Hur kan familjen vara till hjälp?

”Först tar mannen en drink, sedan tar drinken en drink, och till sist tar drinken mannen.” — Orientaliskt talesätt.

DU VANDRAR utmed kanten av ett träsk. Plötsligt ger marken vika. Efter några sekunder märker du att du hamnat i kvicksand. Ju mer du kämpar för att komma loss, desto djupare sjunker du.

Alkoholism uppslukar hela familjen på ungefär samma sätt. Den medberoende hustrun kämpar förtvivlat för att förändra alkoholisten. I sin kärlek och omtanke hotar hon honom, men han fortsätter att dricka. Hon gömmer hans sprit, men han köper mer. Hon gömmer hans plånbok, men han lånar pengar av en vän. Hon vädjar till hans kärlek till familjen, till livet, ja, till och med till Gud — men ingenting hjälper. Ju mer hon kämpar, desto djupare sjunker hela familjen ner i alkoholismens moras. För att kunna hjälpa alkoholisten måste familjemedlemmarna först förstå alkoholismens natur. De måste inse varför somliga ”lösningar” nästan säkert kommer att misslyckas och i stället lära sig vilka metoder som verkligen fungerar.

Alkoholism är inte detsamma som att dricka sig berusad. Det är en kronisk drickandestörning, som kännetecknas av att personen i fråga ständigt tänker på alkohol och inte kan kontrollera sin konsumtion. Även om de flesta experter är överens om att alkoholism inte kan botas, kan den dock hållas i schack genom livslång avhållsamhet. — Jämför Matteus 5:29.

I vissa avseenden kan alkoholistens situation jämföras med en diabetikers. Även om diabetikern inte kan göra något åt sin sjukdom, kan han samarbeta med sin kropp genom att avstå från socker. På liknande sätt kan alkoholisten inte förändra sin kropps sätt att reagera på alkohol, men han kan förhindra de negativa verkningarna genom att helt avstå från alkohol.

Detta är dock lättare sagt än gjort. Alkoholisten inser i regel inte allvaret i sin situation, eftersom han är expert på att förneka. ”Det är ingen fara med mig.” ”Det är min familj som gör att jag dricker.” ”Vem skulle inte dricka med en sådan chef som jag har?” Hans rationaliseringar är ofta så övertygande att han ibland får hela familjen med sig i förnekandeprocessen. ”Pappa behöver varva ner efter arbetet.” ”Pappa måste ta en drink för att stå ut med mammas tjat.” Man gör allt för att inte avslöja familjehemligheten: Pappa är alkoholist. ”Det är deras enda möjlighet att leva tillsammans”, förklarar dr Susan Forward. ”Lögner, undanflykter och hemligheter är vardagsmat i dessa hem.”

För att den övriga familjen skall kunna hjälpa alkoholisten upp ur kvicksanden måste de först komma ur den själva. Någon kanske invänder: ”Det är alkoholisten som behöver hjälp, inte jag!” Men tänk efter: Hur mycket påverkas dina känslor och handlingar av alkoholistens beteende? Hur ofta får hans handlingssätt dig att känna vrede, oro, besvikelse och fruktan? Hur ofta stannar du hemma för att ta hand om alkoholisten, när du borde ägna dig åt viktigare förehavanden? Om de övriga familjemedlemmarna vidtar åtgärder för att förbättra sitt eget liv, kanske alkoholisten följer deras exempel.

Ta inte på dig skulden för alkoholistens beteende. ”Om du uppförde dig bättre mot mig, skulle jag inte behöva dricka”, kanske han säger. ”Alkoholisten måste få dig att tro detta, så att han kan vältra över ansvaret för sitt drickande på dig”, förklarar kuratorn Toby Rice Drews. Låt dig inte luras. Alkoholisten är inte bara beroende av alkohol, utan också av människor som sätter tilltro till hans förnekanden. Familjen kan således omedvetet understödja alkoholistens drickande.

Ett bibliskt ordspråk, som egentligen handlar om vredesutbrott, skulle också kunna tillämpas i alkoholistens fall: ”Låt honom ta konsekvenserna. Om du hjälper honom ur knipan en gång, kommer du att få göra det igen.” (Ordspråksboken 19:19, Today’s English Version) Ja, låt alkoholisten själv ringa till chefen, kravla sig i säng, städa upp efter sig. Om de övriga familjemedlemmarna gör sådant åt honom, hjälper de honom bara att supa ihjäl sig.

Skaffa hjälp. Det är svårt och ibland rentav omöjligt för en familjemedlem att ta sig ur kvicksanden på egen hand. Ni behöver någon som stöttar er. Anförtro dig åt vänner som inte understöder alkoholistens förnekanden och inte heller lämnar dig i sticket.

Om alkoholisten går med på att söka hjälp, är detta mycket glädjande. Men det är bara början på rehabiliteringsprocessen. Det fysiska beroendet av alkohol kan avlägsnas på några få dagar genom avgiftning, men det psykologiska beroendet är mycket svårare att komma till rätta med.

[Ruta på sidan 5]

Tydliga tecken på alkoholism

Fixering: Alkoholisten ser ivrigt fram emot sina dryckesperioder. När han inte dricker alkohol, tänker han på alkohol.

Förlust av kontrollen: Alkoholisten dricker ofta mer än han tänkt sig, trots alla goda föresatser.

Restriktivitet: Självpålagda restriktioner (”Jag dricker aldrig ensam”, ”Jag dricker aldrig på jobbet” osv.) är bara ett kamouflage för alkoholistens enda verkliga levnadsregel: ”Ingenting får inkräkta på mitt drickande.”

Ökad tolerans: En ovanlig förmåga att ”tåla sprit” är ingen fördel, utan är i stället ofta ett tidigt tecken på alkoholism.

Negativa konsekvenser: Normala vanor ödelägger inte en persons familj, yrkesliv och fysiska hälsa. Det gör däremot alkoholism. — Ordspråksboken 23:29—35.

Förnekande: Alkoholisten bortförklarar, bagatelliserar och rättfärdigar sitt beteende.