför är det orätt att le mot någon av det motsatta könet? Är det meningen att man skall skära tänder i ett uttryck ”håll dig borta från mig”?

W. T., Förenta staterna

Händelsen med den unga Sarah inbegrep uppenbarligen att hon dagligen blev utsatt för oönskad uppmärksamhet. Det är begripligt att hon fann detta besvärande. Vad det beträffar att le, gjordes det klart i artikeln att ”det är inget fel att vara utåtriktad”. Det är sannerligen en himmelsvid skillnad mellan ett vänligt leende och ”ett tillgjort leende”, som det talades om i artikeln. — RED.

Korsord Tack för korsordet i numret för 8 juni 1991. Medan jag besökte mina farföräldrar, började jag själv lösa det. Men när jag började göra det, frågade min farfar om han kunde hjälpa till. Jag blev häpen! Min farfar har aldrig varit intresserad av bibeln. Hur som helst läste han skriftställena, och jag läste det som efterfrågades. Omkring tio minuter senare kom min faster och frågade om hon också kunde hjälpa till med korsordet. Bibeln har varit ett förbjudet ämne i mina farföräldrars hem. Men inte nu längre!

A. J., England

Lungorna Jag kände mig föranlåten att skriva till er sedan jag läst artikeln ”Lungorna — ett under av formgivning”. (8 juni 1991) Just dagen dessförinnan hade jag förlorat min faster i lungcancer. Artikeln ökade min uppskattning av det underverk kroppen är. Den var också lätt att förstå och hjälpte mig att inse behovet av att ta vård om våra lungor och inte förorena dem med något [till exempel tobak].

C. G., Förenta staterna

Äldrevård Jag sköter om min far, som är mycket sjuk. Mina syskon har inte hjälpt till, utan säger sådant som: ”Du är stark. Du kan klara av det” eller: ”Du borde ha hittat ett vårdhem för flera år sedan.” Jag började ömka mig själv, i det jag insåg att mina utsikter till att bli gift och få barn hade gått. Jag började till och med ha emotionella problem. Men serien ”Visar du de äldre heder?” (22 mars 1991) gav mig tröst och styrka till att uthärda.

S. B., Förenta staterna