Ungdomar frågar:
Varför måste jag vara yngsta barnet?
Yngsta barnet betraktas ofta som ”lillbarnet” i familjen.
”Jag avskyr att behöva lida för misstag som mina storasystrar har gjort.”
”Min storebror klår upp mig när han har problem.”
”JAG är yngst av fem barn”, skriver Lilia. ”Och det är inte alls roligt. Jag blir ofta lämnad utanför, eftersom ingen vill ha ’lillan’ att släpa på. Mina syskon avskyr att se efter mig. Jag känner mig alltid som en börda. Ibland känns det som om jag var enda barnet, eftersom jag måste leka för mig själv så mycket.”
Faye var yngst av fyra barn. Hon erinrar sig: ”Mina föräldrar litade alltid mer på vad mina äldre syskon sade än på vad jag sade. Och mina äldre syskon hade sina vänner, så jag blev ofta ensam.”
Är du yngsta barnet i er familj? Då kanske du har liknande klagomål. Andra kanske gör sig lustiga över att du är familjens ”minsting”. Men du kanske inte alls tycker att det är roligt.
Nackdelarna med att vara yngst
Känns det till exempel som om dina äldre syskon får alla förmåner? Du kan ha skäl till att känna så. På Bibelns tid hade den förstfödde en gynnad ställning som var unik; yngsta barnet kom inte i fråga på samma sätt när det gällde vissa privilegier och förpliktelser. (Jämför 1 Moseboken 25:31; 43:33.) Även i dag brukar föräldrar ha höga förväntningar på sitt äldsta barn. Inte så att de älskar det mer än sina andra barn, men eftersom det är äldre kanske det får ansvaret att se efter sina yngre syskon. Eftersom det äldsta barnet växer upp först, får det ofta ett antal privilegier och friheter som kan verka avundsvärda.
Men yngsta barnet betraktas ofta som ”lillbarnet” i familjen och kan bli praktiskt taget kvävt av föräldrakärlek! En kvinna som citeras i boken Sibling Rivalry (Syskonrivalitet), skriven av Seymour V. Reit, erinrar sig: ”Jag var yngst i vår familj. . . . Jag blev ganska bortskämd och ompysslad, även av mina äldre syskon. Jag tyckte naturligtvis om det, men jag tror att det bromsade min utveckling lite. Det är möjligt att det har hindrat mig från att bli vuxen och själv klara av utmaningar.”
Dina föräldrar kan också gå till överdrift i sina försök att beskydda dig. De kanske låter dina äldre syskon gå ut med sina vänner men kräver att du skall stanna hemma — eller att du skall komma hem så tidigt att du kanske tycker att det inte är någon mening med att gå ut över huvud taget!
Som yngst kan du också bli utsatt för en hel del orättvisa jämförelser. ”När de är riktigt arga på mig eller när jag bara har gjort någon liten dumhet hemma”, beklagar sig 16-årige Karl, ”säger de: ’Alan gör inte så’ eller: ’Varför kan inte du städa ditt rum som Alan gör?’” Och om ditt äldre syskon var lite upproriskt i din ålder, så se upp! Dina föräldrar kanske kommer att göra allt de kan för att förhindra att historien upprepar sig. ”Jag avskyr att behöva lida för misstag som mina storasystrar har gjort”, beklagar sig en flicka. ”Bara därför att min syster lånade bilen och åkte till ett ställe hon inte fick åka till, så får jag inte låna bilen!”
Kampen med syskon
Men det som vållar dig största besväret kanske är det sätt på vilket dina syskon behandlar dig. De kanske inte respekterar att du har rätt till ett privatliv och personliga ägodelar. De kanske retar dig hela tiden eller skyller sina misstag på dig. ”Min storebror klår upp mig när han har problem”, beklagade sig en ung pojke.
Unga Susannah pekar på vad som ofta ligger bakom syskonkonflikter. Hon säger: ”Jag tror att många bråk helt enkelt handlar om makt och vem som har rätt till vad.” Det är bara naturligt att vilja ha en förälders kärlek, erkännande och gillande. Och eftersom det är nästan omöjligt för föräldrar att behandla alla sina barn lika, kan det uppstå konflikter och förbittrade känslor. Patriarken Jakob ”älskade Josef mer än alla sina andra söner”. Hur reagerade hans syskon? ”[De] började . . . hata honom, och de förmådde inte tala fredligt till honom.” (1 Moseboken 37:3, 4) Som yngsta barnet kanske du också får en större andel av dina föräldrars uppmärksamhet och kärlek. Om det är så, kanske dina syskon känner sig fientligt inställda mot dig. ”Jag tyckte att min lillasyster fick allt hon önskade sig”, säger en tonårsflicka som är äldsta barnet och heter Roseanna. ”Jag insåg att jag var svartsjuk på henne.”
Fördelarna
Men det finns även ett antal fördelar med att vara yngsta barnet. Dina föräldrar har det kanske bättre ställt ekonomiskt än de hade det när de var nyblivna föräldrar. Därför kan du kanske få vissa materiella fördelar, till exempel ett eget rum, något som dina syskon inte hade i din ålder. Och även om en del ungdomar ryggar tillbaka inför tanken på att ha på sig kläder som de fått överta av sina äldre syskon, har du kanske tack vare att du fått ärva kläder mycket mer att välja mellan än vad en del av dina kamrater har!
En annan fördel är den erfarenhet som dina föräldrar har skaffat sig av att uppfostra barn. (Jämför Hebréerna 5:14.) Ja, det var faktiskt dina äldre syskon som fick ”träna upp dem” som föräldrar. Eftersom de har lärt sig av sina tidigare misstag, kanske de är mer avspända och säkra i sina respektive roller och inte så benägna att ställa orealistiska krav. Du kanske har en frihet som dina syskon inte hade i din ålder.
Det faktum att man har äldre syskon är också en fördel. När man tänker på hur ovänliga syskon ofta kan vara mot varandra, kanske detta kan vara lite svårt för dig att acceptera. Men det är egentligen ganska ovanligt att syskon verkligen hatar varandra. En 13-årig flicka erkände faktiskt: ”Min storebror bråkar alltid med mig. Men innerst inne älskar jag honom väldigt mycket.” Dina äldre syskon kan ge dig vänskap, kamratskap och goda råd. Ett syskon kan till och med tjäna som förebild för dig, speciellt om han eller hon fruktar Gud. Skall du börja på högstadiet? Din storebror kanske kan hjälpa dig att anpassa dig. Har dina föräldrar till sist gett dig tillåtelse att sminka dig? Kanske din storasyster kan visa dig hur man gör.
Det som sägs fortsättningsvis i boken Sibling Rivalry är också intressant: ”Yngsta barnen . . . brukar vara vänligare och mer sällskapliga än de äldsta barnen eller mellanbarnen, och de är ofta omtyckta av andra barn. Eftersom de är vana att träffa och arbeta ihop med människor i olika åldrar, kommer de väl överens med kamrater som inte tillhör familjen.”
Att göra det bästa av sin situation
Tycker du fortfarande att yngsta barnet missgynnas? Då kanske det kan intressera dig att få veta att äldsta barnet och mellanbarnen ofta klagar högljutt över att deras lott i livet är den mest tragiska! Det som betyder något är därför inte var du kommer i syskonskaran, utan vilka ansträngningar du gör för att tillämpa Bibelns principer.
Om du till exempel tycker att dina föräldrar är överbeskyddande, bör du diskutera saken med dem på ett vuxet sätt. ”Planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal.” (Ordspråken 15:22) Genom att vara ”fridsam” och ”resonlig” kan du föreslå och förhandla dig fram till godtagbara kompromisser — i stället för att gnälla när det inte går som du vill. (Jakob 3:17, 18) Om du blir nekad någon förmån som de har gett dina äldre syskon, bli då inte ursinnig. Visa att du är ansvarsmedveten och duglig genom att göra ditt bästa i vilken uppgift dina föräldrar än ger dig. — Jämför Lukas 16:10.
Bibelns principer kommer också att hjälpa dig att hålla fred med dina syskon. Vill du kunna ha ett privatliv? Tillämpa då den gyllene regeln och respektera deras rätt till avskildhet och egna ägodelar. (Matteus 7:12) Avskyr du att bli retad? Behandla då dina syskon med ”ära” och undvik att vara den som slungar ur sig den första förolämpningen. (Romarna 12:10) Är du upprörd därför att du tycker att de försummar dig eller lämnar dig utanför? Finn dig inte i att bli lämnad ensam. ”Ta dig an din . . . rättssak” med dem, och diskutera igenom saken på ett lugnt och moget sätt. (Ordspråken 25:9) Många gånger är det helt enkelt en fråga om att lära sig att vara förlåtande. (Efesierna 4:32; Kolosserna 3:13; 1 Petrus 4:8) Men om du anser att ett syskon behandlar dig illa, antingen fysiskt eller verbalt, bör du låta dina föräldrar få reda på vad som pågår. Endast då kan de fullgöra sin uppgift att förmana sina barn. — Efesierna 6:4.
Nej, du är ingen ”barnunge” bara därför att du är yngst. Inte heller behöver det hämma din känslomässiga eller andliga tillväxt. Som yngsta barnet kan du utveckla empati, osjälviskhet, en villighet att dela med dig och förmågan att komma väl överens med andra — lärdomar som du kommer att ha stor nytta av i framtiden.
[Bild på sidan 23]
”Varför blir jag utestängd från allt det roliga?”