Nya Zeelands lilla luddiga läckerhet

Från Vakna!:s korrespondent på Nya Zeeland

VÄSTERLÄNNINGAR kallade den kinesiskt krusbär. Men när man började odla den på Nya Zeeland, slog initiativtagarna mynt av att den här luddiga frukten liknar Nya Zeelands berömda kiwifågel. På så sätt blev den känd världen utöver som kiwifrukt.

Detta land i södra Stilla havet hade i årtionden haft sin utkomst uteslutande av sin ull, sitt kött och sina mejeriprodukter. Men nu har kiwifrukten dykt upp som inkomstkälla och blivit Nya Zeelands viktigaste trädgårdsprodukt. På så sätt har det blivit möjligt för miljoner människor att uppleva en ny smaksensation. Kiwifruktens stora användbarhet har resulterat i en rik mångfald härliga rätter, som bara en bristande fantasi tycks kunna sätta en gräns för.

Men vad är egentligen den här lilla luddiga frukten för någonting? Kiwifrukten (Actinidia chinensis) är i själva verket ett bär som växer på en ranka. Den trivs i ett milt klimat och odlades från början i Yangtze-dalen i södra Kina. År 1934 började man emellertid odla den kommersiellt på Nya Zeeland i Te Puke, en stad på 5.500 invånare på Nordöns östra kust. Snart anlades kiwifruktodlingar i andra delar av landet. Men det är Te Puke med sitt idealiska klimat som har kommit att kallas för ”världens kiwifrukthuvudstad”.

Att odla kiwifrukt är ett helt företag. Efter planteringen tar det mellan tre och fem år innan rankan bär frukt. Vidare är det nödvändigt att ständigt beskära rankorna för att frukten skall få tillräckligt med ljus. Fasta stödkonstruktioner för rankorna — spaljéer eller stolpar med tvärslåar — måste uppföras. Och när skördetiden börjar krävs det hundratals skickliga arbetare för att handplocka miljontals frukter av en citrons eller en liten apelsins storlek. En kiwifrukt väger gott och väl ett hekto, och tiotusentals ton sådan frukt skördas varje år.

Allt det här tycks vara ett väldigt besvär bara för att odla en frukt som The Wall Street Journal en gång beskrev som ungefär lika imponerande till utseendet som ”en gammal tennisboll”. Men låt inte det glanslösa utseendet bedra dig. ”Skär kiwifrukten mitt itu”, fortsatte tidskriften, ”och den kommer till liv. Plötsligt är alltsammans lysande grönt och doftande, med en gul strålande sol i mitten omgiven av en violett ring.” Smaka sedan på den genom att gröpa ur den med en sked! Innanmätet har en söt, fruktig arom. Den här lilla obetydliga frukten är dessutom späckad med viktiga näringsämnen. Förutom betydande mängder vitamin C och E innehåller en stor kiwifrukt nästan fyra gånger mer fibrer än en kopp hackad selleri. En enda frukt innehåller mer kalium än en banan och kan förse kroppen med mellan 20 och 70 procent av dess dagliga behov av krom.

Kiwifrukten är också mycket användbar i köket och kan lätt anpassas till olika kostsammansättningar. Under förutsättning att du kan få tag på den där du bor skulle du kanske vilja pröva receptet som finns här bredvid. Också du kan bli en varm vän till Nya Zeelands lilla luddiga läckerhet!

[Bildkälla på sidan 17]

New Zealand Kiwifruit Marketing Board

[Ruta/Bild på sidan 18]

Iskyld kiwifruktsallad:

1 burk (500 g) litchiplommon (kinesiska plommon) eller annan frukt

4 skalade kiwifrukter

21/2 dl socker

1 burk (250 g) mandarinklyftor

1 msk apelsinlikör

1 msk saft av citron

5 dl vatten

1. Värm vatten och socker i en kastrull på svag värme under omrörning tills sockret lösts upp. Koka lagen i tre minuter. Låt den svalna.

2. Mosa två kiwifrukter i en mixer.

3. Rör ner den mosade kiwifrukten i sockerlagen. Tillsätt mandarinsaft från burken samt citronsaften och likören. Rör om väl. Frys blandningen i en låg skål. Skrapa med en gaffel den frysta blandningen till flagor.

4. Skär de återstående kylda kiwifrukterna i skivor.

5. Fyll litchiplommonen med mandarinklyftorna. Lägg dem i medelstora konjaksglas eller portionsskålar tillsammans med den skivade kiwifrukten.

6. Häll över lite saft av litchiplommonen och mandarinerna över frukten.

7. Strö de frusna flagorna över frukten när den är färdig att serveras.

Räcker till 4—6 personer.