Liv – en gåva som vi bör sätta värde på
NÄR Jehova Gud gav den mänskliga familjen privilegiet att få sätta barn till världen, vilken storslagen gåva var då inte detta! Ett vackert litet barn skulle födas och skulle tas emot med öppna armar av två lyckliga människor som älskade varandra och var beredda på att ta väl vara på detta lilla liv, som var frukten av deras äktenskapliga förening. Idel glädjeämnen väntade familjen när barnet sedan växte upp.
Adams och Evas synd medförde emellertid tragiska konsekvenser för de barn som skulle komma att födas i den mänskliga familjen. På grund av synd dömdes den första kvinnan att föda sina barn med vånda och fysisk smärta, och den syndfulla miljö i vilken deras avkomlingar kom att växa upp gjorde att det blev en verklig utmaning för föräldrar att fostra sina barn. I dagens komplicerade värld är det därför inte så underligt att ett barns tillblivelse ofta hälsas med allt annat än glädje. Vad är då Skaparens syn på de ofödda? Har den förändrats i takt med den allmänna moralens föränderliga vindar? Inte alls. Hans syn på och omsorg om världens ofödda barn förblir oförändrade.
Bibeln visar tydligt att det foster som utvecklas i moderlivet är en unik individ. Livet börjar vid befruktningen. Barnets födelse innebär bara att människor nu kan se det Gud redan har sett. Hesekiel talar om ”varje barn som öppnade moderlivet”. (Hesekiel 20:26) Job nämner ”dörrarna till min mors liv” och beskriver missfall som ”barn som inte har sett ljuset”. — Job 3:10, 16.
Lägg märke till vilka ömma känslor Jehova hyser för det lilla liv som växer i moderns inre. Han sade till Jeremia: ”Innan jag formade dig i moderlivet kände jag dig, och innan du började komma fram ur modersskötet helgade jag dig.” (Jeremia 1:5) David sade: ”Benen i min kropp var inte dolda för dig, när jag gjordes i det hemliga, när jag vävdes i jordens djupaste delar. Dina ögon såg till och med embryot av mig.” (Psalm 139:15, 16) Job kallade Gud ”Den som gjorde mig i moderlivet ... och ... som har gripit sig an med att bereda oss i modersskötet”. — Job 31:15.
Men hur betraktar då Gud en förtvivlad, havande kvinna som inte vill ha sitt barn? Om någon är medveten om det tunga ansvar som föräldraskapet för med sig, så är det vår Skapare. Om en havande kvinna, även om hon befinner sig i en svår situation, väljer att behålla barnet av respekt för Guds krav, skulle han då inte välsigna hennes beslut? En förälder kan och bör med rätta be Gud om hjälp att fostra ett lyckligt barn. I sitt ord har Gud redan gett föräldrar de bästa råd som finns att tillgå när det gäller barnuppfostran. Att man tillämpar Bibelns principer i familjelivet ger alltid goda resultat. De glädjeämnen och belöningar som det för med sig att uppfostra gudaktiga barn uppväger mer än väl de uppoffringar som man kan behöva göra, vilket varje stolt förälder kan vittna om.
Ser Jehova annorlunda på saken om barnet tillkommit genom våldtäkt eller incest? Även om det som modern blivit utsatt för är en kriminell handling, är detta inte barnets fel. Att utsläcka dess liv skulle vara detsamma som att försöka motverka en våldshandling med en annan. Jehova, om någon, vet vilken traumatisk upplevelse ett sådant övergrepp kan vara för offret och kan hjälpa mor och barn att klara av efterverkningarna på ett balanserat sätt.
Men hur är det då om en läkare säger till en havande kvinna att det skulle vara förenat med stora risker för henne att bära fram barnet? Doktor Alan Guttmacher förklarar: ”I dag är det möjligt för nästan vilken patient som helst att klara av ett havandeskap, såvida hon inte lider av en dödlig sjukdom, till exempel cancer eller leukemi, och i sådana fall skulle en abort inte förlänga, långt mindre rädda, hennes liv.” I The Encyclopedia Americana sägs det: ”Eftersom de flesta kvinnor kan klara av ett havandeskap även om de har allvarliga medicinska problem, är det få aborter som kan sägas vara nödvändiga för att skydda moderns hälsa. De flesta aborter söks därför att man inte vill ha barnet.” Sådana fall är följaktligen mycket sällsynta. Men om en sådan situation skulle uppstå vid tidpunkten för förlossningen, måste föräldrarna välja mellan moderns liv och barnets. Det är ett beslut som de själva måste fatta.
Bör vi förvåna oss över att livets upphovsman har stakat ut klara riktlinjer för hur vi skall använda våra fortplantningsförmågor? Att ge liv åt ett barn som man inte har för avsikt att ta hand om är synd i Skaparens ögon, alldeles som det är synd att ta ett liv.
Abortdebatten kommer med all säkerhet att fortsätta att rasa till den här världsordningens slut. Men för livets upphovsman, Jehova Gud, och för dem som troget håller fast vid hans lagar är detta inte någon tvistefråga. Ett människoliv är dyrbart — en gåva som måste vårdas och skyddas ända från början.
[Ruta på sidan 11]
Att betrakta abort på Guds sätt
HUR är det om en ung flicka blir med barn utan att vara gift och är fullständigt oförberedd på sin roll som mor? Bör hon få sätta ett barn till världen? Guds känslor för barnet förändras inte bara för att dess mor har handlat oförnuftigt och omoraliskt. Ett barns födelse kan faktiskt hjälpa modern att inse de naturliga följderna av sitt omoraliska handlingssätt och inskärpa hos henne hur förståndigt det är att lyda Guds lagar. Att undanröja konsekvenserna av hennes otillåtna könsumgänge skulle kunna ge henne samvetskval eller uppmuntra henne att fortsätta att begå omoraliska handlingar.
Om det inte finns någon far som hon kan dela ansvarsbördan med, kommer det inte att bli lätt för henne att ta hand om barnet. Men ett gott förhållande till vår himmelske Fader kan ge en mor den moraliska och känslomässiga styrka, det stöd och den vägledning hon behöver för att göra detta. Den kristna församlingen kan också hjälpa till att lätta på den börda som ensamstående föräldrar har att bära.