”Skilsmässofällan”

ANDREW och Ann passade så bra ihop. Ann var lite tystare och mer eftertänksam, men hennes ljusa och fridsamma lynne tycktes vara ett idealiskt komplement till Andrews mer utåtriktade personlighet, hans obetvingliga energi och goda humör. Hennes ansikte lyste upp när han var i närheten. Och vem som helst kunde se att han var överförtjust i henne.

När de hade varit gifta i sju år, började emellertid deras äktenskap knaka i fogarna. Andrew fick ett nytt arbete som slukade mycket av hans tid. Ann kände sig kränkt över att han så helt gick upp i sitt arbete och ofta kom hem sent på kvällarna. Hon försökte ”fylla tomrummet”, som hon uttryckte det, genom att gå in för sin egen karriär. Det dröjde inte länge förrän Andrew kom hem och luktade sprit och förklarade att han hade varit ute med affärsbekanta. Hans alkoholproblem blev allt värre, och till slut flyttade Ann ifrån honom. Andrew sjönk ner i en djup depression. Några månader senare var de skilda.

I mångas öron låter kanske denna berättelse bara alltför välbekant. Som vi har sett har skilsmässosiffrorna skjutit i höjden överallt i världen. Och vissa skilsmässor är naturligtvis oundvikliga eller nödvändiga. Bibeln förbjuder inte kategoriskt skilsmässa, som många tror. Dess normer är rimliga och förnuftiga och tillåter skilsmässa på grund av äktenskapsbrott. (Matteus 19:9) Dess principer medger också att man flyttar isär och således bor åtskils under vissa extrema omständigheter, till exempel vid fysisk misshandel.a (Se Matteus 5:32; 1 Korintierna 7:10, 11.) Men sådana principer låg inte bakom Andrews och Anns skilsmässa.

Andrew och Ann var kristna och hade en gång betraktat äktenskapet som heligt. Men precis som vi andra lever de i en värld som förespråkar en mycket annorlunda etik — att äktenskapet är en förbrukningsvara och att skilsmässa är ett lättvindigt sätt att bli kvitt det. Detta tänkesätt förmår årligen tusentals par att ta ut skilsmässor som är allt annat än välgrundade och allt annat än bibelenliga. Många kommer också, alltför sent, att inse att deras ”moderna” och ”upplysta” inställning till skilsmässa har lockat in dem i en fälla.

Fälla? Det är väl att ta i, kanske du invänder. Precis som så många andra i våra dagar kanske du tycker att skilsmässa helt enkelt är ett civiliserat sätt att komma ifrån ett olyckligt äktenskap. Men är du medveten om de negativa sidorna av en skilsmässa? Och inser du på vilket försåtligt sätt världen av i dag kan påverka vår inställning till skilsmässa — utan att vi märker det?

Självförverkligandets lockelser

En del av det bete som lockade Andrew och Ann i skilsmässofällan var det frestande löftet om självförverkligande genom en framgångsrik karriär. Deras äktenskap offrades på karriärismens altare, och det var knappast dess första offer. Tidskriften Family Relations konstaterade redan år 1983: ”Personligt självförverkligande har blivit dagens paroll. Följden blir att de flesta nära relationer i familjen snabbt klipps av, och till och med äktenskapsbanden utsätts för allt större påfrestningar. Andrew var helt uppfylld av sitt nya arbete och utsikterna till befordran. Han åtog sig extraarbete och umgicks med sina kolleger efter arbetstidens slut för att vinna deras respekt och erkännande. Samtidigt var Ann upptagen med sin karriär, som lockade henne med förespeglingar om framgång genom kurser och vidareutbildning.

Jagandet efter framgång hade en tvåfaldig verkan. För det första innebar det att Andrew och Ann fick mindre tid över för varandra. Som Ann uttryckte det: ”Vi drogs åt olika håll. Vi kunde därför inte längre ha våra små pratstunder på kvällarna som vi tidigare brukat ha, då vi satte oss ner tillsammans och resonerade igenom saker och ting. Han förberedde sig för nästa dags arbete, och det gjorde jag också. Kommunicerandet upphörde.”

För det andra påverkade det deras andlighet. Genom att sätta karriären i främsta rummet lät de sitt förhållande till Gud få en underordnad plats i livet, just då de som bäst behövde honom. En gemensam ansträngning att tillämpa Bibelns principer skulle ha hjälpt Andrew att ta itu med sitt alkoholproblem och gett Ann kraft att stanna kvar hos sin man under denna svåra pärs. Men i stället för att försöka lösa sina äktenskapsproblem började de betrakta skilsmässa som ett godtagbart alternativ, kanske rentav som en befrielse från alla bekymmer. Efter skilsmässan tog deras känslor av skuld och skam överhanden, och de övergav sitt andliga liv helt och hållet. De gjorde inte längre anspråk på att vara kristna.

”Experterna” hjälper till att gillra fällan

När det uppstår problem i äktenskapet vänder sig många par till äktenskapsrådgivare och terapeuter eller till böcker som skrivits av sådana auktoriteter. Men tyvärr har en del moderna ”experter” visat sig vara skickligare på att förespråka skilsmässa än på att rädda äktenskap. Under de senaste decennierna har sådana ”experter” attackerat äktenskapet likt en svärm hungriga gräshoppor.

Psykoterapeuterna Susan Gettleman och Janet Markowitz säger till exempel beklagande i sin bok The Courage to Divorce (Modet att skiljas): ”Somliga hyser den irrationella uppfattningen att frånskilda personer har avvikit från något slags välsignelsebringande inrättning som kallas ’normalt familjeliv’.” De kritiserar skarpt de ”lagliga barriärer och moraliska värderingar” mot skilsmässa som ”grundar sig på religiösa principer som uppstod för hundratals år sedan”. De hävdar att skilsmässor kommer att finnas tills ”äktenskapet så småningom kommer ur bruk” och skilsmässor blir ”onödiga”. De rekommenderar sin bok till advokater, domare — och präster!

”Det är inte fel att skiljas. En skilsmässa är befriande. Det stora antalet skilsmässor är inte ett tecken på att det är något fel på samhället; det visar i stället att det är något fel på äktenskapet som institution.” Många så kallade experter har fört fram sådana åsikter, i synnerhet under den sexuella revolutionens glansdagar på 1960- och 1970-talen. På senare tid har vissa populära psykologer och antropologer till och med fört fram tanken att människan är ”programmerad” — av evolutionen, till på köpet — att byta partner med några års mellanrum. Utomäktenskapliga förbindelser och skilsmässor är med andra ord helt naturliga.

Det är svårt att beräkna hur många äktenskap som har gått i kvav på grund av sådana uppfattningar. Det finns emellertid många experter som uppmuntrar till skilsmässa på mer försåtliga sätt. När Diane Medved samlade material till sin bok The Case Against Divorce (Målet mot skilsmässa), fann hon på närmaste bibliotek över 50 böcker som kanske inte direkt rekommenderade skilsmässa men åtminstone tjänade till att ”heja på läsarna på deras väg mot skilsmässa”. Hon säger varnande: ”Dessa böcker för dig med silkesvantar in i det ogifta ståndet och lovsjunger din ’nya frihet’ som . . . det enda rätta sättet att nå fram till självförverkligande.”

Andra inflytanden

Det finns naturligtvis många andra skilsmässobefrämjande inflytanden än vilseledda ”experter”. Massmedierna — till exempel TV-program, filmer, veckotidningar och kärleksromaner — för ofta en ihärdig propaganda mot äktenskapet som institution. Ibland får de det att verka som om ett ändlöst mått av spänning, stimulans och självförverkligande finns att få utanför äktenskapets grå vardag och att det vid slutet av frihetens skimrande regnbåge väntar en annan äktenskapspartner, som är oändligt mycket bättre än den gamla.

Att vi är skeptiska till sådana nedbrytande uppfattningar betyder inte att vi är skyddade mot dess verkningar. Som Medved uttrycker det: ”Vi ser en film, och trots att vi är så utbildade och kultiverade, utsätts vi för påverkan. Det kan inte undvikas — intrigen och agerandet har byggts upp på ett sådant sätt att det väcker sympati för hjälten (den flirtige äkta mannen?) och antipati för boven i dramat (den trätgiriga hustrun?). . . . Du kanske personligen inte gillar det du ser, men blotta vetskapen om att andra gör det, en vetskap som förstärks på en mängd olika sätt i vår moderna kultur, raserar dina goda föresatser och din övertygelse.”

Ja, våra medmänniskors uppförande påverkar oss verkligen. Och om det förhåller sig så när det gäller massmedierna, hur mycket mer gäller det inte de vänner vi väljer att umgås med! Bibeln ger det visa rådet: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korintierna 15:33) Ett lyckligt äktenskap är verkligen en nyttig vana. Vi kan fördärva det om vi har vänskapligt umgänge med personer som inte respekterar den anordningen. Många par har lotsats in på vägen till skilsmässa genom att anförtro sina äktenskapliga problem åt sådana ”vänner” — ibland till och med åt sådana som själva valt att ta ut skilsmässa utan välgrundade skäl.

Andra skyndar sig att söka juridisk hjälp så snart de får problem i äktenskapet. De glömmer att det juridiska systemet i många länder är ett väloljat maskineri som är avsett att underlätta skilsmässa. Advokater tjänar ju faktiskt pengar på att hjälpa människor att skiljas, inte att försonas.

Om nu alla dessa advokater, terapeuter, TV-kändisar och till och med vänner och släktingar har lagt sig till med och aktivt förespråkar en mer tolerant syn på skilsmässa, kan det då inte ligga något i vad de säger? Kan så många människor ha fel i fråga om något så viktigt? För att få svar på dessa frågor skall vi nu begrunda några av konsekvenserna i samband med skilsmässa.

[Fotnot]

[Bild på sidan 7]

Vissa ”experter” är skickligare på att förespråka skilsmässa än på att rädda äktenskap