Radioaktivitet — Hur stora är riskerna?

Från Vakna!:s korrespondent i Storbritannien

”RADIOAKTIVITET!” Vad tänker du på när du hör det ordet? För de flesta människor är radioaktiv, eller joniserande, strålning ett ”oförklarligt, osynligt, oåtkomligt och nästan mystiskt ont”, hävdar en miljövårdsutredning som tillsatts av det brittiska underhuset. Delar du den uppfattningen?

För bara hundra år sedan var radioaktivitet ett fullständigt okänt begrepp. I dag har radioaktiva ämnen fått en så vidsträckt användning att man ofta kan få syn på den karakteristiska varningssymbolen på sjukhus, på lastbilar som transporterar radioaktiva material, i fabriker samt naturligtvis i kärnkraftsanläggningar. Radioaktiva ämnen spelar en viktig roll i det moderna livet.

Å andra sidan släppte atombombsexplosionerna i Hiroshima och Nagasaki i slutet av andra världskriget loss enorma mängder radioaktiv strålning och anställde en förödelse som saknade motstycke i historien. På senare tid har reaktorhaverierna på Three Mile Island (USA), i Tjernobyl (Ukraina) och utanför S:t Petersburg (Ryssland) ytterligare bidragit till människors rädsla för radioaktiv strålning.

Men vad är egentligen radioaktiv strålning? På vilket sätt utgör den ett hot för dig?

Ett kraftigt verkande fenomen

All materia är uppbyggd av atomer, och de flesta atomer är stabila. Atomkärnan i vissa grundämnen är emellertid instabil, och dessa grundämnen sägs vara ”radioaktiva”. Det mest kända av dessa ämnen är uran. För att uppnå stabilitet genomgår atomkärnan i dessa grundämnen en process, vid vilken den avger radioaktiv strålning i form av små partiklar och elektromagnetisk strålning. På detta sätt övergår uran successivt till en rad andra ämnen och förvandlas så småningom till det stabila grundämnet bly.

All radioaktiv strålning har en viss begränsad genomträngningsförmåga. De tyngsta partiklarna (alfapartiklar) färdas på sin höjd fem centimeter genom luften. Dina kläder eller ytskiktet av din hud sätter stopp för dem. De små frigjorda elektroner som utgör betapartiklar kan visserligen färdas några meter genom luften, men en tunn aluminiumplåt eller glasskiva hindrar deras framfart. En tredje sorts radioaktiv strålning kallas gammastrålning, och den har långt större genomträngningsförmåga. Tjocka väggar av bly eller betong kan skydda oss mot detta slag av strålning, men om vi är oskyddade utgör den ett stort hot. På vilket sätt?

Hur den radioaktiva strålningen påverkar oss

När strålning av de typer som nämnts här ovan tränger in i en människas kropp, förorsakar den förändringar i vissa av atomerna i de celler som den passerar. Detta kan ge upphov till kemiska förändringar som kan skada eller rentav döda cellerna. Hur stor verkan detta får på kroppen beror på skadans omfattning och antalet dödade celler. Om skadegörelsen inträffar i kromosomernas DNA-molekyler, kan det få särskilt allvarliga följder, eftersom dessa molekyler styr cellernas normala utveckling och funktion. Forskarna tror att det finns ett samband mellan sådana skador och cancer.

Stora doser strålning under en kort tidsperiod skadar både benvävnad och blodkroppar och ger upphov till strålsjuka, som kan leda till döden. I september 1987 drabbades den brasilianska staden Goiânia av en tragedi som dr Gerald Hansen vid Världshälsoorganisationen beskrev som ”den värsta [nukleära] olyckan på västra halvklotet, överträffad endast av Tjernobyl”. En skrothandlare tog hand om högaktivt cesiumpulver från en kasserad apparat för strålbehandling. Han själv och andra i det närmaste grannskapet utsattes för stora doser radioaktiv strålning. Skräcken spred sig bland befolkningen när kropparna av de första dödsoffren placerades i blykistor och begravdes i gravar klädda med betong. De av de överlevande som fått i sig stora stråldoser gick enligt londontidningen The Times en ”nästan säker cancer eller sterilitet” till mötes.

Mindre stråldoser utspridda över en längre tidsperiod innebär också en något ökad cancerrisk. Människans kropp kan ibland med framgång reparera strålskadade celler. När reparationen är bristfällig kan emellertid cancer utvecklas. Paradoxalt nog används radioaktivitet också vid strålbehandling för att träffa och döda cancerceller.

Hur strålningen når oss

Tiden efter kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl år 1986 utfärdade flera regeringar förbud mot försäljning av vissa livsmedel som ansågs innehålla riskabla halter av radioaktiva partiklar. I Sverige var man till exempel tvungen att konfiskera stora mängder renkött, eftersom det innehöll höga halter av radioaktivt cesium. Likaså förbjöds all försäljning av lamm från många lantgårdar i Wales och Skottland, när man fann att radioaktiviteten hos de djur som fötts år 1987 överskred fastställda gränsvärden.

Även om allmänheten förståeligt nog oroar sig över det hot som förorenade livsmedel och radioaktivt avfall utgör, bekymrar de sig sällan eller aldrig över radioaktiva läkemedel och röntgenstrålning. Ändå svarar dessa källor för omkring 12 procent av den sammanlagda stråldos som vi utsätts för under ett år. Den avgjort största delen av den strålning som vi blir utsatta för kommer emellertid från naturliga källor. Den kosmiska strålningen bidrar med 14 procent.a När vi äter och dricker får vi i oss ytterligare 17 procent. Naturligt radioaktiva jord- och berglager svarar också för en ansenlig del, nämligen 19 procent. Varifrån kommer då resten?

Varning — radon!

I utkanten av Dartmoor i sydvästra England ligger byn Chagford. I en av dess byggnader, som använts som distriktsläkarmottagning, finns något som har kallats ”världens mest radioaktiva tvättrum”. Om man skulle besöka denna plats fyra gånger om dagen i 15 minuter, skulle man utsättas för mer än den högsta tillåtna årsdosen av den radioaktiva gasen radon, som förmodligen är den ”största enskilda orsaken till cancer i Storbritannien näst rökning”. — New Scientist, 5 februari 1987.

Även om den här rapporten är ganska sensationell, kommer ändå mellan en tredjedel och hälften av den stråldos som vi årligen utsätts för från radon och den därur emanerande radioaktiva gasen toron. Som gas betraktad är radon en särling i den radioaktiva sönderfallsserie som börjar med uran. Den stiger upp i sprickor i berget, tränger in genom grunden och in i ett hus och förorenar luften med radioaktivitet.

Vid undersökningar som utförts av den brittiska strålskyddsnämnden upptäcktes vissa områden där luften är så bemängd med radon att värdena ”inte skulle tolereras i ett kärnkraftverk”, rapporterar tidskriften New Scientist. Nämnden beräknar att omkring 20.000 brittiska hus har radonhalter som är tio gånger högre än vad som är normalt. Eftersom många moderna hus är så välisolerade, stängs de radioaktiva gaserna inne, vilket leder till ökad förekomst av lungcancer.

Även om cancerrisken är ganska liten, är den inte försumbar. Enligt aktuella beräkningar ådrar sig årligen omkring 2.500 personer i Storbritannien lungcancer på grund av att de utsatts för radonstrålning. I USA, där en undersökning som omfattade tio delstater visade att en femtedel av alla hus har för höga radonhalter, beräknas mellan 2.000 och 20.000 personer dö varje år till följd av lungcancer som de ådragit sig genom att exponeras för denna gas. Svenska forskare rapporterar att på grund av de stora mängder radongas som finns innestängda i grus och sand beräknas radioaktiviteten i vissa hus här i landet vara fyra gånger större än i Storbritannien.

Hur allvarliga är riskerna?

”Såvitt man vet”, säger tidningen The Economist, ”kan minsta dos [gamma]strålning förorsaka cancer, och ju större stråldos som passerar din kropp, desto större är risken att den skall vålla skada.” Men därefter tillägger den lugnande: ”Sannolikheten för att den skall göra detta är mycket liten.”

Sannolikheten för att man skall utveckla en livshotande form av cancer genom att utsättas för en stråldos på en millisievert (förutom den naturliga bakgrundsstrålningen) är enligt Internationella strålskyddskommissionen (ICRP) en på 80.000.b ICRP ger därför rådet att ”inget handlingsprogram bör antas om man inte kan förvänta att det skall frambringa konkreta och positiva resultat”. Man rekommenderar att ”all exponering för strålning skall hållas på en så låg nivå som rimligtvis är möjlig med tanke på de ekonomiska och sociala faktorer som är inbegripna”.

Brittiska atomenerginämnden menar att risken för att man skall ådra sig strålningsrelaterade former av cancer av sådana små doser kan vara ännu lägre. Vissa miljövårdsgrupper, som backas upp av ett antal forskare, hävdar å andra sidan att de rekommenderade gränsvärdena bör sänkas ytterligare. En sådan grupp föreslår att ICRP i stället borde förorda att all exponering för strålning bör hållas ”på en så låg nivå som är tekniskt möjlig”.

Finns det då något du själv kan göra för att skydda dig mot radioaktiv strålning? Ja, det finns det verkligen.

Försiktighetsåtgärder som du kan vidta

På samma sätt som du kan vidta vissa åtgärder för att skydda dig mot för mycket sol och på det sättet undvika hudcancer, kan du också vidta försiktighetsåtgärder för att skydda dig mot de risker som är förbundna med radioaktiv strålning. Var alltså uppmärksam på varningarna och följ dem.

Om du bor i ett område där det finns höga halter av radon i berggrunden, kanske du kan installera en ventilationsanordning i källaren till ditt hus för att förhindra en upplagring av den farliga radongasen. Om du blir rekommenderad medicinska undersökningar vid vilka man använder radioaktiva ämnen eller röntgenstrålning, fråga då din läkare hur nödvändiga dessa undersökningar är. Han kanske kan föreslå ett mindre skadligt alternativ. Och när du ser den välkända varningssymbolen, vidta då lämpliga försiktighetsåtgärder och följ de rekommenderade säkerhetsföreskrifterna.

Osynlig och oåtkomlig — sådan är verkligen den radioaktiva strålningen. Men om den hålls i schack, blir den betydligt mindre farlig. Under fullkomliga förhållanden kommer den aldrig mer att utgöra något hot.

[Fotnoter]

[Diagram på sidan 13]

(För formaterad text, se publikationen)

A

B

C

D

E

F

A — Mat och dryck

B — Radon och toron

C — Jord- och berggrund

D — Kosmisk strålning

E — Medicinskt använd strålning

F — Radioaktivt nedfall

[Bildkälla]

Bild D: Holiday Films

[Bildkällor på sidan 11]

Foton: Överst till vänster och längst ner till höger: U.S. National Archives photo; längst ner till vänster: USAF photo; längst ner, andra bilden från vänster: Holiday Films