Ungdomar frågar:

Vad är det för fel med att vi pratar med varandra?

”VI SÄLLSKAPAR inte, vi pratar bara.” Så beskriver 17-årige Denny sitt förhållande till Tina.a De träffades vid en av Jehovas vittnens sammankomster och har sedan dess regelbundet haft långa samtal med varandra i telefon. Denny medger att de är för unga för att sällskapa på allvar. Men han ser inget fel i att de bara pratar med varandra.

Många ungdomar som inte får stämma träff för sina föräldrar tillåts odla vänskapsförhållanden till det motsatta könet genom att ofta träffas och prata eller ringa till varandra. Ett oskyldigt nöje? Kanske det. Men en del föräldrar är oroliga. ”Ett ganska stort problem här tycks vara att ungdomar i de yngre tonåren ’är ihop med’ andra i samma ålder”, skriver en bekymrad förälder. ”De sällskapar inte, men de betraktar sig som varandras pojk- eller flickvänner.”

Andra ungdomar upprätthåller förhållanden till det motsatta könet genom brevskrivande. Ibland är det säkert fråga om oskyldiga vänskapsbetygelser, men ofta blir tonen i breven alltmer romantisk. Romanser kan också bli följden när ungdomar börjar skriva till personer som är kända för att vara dåliga föredömen som kristna. Ibland gör man gällande att brevskrivandet började som ett uppriktigt försök att uppmuntra sådana personer.

Prata eller stämma träff?

Bibeln fördömer inte att man pratar med eller skriver till någon av det motsatta könet. Kristna förutsätts ”älska hela brödraskaran”, och det inbegriper jämnåriga av båda könen. (1 Petrus 2:17) Bibeln uppmanar vidare unga män att behandla ”yngre kvinnor som . . . systrar med all kyskhet”. (1 Timoteus 5:2) När denna princip tillämpas, kan unga män och kvinnor åtnjuta ett rent och uppbyggande förhållande till varandra — ja, vänskap!

Normalt sett odlar emellertid kristna ungdomar sådan vänskap i samvaro med andra. Så när två ungdomar bestämmer sig för att ägna varandra särskild uppmärksamhet, börjar deras förhållande mer likna en romans eller uppvaktning. Är detta samma sak som att stämma träff? De flesta ungdomar skulle antagligen svara nej på den frågan. Men tonåringar är inte alltid så säkra på vad vuxna menar med att stämma träff.

När en grupp ungdomar ombads ge en definition av begreppet ”stämma träff”, sade mer än hälften att det betydde ”att gå ut med någon av det motsatta könet”. Vissa definierade det som att ”lära känna någon bättre”. Vid en informell utfrågning av en grupp kristna ungdomar fick man liknande resultat. En 13-årig pojke sade: ”En träff är när man tar med en flicka på bio och stannar ute sent och sedan följer henne hem.”

En ordbok definierar ordet ”träff” som ”ett i förväg avtalat möte”. Kan inte det inbegripa att ha regelbundna samtal med någon? Och hur är det med sådana samtal, eller sällskapligt umgänge, per telefon? En ung man vid namn Ivan säger: ”Det är ett sätt att stämma träff, speciellt om man har bestämt en viss dag och ett visst klockslag då man skall ringa den här personen och samtalet rör personliga frågor.”

Boken The Family Handbook of Adolescence (Familjehandbok om ungdomar) säger: ”Pojkar och flickor . . . upprätthåller ofta kontakten med hjälp av små lappar eller brev eller per telefon. Alla dessa sätt att kommunicera är uppskattade [bland ungdomar], eftersom de möjliggör ett nära förhållande trots att man befinner sig långt ifrån varandra.” Men liksom vid alla former av sällskapande kan det hela utvecklas till en mycket djup relation. Se till exempel på en ung man vid namn Jack. När han blev intresserad av en ung kvinna och började se henne som en möjlig äktenskapspartner, tillbringade han mycket tid med att prata med henne i telefon. ”Det går att lära känna en människa per telefon”, säger Jack. ”Man kan förmedla tankar och till och med känslor per telefon.” Jack och hans flickvän gifte sig. Avståndet har tvingat många par att klara av huvuddelen av sitt sällskapande genom telefonsamtal och brev!

Frågan gäller alltså inte om ett par bara pratar, träffas eller stämmer träff, utan vilket slags förhållande de odlar. Och när en pojke och en flicka ägnar varandra särskild uppmärksamhet, kan det åtminstone ge intryck av en spirande romans. Och det är ofta mer än bara ett intryck. Som tonårsskribenten Jane Rinzler förklarar i sin bok Teens Speak Out (Tonåringar talar ut): ”Om människor gillar varandra . . . kommer de att börja träffas. Det brukar börja med att de talas vid per telefon vid ett eller flera tillfällen.”

Riskerna med tidigt sällskapande

Det är naturligtvis inte fel av två personer att inleda ett romantiskt förhållande — under förutsättning att de har möjlighet att gifta sig. Men få tonårspar har giftermål i tankarna. Enligt boken Adolescent Development (Ungdomars utveckling), av Barbara och Philip Newman, är sällskapande i tonåren ofta bara ”ett slags tidsfördriv”, ett sätt att ”höja sin status” bland andra ungdomar och ett sätt att ”skaffa sig erfarenhet av det motsatta könet”.

Men för de kristna är äktenskapet något heligt, något som skall hållas i ära. (Hebréerna 13:4) Uppvaktning — i vilken form det än gäller — är därför inte någon lek, utan en allvarlig sak. Och om man är för ung för att gifta sig, kan ett nära förhållande till en medlem av det motsatta könet bara alltför lätt sluta med bitterhet och smärta. Bibeln uttrycker det på följande sätt: ”Kan en man raka samman eld i sin famn, utan att hans egna kläder blir brända?” — Ordspråksboken 6:27, NW.

När Maria var 13 år, började hon experimentera med telefonträffar. Det var roligt ett tag. Men eftersom hon inte var tillräckligt gammal för att gifta sig, gjorde det henne bara besviken och frustrerad. ”Förväntan som fördröjs gör hjärtat sjukt”, heter det i Ordspråksboken 13:12 (NW). Det hela blev ännu mer påfrestande av att hon försökte hålla det hemligt för sina föräldrar. ”Varje gång telefonen ringde var jag rädd att någon annan skulle hinna svara — speciellt min mamma. Det var hemskt pinsamt när hon frågade ’Vem är det?’ och sedan lade på eftersom hon inte fick något svar.”

Till och med brevskrivande har sina risker. Charlene, till exempel, utvecklade starka känslor för en icke troende. Hon erkänner: ”Jag började skriva till honom, och vi har blivit mer än bara vänner. Han är alkoholist, men jag gör mitt bästa för att hjälpa honom. Tror ni att det finns något hopp om att kunna få honom att minska sitt drickande?” Charlene gör emellertid inte särskilt klokt i att försöka spela rådgivare till en alkoholist, och chansen att hon skall lyckas är inte särskilt stor. Hon skulle lätt kunna råka in i ett olyckligt äktenskap.b — 2 Korintierna 6:14.

Låt tankeförmågan bli ditt skydd

Vi får ett gott råd i Ordspråksboken 2:10, 11 (NW): ”När visheten kommer in i ditt hjärta och kunskapen själv blir ljuvlig för din egen själ, då kommer tankeförmågan själv att hålla vakt över dig, urskillningen själv kommer att bevara dig.” Unga människor låter ofta känslorna styra deras beslut. Men genom att använda tankeförmåga och urskillning kan du göra mycket för att ”avlägsna grämelse från ditt hjärta” och hålla ”olycka borta från ditt kött”. — Predikaren 11:10, NW.

Urskillning hjälper dig att bli medveten om att du befinner dig i ”ungdomsblomstringen”, en tid när sexuella och romantiska känslor är starka. (1 Korintierna 7:36) Nära umgänge med en medlem av det motsatta könet — vare sig det sker personligen, per telefon eller till och med per brev — bidrar till att underblåsa begäret. Varför då ägna så mycket uppmärksamhet åt en enda person? Du kan visserligen ha en önskan att lära dig hur man uppträder mot det motsatta könet. Men det kan man vanligen göra genom att umgås i grupp. Men även då bör du undvika att begränsa dig till en liten krets av vänner. ”Vidga” dig i ditt umgänge. (2 Korintierna 6:13) Om du gör så, är det inte lika troligt att det uppstår någon romans.

Betyder det här att du aldrig kan ringa eller skriva till någon av det motsatta könet? Nej. Faran ligger i att utveckla en emotionell bindning till en enda person. Men var noga med att inte såra någon eller göra så att du själv blir sårad. Och om det trots de bästa avsikter börjar uppstå romantiska känslor, kanske du behöver dra dig undan från just detta vänskapsförhållande.

Det kan också hjälpa att tala igenom saken med en vuxen som du har förtroende för, till exempel en av dina föräldrar. (Ordspråksboken 23:26) Först kanske du tvekar eller tycker att det känns pinsamt att berätta om dina känslor. Men dina föräldrar kanske förstår dina känslor bättre än du tror.

Det kan dröja åratal innan du är redo att odla ett romantiskt intresse för någon av det motsatta könet. Genom att under tiden visa försiktighet och ett osjälviskt intresse för andra kan du åtnjuta ett balanserat förhållande till det motsatta könet.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 18]

Kan ett telefonsamtal betraktas som en träff?