Hormoner — kroppens fantastiska budbärare

DU ÄR på väg över en gata. ”Se upp!” ropar någon. Du vrider på huvudet och ser att en lastbil inte har stannat för rött ljus, utan dundrar fram mot dig i hög fart.

Din kropp ser ögonblickligen till att du är redo för en nödsituation. Din hjärna sänder ett brådskande meddelande till dina binjurar som sätter i gång med att pumpa ut adrenalin och noradrenalin i blodet. Dessa hormoner stänger blodtillförseln till kroppsdelar som inte absolut behövs för att fly, och de skyndar sig att hjälpa och stärka hjärnan, hjärtat och musklerna.

Adrenalinet och noradrenalinet tvingar hjärtat att slå hårt och fort och vidgar luftvägarna i lungorna så att du andas snabbare. Hormonerna höjer blodsockret för att ge mesta möjliga energi. På ett ögonblick har de hjälpt dig att vara rustad för att utföra bedrifter som kräver styrka och uthållighet långt utöver din normala förmåga.

Lastbilen dundrar närmare, och marken skakar. Det finns inte en sekund att förlora! Du gör ett jättehopp till säkerheten på trottoaren. Du flämtar efter luft, hjärtat bultar, magen är upp och ner, och händerna skakar — men du lever!

I situationer som den här hjälper hormonerna till att rädda liv. Men de gör mycket mer än så. De hjälper oss att växa och utvecklas till friska män och kvinnor. De möjliggör vår sexualitet och fortplantningsförmåga. Om vi är kalla eller varma, hungriga eller törstiga, eller om vi blöder eller är sjuka, hjälper de oss. Och de är på jobbet 24 timmar om dygnet!

Men hur organiseras allt detta arbete i kroppen? Det är lättare att förstå det om vi först begrundar vad hormoner är och hur de fungerar.

Inre kommunikationer

Hormoner är kemiska ämnen som framställs av våra endokrina körtlar. Ordet ”endokrin”, vilket betyder ”som avsöndrar direkt i”, beskriver väl dessa körtlar, eftersom de insöndrar hormoner direkt i blodet. När hjärtat pumpar blodet genom kroppen, färdas hormonerna med till olika destinationer där de utför sitt arbete.

För att hormonerna skall kunna utföra sitt arbete krävs goda kommunikationer mellan våra många kroppsdelar. Vi har allesammans komplicerade kommunikationssystem som förmedlar informationer som håller oss vid liv och som gör att vi fungerar som vi skall — det endokrina systemet och nervsystemet.

För att illustrera hur de två systemen samverkar kan vi tänka på Venedig i Italien, en stad berömd för sitt kanalsystem. I Venedig använder människor telefonnätet för att meddela sig med andra delar av staden. På liknande sätt skickar kroppen meddelanden genom nervsystemet, ett snabbt kommunikationsnät som använder elektrokemiska signaler. En nervsignal överförs praktiskt taget omedelbart, precis som ett telefonsamtal.

Ett meddelande kan naturligtvis också framföras med gondol, en lång båt som trafikerar labyrinten av kanaler i staden. I kroppen är det kemiska budbärare (hormoner) som färdas med blodet eller andra kroppsvätskor.

Om vi liknar blodomloppet vid Venedigs kanaler, är hormonerna som gondolflottor som bär meddelanden hit och dit från många avsändare till många mottagare. Dessa hormoner färdas till muskler, organ eller körtlar långt borta från den plats de kommer ifrån. När de väl har nått sitt mål sätter de i gång en serie komplicerade kemiska reaktioner för att genomföra sin uppgift.

Men hur leds och samordnas all denna verksamhet? Som svar på den frågan skall vi se på det endokrina systemets högkvarter och vad som utförs där.

Hypofysen — mästarkörteln

Det endokrina systemets samordnare är hypofysen, ett litet rödgrått organ som är fäst vid hjärnan via en smal stjälk och som ligger i en benficka strax bakom och ovanför näsan.

Hypofysen utgör inte någon imponerande syn. Den är inte större än en ärta, och den väger bara 0,6 gram. Men trots sin litenhet har den ett oerhört ansvar. Den har kallats mästarkörteln, dirigenten för den endokrina orkestern. Den är som en chefsperson inom affärsvärlden vars kontor surrar av aktivitet, med information som kommer och går från och till en mängd olika avdelningar.

Vissa uppgifter delegerar hypofysen till andra endokrina körtlar. Den avger till exempel ett hormonbudskap i blodet som ger sköldkörteln order om att producera och utsöndra tre andra hormoner som reglerar ämnesomsättningen, kroppsvärmen och skelettets underhåll. Hypofysen beordrar också könskörtlarna att framställa de hormoner som åstadkommer de fysiska förändringarna under puberteten. Mästarkörteln kan också instruera binjurarna att framställa hormoner som bevarar blodtrycket och saltbalansen i kroppen.

Ibland tar dock hypofysen direkt hand om vissa saker och skickar ut hormonbudskap som påverkar benens och musklernas tillväxt. Dess hormoner bestämmer till och med hur långa vi blir.

Hypofysen har också en viktig uppgift vid en förlossning. För att hjälpa kvinnan under förlossningsarbetet avger hypofysen oxytocin, ett hormon som stimulerar sammandragningar i livmodern. När barnets huvud når förlossningskanalen skickar hjärnan ett meddelande till hypofysen och begär extra oxytocin till hjälp i förlossningens sista skede. Hela tiden har hormoner från hypofysen stimulerat mjölkproduktionen i moderns bröst, och när barnet är fött är mamman redo att ge det mat.

Mästarkörtelns mästare

Hypofysen är arbetsledare för andra körtlar, men den har också själv en överordnad — hypotalamus. Hypotalamus är ett knippe nervceller som inte är större än spetsen på din tumme. Den sitter vid hjärnans bas och är förbunden med hypofysen. Dess uppgift är inte bara att reglera det endokrina systemets funktion, utan också att samordna det autonoma nervsystemets arbete.

En av dess uppgifter är att kontrollera blodets sammansättning och temperatur. Genom hypotalamus strömmar mer blod än genom någon annan del av hjärnan. I denna blodström sticker hypotalamus in fingerliknande känselkroppar, ungefär som när någon som skall bada använder fingrarna för att känna av temperaturen på badvattnet. Om blodet är för kallt skickar hypotalamus instruktioner (via hypofysen och sköldkörteln) om mer tyroxin, ett hormon som ökar ämnesomsättningen och frambringar värme som kan värma upp blodet.

Eftersom hypotalamus utför sina uppgifter automatiskt, är vi vanligen omedvetna om dess arbete. Ändå har detta centrum i hjärnan daglig betydelse i vårt liv. Är du hungrig? Hypotalamus har upptäckt att det finns för lite glukos i blodet och talar därför om för dig att du skall äta. Är du törstig? Hypotalamus har bedömt att salthalten i ditt blod är lite för hög. ”Drick lite vatten”, säger den åt dig.

Hypotalamus övervakar också kalkhalten i blodet. Utan kalk skulle hjärnan, musklerna och nerverna inte fungera ordentligt. När kalkhalten i blodet är för låg tar hypotalamus kalk från skelettet, ungefär som man tar ut pengar från en bank. Hur görs detta kalkuttag? Hypotalamus skickar ett hormonbudskap till hypofysen. Hypofysen skickar i sin tur ut sin befallning till bisköldkörtlarna som sitter på halsens framsida. Bisköldkörtlarna utsöndrar då parathormon som når skelettet och rekvirerar kalk som skall ut i blodomloppet. När hypotalamus sedan finner att kalkhalten är den rätta slutar den ge order om ytterligare uttag.

Men vad händer om hypotalamus upptäcker att det finns för mycket kalk i blodet? Än en gång skickas budbärare till skelettbanken, men i stället för att göra ett uttag gör de en insättning. Så här går det till: Hypotalamus sänder ett meddelande till sin närmaste man, hypofysen. Hypofysen utfärdar då en befallning till sköldkörteln. Sköldkörteln skickar i sin tur ut hormonet kalcitonin, vilket överför överflödig kalk från blodet till skelettet.

Intelligent formgivning

Vilken mästerlig organisation! Hypotalamus styr hypofysen, hypofysen leder körtlarna, och körtlarna reglerar kroppen. Och allt detta sker med hjälp av mer än 30 olika slags hormoner som i tysthet färdas genom vår kropp för att sköta om våra mest grundläggande behov. Men trots att allt det här är så komplicerat, fungerar det endokrina systemet med en förbluffande effektivitet.

Bibeln säger att ”Gud [har] satt lemmarna i kroppen, var och en av dem, alldeles som han har velat”. Hur passande är inte psalmistens ord till Gud: ”Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det väl.” — 1 Korintierna 12:18; Psalm 139:14.

[Ruta/Diagram på sidan 18]

ENDOKRINA KÖRTLAR INSÖNDRAR HORMONER I BLODET

HORMONERNA FÄRDAS TILL ANDRA DELAR AV KROPPEN FÖR ATT UTFÖRA OLIKA UPPGIFTER

Tallkottkörteln

Den här lilla körteln, som är belägen i mellanhjärnan, avsöndrar melatonin, vilket tros påverka vakenheten och olika biorytmer i kroppen. Melatoninets exakta funktion är inte känd ännu.

Gonaderna eller könskörtlarna

De bägge äggstockarna (hos kvinnor) befinner sig i bäckengördeln på båda sidor av livmodern. Hormonerna östrogen och progesteron framställs här. De styr menstruationscykeln och påverkar utvecklingen av de egenskaper som är utmärkande för vuxna kvinnor.

Testiklarna (hos män) finns i pungen och framställer hormoner som styr utvecklingen av de kroppsliga egenskaperna hos en vuxen man samt stimulerar produktionen av spermier.

Hypofysen

Det här organet är stort som en ärta och fäst vid hjärnan via en smal stjälk strax ovanför och bakom näsan. Hypofysen styr de andra körtlarna och skickar ut kemiska budskap till sköldkörteln, binjurarna och könskörtlarna såväl som till andra körtlar som har endokrina funktioner. Det är huvudsakligen hypofysen som reglerar kroppslängden, och den påverkar tillväxten av skelett och muskler. Den stimulerar även mjölkproduktionen i brösten hos en ammande mor.

Sköldkörteln och bisköldkörtlarna

De här körtlarna sitter på halsens framsida. Bisköldkörtlarna avsöndrar ett hormon som reglerar kalkhalten i blodet. Sköldkörteln framställer andra hormoner som reglerar hur snabbt födan förbränns för att framställa energi.

Binjurarna

De båda binjurarna som sitter ovanpå njurarna framställer adrenalin och noradrenalin — två hormoner som gör kroppen redo för kamp eller flykt i nödsituationer. Andra hormoner som framställs här påverkar omsättningen av kolhydrater och proteiner, reglerar vatten- och saltbalansen i kroppen och aktiverar kroppens livsmedelsreserver när det råder brist på föda.

Bukspottkörteln

Den här körteln som är belägen alldeles under magsäcken framställer glukagon och insulin, vilka reglerar blodsockerhalten.

[Diagram]

(För formaterad text, se publikationen)

Tallkottkörteln

Hypofysen

Sköldkörteln

Binjurarna

Bukspottkörteln

Testiklarna

[Diagram]

Livmodern

Äggstockarna