Från sjuksängen till aktiv lovprisning av Gud

TVÅ Jehovas vittnen som var ute i predikoarbetet från hus till hus talade med en kvinna i byn Corcovada i Añasco på Puerto Rico. Det var i februari 1984. De hörde ljud inifrån huset och frågade kvinnan om någon var sjuk där inne.

”Ja”, svarade hon. ”Det är min man. Han har varit sjuk i 14 år, och han lämnar aldrig sitt rum annat än för att tvätta sig och äta.”

De båda vittnena frågade om de kunde få tala med honom. Hans fru genmälde att han inte tyckte om att tala med någon människa, men visst fick de gå in om de ville.

Det ena vittnet berättar: ”Vi kom in i rummet och såg mannen ligga där i sängen. Vi tyckte synd om honom, när vi såg hur dålig han var. Han var så svag att han darrade. Vi berättade för honom om Guds rike och hoppet om att få leva i en värld befriad från sjukdom och död. Tårar rullade nerför hans kinder. Jag frågade honom om han skulle vilja leva i denna nya värld där ingen skulle vara sjuk.” — Uppenbarelseboken 21:3, 4.

”’Ja’, svarade han. Vi erbjöd oss att komma tillbaka och studera bibeln tillsammans med honom. Han ville gärna att vi kom, och ett bibelstudium sattes i gång medan han låg i sin säng.

När vi hade varit där några gånger, föreslog jag att han skulle sitta upp i sängen för att det skulle bli lättare för honom att studera. Han gjorde ett försök, men till en början kunde han bara sitta en kort stund innan han blev yr i huvudet. Efter ytterligare några studietillfällen blev han starkare, och jag föreslog att studiet skulle hållas i vardagsrummet. Han gick med på mitt förslag, och varje vecka hjälpte vi honom att ta sig till rummet.

Mannen gjorde goda framsteg i studiet trots att han hade mycket svårt att se och trots att händerna skakade så att han knappt kunde hålla i ett förstoringsglas. Han berättade att under de 14 år som han hade varit sjuk hade han inte varit hos doktorn, därför att han inte kunde gå ut. Vi hjälpte honom därför att komma till en läkare.

Sedan han genomgått en ögonoperation kunde han snart läsa bibeln utan att använda förstoringsglaset. Händerna slutade också att skaka. Han började ta regelbundna promenader runt huset, och så småningom låg han bara i sin säng för att sova på natten. Snart började han också komma till de kristna mötena i Rikets sal.

Så småningom manade kärleken till Jehova Gud och hans löftesord denne tidigare sjukling att tala med andra om vad han hade fått lära sig. Han tog del med oss i predikoarbetet från hus till hus, något som gjorde hans grannar och vänner mycket förvånade. Hälsan blev allt bättre, och han började rentav arbeta på sin åkermark.”

I november 1988 berättades denna erfarenhet vid en av Jehovas vittnens kretssammankomster, och mannen var med på podiet. I november 1989 symboliserade Pedro Martínez sitt överlämnande åt Jehova genom vattendop.