Bibelns syn
Katastrofer — straff från Gud?
I FILIPPINERNA, ett land som upprepade gånger har drabbats av naturkatastrofer, har många människor undrat: ”Prövar Gud människan med sådana katastrofer?” År 1991, efter århundradets mest förödande vulkanutbrott, ställdes i en rubrik i en av Filippinernas dagstidningar frågan: ”Utbrottet: Guds straff?”
Kolumnisten Nelly Favis-Villafuerte gav uttryck åt en sådan uppfattning när hon skrev: ”För kristna som tror på Bibeln finns emellertid bara en förklaring: Vulkanen Pinatubos utbrott är en gudomlig hemsökelse som än en gång påminner oss om att det finns en skräckinjagande och suverän Gud, vars makt överstiger människans och nationernas angelägenheter och livsöden.” Med tanke på detta påstående frågar vi:
Sänder den allsmäktige Guden straffdomar över samhällen i våra dagar?
Det kan inte förnekas att Gud har gjort det i det flydda. De exempel som är nedtecknade i Bibeln — floden på Noas tid, tillintetgörandet av Sodom och Gomorra och att Jerusalem, den stad som var förbunden med den allsmäktige Gudens stora namn, jämnades med marken vid två tillfällen — visar att han kan avkunna straffdom över dem som underlåter att upprätthålla hans normer. — 1 Moseboken 7:11, 17—24; 19:24, 25; 2 Krönikeboken 36:17—21; Matteus 24:1, 2.
Men hur är det då i våra dagar? Kristus Jesus förutsade i Matteus, kapitel 24, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21, en tid med världsomfattande elände. För att tänkande människor skulle kunna förstå att han härskade osynligen från himmelen gav han i dessa kapitel profetiska varningar om händelser och förhållanden som skulle förbindas med avslutningen på den nuvarande tingens ordning. Dessa profetior uppfylls nu i vår tid. Men lägg märke till att Jehova, i samband med de här nämnda straffdomarna, gav tydliga, upprepade varningar innan han sände tillintetgörelse. (Amos 3:7) När det gäller naturkatastrofer i vår tid kommer emellertid varningar från världsliga auktoriteter, som grundar dem på vetenskapliga iakttagelser.
Vidare underrättar lärjungen Jakob oss i sitt brevs första kapitel, vers 13: ”Med onda ting kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” Allteftersom befolkningen i världen ökar, har människan kommit att leva nära många potentiella faror. Efterfrågan på livsrum och utrymme att odla livsmedel leder till att förut skogbevuxna områden huggs ut, vilket ibland även bidrar till styrkan i en del naturkatastrofer till följd av kraftiga regn och snabb avrinning.
Det skulle därför inte vara riktigt att säga att den allsmäktige Guden sänder naturkatastrofer över de människor som bor i de drabbade områdena. Det är lätt att förstå att många oskyldiga, till exempel små barn, drabbas mest i tider av nöd. Men även om den allsmäktige Guden inte orsakar sådana katastrofer, kan vi ändå fråga:
Kan vi lära oss något av dem?
Ja. De som bor i de drabbade områdena prövas beträffande hur högt de värderar sina materiella ägodelar i jämförelse med själva livet. Människor har sådana gånger tagit onödiga, livsfarliga risker bara för att rädda några få tillhörigheter. Vi behöver komma ihåg att Jesus sade: ”Inte ens när någon har överflöd härrör hans liv från de ting han äger.” (Lukas 12:15) Materiella ting kan ersättas, men ingen människa kan ersätta sitt liv. — Matteus 6:19, 20, 25—34.
Naturkatastrofer får även människor att fundera över hur de lever sitt liv. Aposteln Paulus uppmanade de kristna att noga ge akt på hur de uppför sig: ”Ge därför noga akt på hur ni vandrar, att det inte är som ovisa utan som visa, i det ni gör det bästa ni kan av kriserna, eftersom dagarna är onda.” (Efesierna 5:15, 16, Byington) Varje prövning som en person ställs inför i livet är en påminnelse om hur viktigt det är att ha stark tro.
En tredje lärdom från naturkatastrofer är att vi behöver utveckla starkare medkänsla, eller empati, med andra. I stället för att lägga sig till med inställningen att var och en får klara sig själv behöver man visa kärleksfull omtanke om olyckskamrater inom katastrofområdet. Det gäller i synnerhet dem som anförtrotts ansvaret att ta vård om andra. Profeten Jesaja beskrev dem han kallade ”furstar” som ”ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan regnovädret, som strömmar av vatten i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land”. — Jesaja 32:1, 2, NW.
Under katastrofer ges många tillfällen att visa empati och att i både ord och handling dela med sig av vad man har till andra. Vulkanen Pinatubos utbrott och därpå följande katastrofer erbjöd otaliga möjligheter att hjälpa dem som måste fly från katastrofen. Många saknade medel att skaffa ens sitt dagliga bröd. Enskilda individer kunde således visa osjälviskhet genom att hjälpa andra. Många har emellertid ändå undrat:
Blir det en slutlig straffdom över mänskligheten?
Ja, det blir det, vilket klart framgår av Guds ord. (Matteus 24:37—42; 2 Petrus 3:5—7) Innan straffdomen kommer måste ett världsomfattande varningsarbete utföras, som Jesus dessutom förutsade: ”Och de goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” — Markus 13:10.
Var och en av oss behöver således fråga sig själv: ”Vad kommer jag att göra?” Vi uppmanar dig kraftigt att ta dig tid att undersöka vad Bibeln förmanar oss var och en att göra för att överleva den globala katastrofen.