Från våra läsare

Hjälp åt de döende Tack för artiklarna om ”Hjälp åt de döende”. (22 oktober 1991) Min syster hade en hjärntumör, och läkaren meddelade oss att de antingen kunde förlänga hennes liv [genom att sätta in extraordinära medicinska resurser] eller låta sjukdomen ha sin gång. Det var ett svårt beslut, men vi bestämde oss slutligen för det senare alternativet. Men efter hennes död började jag känna det som om vi hade syndat. Jag kände mig därför så lättad, när jag hade läst artiklarna. Tack så mycket för att ni tillhandahåller tröst och hjälp i rätt tid!

A. L. M. A., Brasilien

Stärk familjebanden Vi vill bara uttrycka vår uppskattning av de välskrivna artiklarna i serien ”Stärk familjebanden innan det är för sent!” (22 september 1991) Eftersom vi nyligen har fått en underbar liten pojke, tyckte vi om att läsa vad föräldrar från olika delar av världen hade att säga om barnuppfostran. Vi hoppas och ber att vi också skall kunna uppfostra vår son ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. — Efesierna 6:4.

R. S. och J. L. S., Förenta staterna

Jag har under en tid velat skriva till er och berätta hur mycket jag uppskattar era artiklar. Men när jag läst numret om att stärka familjebanden, så kände jag att jag helt enkelt måste skriva och tacka er. Jag fick barn för några månader sedan, och min man och jag kommer att på allt sätt försöka tillämpa dessa förslag.

S. D., Italien

Läsning Jag är en ungdom som tycker mycket om att läsa. Men jag förstår inte alltid det jag läser, och jag har en benägenhet att hoppa över svåra ord. Artikeln ”Läs för att vidga dina vyer” (22 juli 1991) har hjälpt mig att göra förbättringar när det gäller detta.

A. R. B., Brasilien

Jag har i åratal försökt läsa alla nummer av Vakttornet och Vakna!, men trots att jag har avsatt tid till det, så har jag inte lyckats. Er artikel hjälpte mig att inse att mitt problem var dåliga läsvanor. Jag uppskattar förslagen om att förbättra min läsning.

A. K. F. M., Brasilien

Sjukhus Tillåt mig att säga något om artikelserien ”Om du hamnar på sjukhus — Vad kan du göra?” (8 mars 1991) Förra året var jag inlagd på sjukhus fyra gånger. Jag kände mig så värnlös och utlämnad. Om jag ställde frågor om mitt tillstånd, om behandlingsmetoden eller om medicinernas biverkningar, så tog mina läkare det som ett misstroendevotum. De kunde rentav säga: ”Du behöver inte ligga här. Du kan fara hem.”

R. A., Tjeckoslovakien

Ett sådant begrepp som patientens rättigheter är inte accepterat överallt, även om sådana rättigheter snabbt vinner erkännande. De sjukhuskommittéer som Jehovas vittnen har bildat har redan haft en viss framgång i fråga om att få läkare att samarbeta. Men på ställen där patienternas rättigheter ännu inte respekteras kan man kanske förbättra sin situation genom att utveckla ett samarbetsvilligt och förstående förhållande till sin läkare innan man måste läggas in på sjukhus. Det är alltid vist av en kristen att uppträda vänligt och respektfullt mot sjukhuspersonalen. — RED.

Att undvika att bli ansatt Jag uppskattade artikeln ”Ungdomar frågar: Hur skall jag få honom att lämna mig i fred?” (22 maj 1991) Även om artikeln först och främst var skriven för flickor, så kan vi pojkar också lära oss något av den. Jag hade nyligen ett liknande problem med en flicka som frestade mig att riskera min vänskap med Gud! Er artikel kom precis i rätt tid och hjälpte mig att ta itu med situationen.

E. K. O., Ghana

Se vårt nummer för 8 oktober 1991 för förslag som i synnerhet riktar sig till pojkar som möter sådana situationer. — RED.