Bibelns syn
Därför är julen inte något för en kristen
”JULFIRANDE är i lag förbjudet. Vemhelst som firar jul eller till och med bara stannar hemma från arbetet på juldagen kommer att straffas!”
Detta låter kanske lite underligt, men det blev faktiskt lag i 1600-talets England. Puritanerna förbjöd julfirandet. Vad var det som fick dem att ta en sådan bestämd ståndpunkt mot julen? Och varför finns det i våra dagar miljontals människor som anser att julen inte är något för en kristen?
Varifrån härstammar julfirandet?
Du kanske blir förvånad över att få veta att julen inte instiftades av Jesus Kristus och att den inte firades av vare sig honom själv eller hans lärjungar under det första århundradet. Det finns i själva verket inga belägg för att man firade jul förrän 300 år efter Jesu död.
Många människor på den tiden dyrkade solen, eftersom de kände att de var starkt beroende av dess årscykel. Soldyrkan omgavs med omständliga ceremonier i Europa, Egypten och Persien. Det centrala temat för dessa fester var ljusets återkomst. Man bönföll solen om att återvända från sin ”vandring bort”, eftersom det var så man uppfattade solens skenbara svaghet under vintern. I firandet ingick att man rumlade om, festade, dansade, smyckade hemmet med ljus och andra prydnader och gav varandra presenter. Låter det här bekant?
Soldyrkare trodde bland annat att det fanns magiska krafter i de obrända stockar som användes till julbrasan, att solguden skulle få kraft och återvända till livet genom att man tände eldar, att onda andar skulle skrämmas bort av hus smyckade med kvistar av ständigt gröna träd, att järnek skulle dyrkas som ett löfte om solens återkomst och att kvistar av mistel kunde föra lycka med sig om man bar dem som amuletter. Vilken fest i våra dagar är förbunden med de här tingen?
I det hedniska Rom var december en stor festmånad långt innan julfirandet infördes där. De veckolånga saturnalierna (som tillägnades Saturnus, jordbruksguden) och Dies Natalis Solis Invicti (Den oövervinnliga solens födelsedag) ägde rum i den månaden. Den 25 december ansågs också vara den persiske ljusguden Mithras’ födelsedag.
Görs hedningarna till kristna?
I ett försök att omvända dessa hedningar blandade man på ett oskriftenligt sätt upp den kristna tron med olika hedniska föreställningar, och så valde kyrkan ett datum för julen som sammanföll med den viktigaste hedniska högtiden. Och hur är det då med julsederna? I Encyclopedia of Religion and Ethics medges det att de flesta julseder ”inte är äkta kristna seder, utan hedniska seder som har upptagits och tolererats av kyrkan”. Uppenbarligen ansåg man att om dessa seder gavs en kristen fasad, skulle de som deltog bli kristna.
Men de här sederna gjorde inte hedendomen kristen, utan i stället blev kristendomen hednisk. Under 1600-talet berördes puritanerna så illa av de uppenbart hedniska inslagen i julfirandet att helgfirandet förbjöds i England och i vissa av kolonierna i Amerika. Att fira jul — eller att bara stanna hemma från arbetet på juldagen — straffades som ett brott. I New England på Förenta staternas ostkust blev julen inte legaliserad förrän år 1856.
Det är emellertid en annan faktor rörande julen som är viktigare än den syn som kyrkan, hedningarna eller puritanerna hade på den förr i tiden. Den viktigaste frågan för sanna kristna är ...
Hur betraktar Jesus Kristus julen?
Om man skulle fira något till din ära, skulle då inte ditt godkännande av hur det skulle gå till vara av betydelse? Vi gör därför väl i att fråga oss: Visar bibeln hur Jesus ser på traditioner som är genomsyrade av hedniska uppfattningar?
Jesus fördömde religiösa ledare som för att vinna proselyter kompromissade och inte höll fast vid den sanna tillbedjan. Han sade till sådana ledare: ”Ni [färdas] över hav och land för att göra en enda proselyt, och sedan gör ni honom mogen för tillintetgörelse i dubbelt så hög grad som ni själva är.” — Matteus 23:15, Phillips.
Omvändelse kunde inte åstadkommas genom att man blandade hedniska och kristna trosuppfattningar med varandra. Paulus, en Jesu apostel, skrev till kristna i Korint: ”Ni kan inte dricka Jehovas bägare och demoners bägare.” (1 Korintierna 10:21) Och i sitt nästa brev till dem tillade Paulus: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. ... Vilken samstämmighet finns mellan Kristus och Beliar [djävulen, Phillips]?” — 2 Korintierna 6:14, 15.
Om en samvetsgrann mor såg sitt barn ta upp en karamell från en rännsten fylld med avloppsvatten, skulle hon se till att barnet genast kastade bort den. Tanken på att barnet skulle äta den, ja, bara ta i den, är motbjudande för henne. För många är julen som en sådan karamell, men den har likväl plockats upp från lika motbjudande ställen. Jesus känner på samma sätt som profeten Jesaja, som uppmanade de sanna tillbedjarna på den tiden: ”Vänd er bort, vänd er bort, gå ut därifrån, rör inte vid något orent.” — Jesaja 52:11, NW.
Sanna kristna i vår tid firar därför inte jul. Deras inställning kan förefalla säregen i andras ögon, men de betraktar traditioner på samma sätt som Jesus. När han tillfrågades: ”Varför överträder dina lärjungar traditionen från forna tiders män?” svarade han: ”Och ni, varför överträder ni Guds befallning på grund av er tradition?” och tillade: ”Ni ... [har] gjort Guds ord ogiltigt på grund av er tradition.” — Matteus 15:2, 3, 6.
De sanna kristna i vår tid visar att de är eniga med Jesus i att utöva ”den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad”, ja, ren och obesudlad av människors hedniska traditioner. — Jakob 1:27.
[Infälld text på sidan 13]
”Och ni, varför överträder ni Guds befallning på grund av er tradition?” — Matteus 15:3