Vill ditt barn ha ett sällskapsdjur?
BARN i alla delar av världen attraheras av sällskapsdjur. Och vilken mångfald har de inte att välja bland! Trettonåriga Tabitha, till exempel, har ett marsvin som sällskapsdjur. Femåriga Naomi har en vit mus. Och 15-årige Bobby-Johns nuvarande glädjeämne är en känguruunge — en liten känguruhona. ”Hon har sin egen korg och kryper ihop i den alldeles som hon skulle ha gjort i sin mammas pung”, förklarar Bobby-John. ”Hon tycker inte särskilt mycket om att man tar upp henne, men hon är så söt.”
Även många vuxna tycker om sällskapsdjur. Att tämja och ha djur till sällskap går långt tillbaka i tiden. Egyptierna, till exempel, tämjde katter och babianer. Sedan har vi den romerske kejsare som hade ett ovanligt sällskapsdjur — ett lejon som hette Scimitar. Han var så fäst vid sitt kattdjur att det fick sitta med honom vid middagsbordet och sova vid fotändan av hans säng på natten. Romarna dresserade även hundar och apor. Ett omtyckt nöje var att se apor rida på hundar eller åka i vagnar.
När föräldrar fostrar och vägleder sina barn på tillbörligt sätt, kan barnen läras att ta väl hand om sina sällskapsdjur. De kan få ansvaret att mata dem och sköta om dem. Det kan även vara mycket lärorikt för barn att ha sällskapsdjur. Som det sägs i The New Encyclopædia Britannica ”erbjuder sällskapsdjur möjligheter att lära barn det nära sambandet mellan privilegier och ansvar och även en del om sex. De uppmärksammar snart parningsprocessen, som åtföljs av sådant som perioder av dräktighet och de olika problem som hör ihop med att föda och ta hand om ungar.”
Föräldrar har använt sällskapsdjur för att visa den rätta inställningen till allt levande — till exempel att aldrig vara elak eller orsaka ett sällskapsdjur lidande och att aldrig låta det hungra eller förbli smutsigt. Även detta är ett praktiskt sätt att visa barnen visheten och den mästerliga skickligheten hos djurens Skapare, den som gjorde varje djur ”enligt dess art”. — 1 Moseboken 1:24.
Men barn tröttnar ofta på ansvar, och de är glömska. Ett barns entusiasm över ett sällskapsdjur avtar ofta alltför snabbt. Det som är intressant den här veckan kan mycket väl bli nästa veckas leda. Så föräldrar, om ni funderar på att ge ert barn det ansvar det innebär att ha ett sällskapsdjur, kom då ihåg att det är ni, som är vuxna, som måste ta det slutliga ansvaret.
Nödvändigt med hygien
God hygien är viktigt för sällskapsdjuren, men det är lika viktigt — om inte viktigare — för dina barn. Sällskapsdjurs burar och hundgårdar bör hållas rena, och en del sällskapsdjur behöver regelbundet trimmas och badas. Man bör även beakta hur nära fysisk kontakt människan bör ha med djur. Kom ihåg att tungan för många djur även tjänar som tvättlapp och att de använder den till alla delar av kroppen. Och medan de är rustade att klara av de bakterier de får i sig, är inte barnen det. Uppmuntra inte ditt barn att kyssa ett djur.
Sällskapsdjur bör även ha egna matskålar och bör inte tillåtas slicka tallrikar som människor använder. Detta är en mycket allvarlig sak, för djur och fåglar bär på många sjukdomar som kan överföras till människor, om man inte vidtar förnuftiga försiktighetsåtgärder. Många sällskapsdjur bits. Visserligen är somliga sjukdomar ganska lindriga och passerar många gånger obemärkt eller tillskrivs någon annan källa än sällskapsdjuret. Men somliga sjukdomar i andningsorganen och sådana som ger upphov till hudutslag orsakas ofta av sällskapsdjur. Andra sjukdomar är mycket allvarligare och kan få dödlig utgång. U.S.News & World Report rapporterar att ”huskatter smittar omkring 3.300 blivande mödrar varje år med toxoplasmos, vilket leder till att 15 procent av fostren dör”.
Lär barn att sällskapsdjur inte är människor
När barns tillgivenhet för ett sällskapsdjur fördjupas, bör man se till att de inte går till överdrift och börjar behandla sitt sällskapsdjur som en medmänniska eller som om det har mänskliga egenskaper eller mänskligt förstånd. Det skulle orsaka en onödig chock när sällskapsdjuret blir gammalt och dör eller dödas i en olycka.
Det är naturligtvis inte något som enbart barn behöver lära sig. Även en del vuxna behöver se upp när det gäller detta. I vissa fall kelar man med sällskapsdjuret och behandlar det som om det var ett litet barn. Barn kan snabbt ta efter sådant som de sett vuxna göra och slösa tillgivenhet över sina sällskapsdjur.
Vi behöver således ha en balanserad syn på sällskapsdjur och lära våra barn detsamma. Hjälp dem att förstå att sällskapsdjur och allting i Guds levande skapelse är till för människans glädje och nytta. Men vi behöver vara försiktiga så att vi inte upphöjer djuren och fåglarna över den roll som Gud avsåg för dem. Gud menade inte att djur skulle leva för evigt. Deras begränsade livslängd beror inte, som för människan, på Adams och Evas synd med därpå följande arvsynd och död. — Romarna 5:12; 2 Petrus 2:12.
När man håller sällskapsdjur på sin rätta plats, utgör de en tilltalande gåva från Gud till människans glädje. Och inte bara för barn. Många ensamma, sjuka och äldre har haft både nytta och nöje av sina tillgivna sällskapsdjur. ”Forskare menar att sällskapsdjur i vissa fall kan förbättra ägarens hjärtverksamhet, påskynda tillfrisknandet efter en hjärtattack, lindra ängslan och sänka blodtrycket”, framhålls det i tidskriften AARP News Bulletin.
Att skaffa sig ett sällskapsdjur eller inte?
Vad gör du då om ditt barn ber om ett sällskapsdjur? Det är du som, med alla fördelar och nackdelar i tankarna, måste fatta beslutet. Du behöver noggrant ta i beaktande sådana faktorer som var ni bor, kostnaden för att på lämpligt sätt ta hand om och ge mat åt sällskapsdjuret, ditt barns ålder och den tid som krävs för att se till att djuret får lämplig omvårdnad.
Men om du kommer fram till att det skulle vara nyttigt med ett sällskapsdjur för ditt barn, kom då ihåg de förut nämnda råden. Och varför inte då, med ett sällskapsdjur i familjen, glädja er åt det till fullo? Ta väl hand om det och lär ditt barn att göra detsamma. Sällskapsdjur är, på sin rätta plats, inte bara nyttiga och trevliga kamrater, utan även förtjusande exempel på fängslande variation, bevis för en omtänksam Skapares oändliga initiativförmåga.