Japanska trädgårdar — landskap i miniatyr

Från Vakna!:s korrespondent i Japan

DU STÅR vid fönstret och tittar ut över havsbukten, som är kantad av kritvita sandstränder och mörkgröna tallar. När du går ut på verandan, kan du blicka ut över majestätiska berg med skummande vattenfall som störtar sig utför branterna. Allt du ser ligger inom gränserna för dina egna ägor. En ouppnåelig dröm för vanliga människor? Nej, inte om man har en japansk trädgård. Genom att skapa ett miniatyrlandskap kan man förverkliga denna till synes orealistiska dröm.

För att återskapa något av naturens storslagenhet använder man sig av stenar, vatten, växter och ibland även sand. Det krävs naturligtvis en smula fantasi, men om proportionerna är rätta, kan effekten bli mycket illusorisk. En damm blir till en sjö eller ett hav, och klivstenarna får föreställa öar. Stora stenblock blir berg, och vattnet som rinner fram mellan stenarna blir vattenfall.

Träd som används i en japansk trädgård

Eftersom grönt är den dominerande färgen i det japanska landskapet, är det träd snarare än blommor som dominerar trädgården. Träden placeras inte ut hur som helst och får inte växa vilt, utan deras tillväxt och inbördes avstånd planeras och övervakas mycket noga. Träden spelar nämligen en mycket viktig roll för helhetsintrycket. De skapar den fridfulla atmosfär som är så karakteristisk för japanska trädgårdar.

Blommande trädslag används också, om än sparsamt. De väljs så att de skapar variation i trädgården från årstid till årstid. Plommonträd, körsbärsträd och magnolia används som färgaccenter i början av året. I april och maj utgör de bjärt färgade azaleablommorna ett glatt inslag i den annars så stillsamma atmosfären. Buskarna klipps vanligtvis till runda, släta bollar i olika storlekar. På hösten är det den japanska lönnen som står för färgsensationen med sina flammande röda blad. Men i det stora hela är det grönt som är den dominerande färgen i en japansk trädgård.

Graciösa bambustånd förstärker den orientaliska atmosfären. Rundklippta cypresser och cedrar ger substans åt trädgårdens utkanter. Den japanska järneken är en verklig favorit, eftersom den är så användbar och lätt att tukta. Man kan få se järneksbuskar som har formen av en bröllopstårta, en sköldpadda eller en trana som står på ett ben. Av alla träd som används i den japanska trädgården är det emellertid tallen som spelar den viktigaste rollen.

Hur träden formas och sköts

Av alla japanska tallarter är den svarta (Pinus thunbergii) och den röda (Pinus densiflora) de som oftast används för att formas. Den svarta tallen betraktas som den ”manliga” och den röda som den ”kvinnliga” av de båda arterna på grund av sina härdiga respektive ömtåliga karaktärsdrag. Den svarta tallens robustare konstitution gör att den är lättare att sköta och tukta. Låt oss ta tallen som ett exempel och se hur träden i en japansk trädgård formas och sköts.

Trädgårdsmästaren börjar sitt arbete redan med de späda plantorna. Efter att noga ha undersökt hur de har en naturlig benägenhet att växa böjer han försiktigt de unga träden i olika populära former. Han kan till exempel förstärka en naturlig snedvuxenhet, så att träd som planteras vid en grind så småningom kommer att bilda ett vackert och välkomnande valv. Han kan också försöka få grenarna att hänga ner som en ridå av grönska. En stram, högrest form används också ibland. Hur går då trädgårdsmästaren till väga för att få de önskade formerna och proportionerna?

Vanligtvis planterar han det unga trädet i en viss vinkel och använder bambukäppar som stöd. Han fäster ställningar eller ramar och snedstöttor av bambukäppar vid trädet med hjälp av rötsäkra svarta snören, tillverkade av palmbark. ”Snörena byts ut med jämna mellanrum för att de inte skall efterlämna fula märken på grenarna”, förklarar en fjärde generationens trädgårdsmästare. Käpparna får sedan sitta kvar i ett eller två år, tills trädet kan hålla den önskade formen utan stöd.

Sedan kommer den stora hemligheten när det gäller att tukta träd — beskärningen. ”Trädgårdsmästaren försöker hitta en gyllene medelväg mellan ett tillstånd då lövverk och grenar får växa i meningslös och ohämmad oordning och ett där människans styrning är alltför uppenbar”, sägs det i boken Japanese Gardens for Today. Han försöker framhäva de mest attraktiva delarna av trädet genom att klippa bort allt som distraherar. Vill han att trädet skall breda ut sig i en viss riktning? Då kapar han de vertikala grenarna. Den närande saven kommer då att tränga ut i de horisontella grenarna och på så sätt ändra trädets form.

Detta är emellertid inte allt som behöver göras. Varje vår måste spetsen på de nya skotten nypas av, så att bara omkring två eller tre centimeter av skotten blir kvar i änden av varje kvist. Därigenom kontrolleras grenens utbredning. I september varje år plockas fjolårsbarren av för hand. Det är detta som ger de japanska tallarna deras graciösa, vingliknande utseende.

Tallar som sköts på rätt sätt kan leva i hundratals år. För att de skall få ett långt liv, fritt från sjukdomar, vidtar trädgårdsmästaren ständigt förebyggande åtgärder för att hålla dem friska. En intressant sådan är att linda om delar av stammen med halmmattor. När vintern sedan kommer, försöker de skadeinsekter som finns i trädet hitta ett varmt ställe att övervintra på och bäddar därför in sig och sina ägg i halmen. Mitt i vintern, innan varma vårdagar lockar fram insekterna, tas halmmattorna bort och bränns upp tillsammans med skadedjuren. På andra träd, till exempel palmer, täcks hela stammarna med halmmattor för att skydda dem mot snö och frost. Förutom att de håller träden varma lyser den dekorativa halmkostymeringen också upp det dystra vinterlandskapet.

Hela förfaringssättet är en konst som inte är så lätt att lära sig behärska eller efterlikna. För att forma en del av dessa långlivade träd krävs det faktiskt flera generationer trädgårdsmästare.

Familjeträdgårdar

I jämförelse med mer raffinerade trädgårdar på offentliga platser är japanska familjeträdgårdar mindre stela och har en intimare atmosfär. Det finns oändliga möjligheter att blanda och kombinera olika växter alltefter tycke, smak och fantasi.

Med hjälp av stora stenar och små träd skapar somliga familjer ett eget berglandskap i miniatyr med ett forsande vattenfall eller kanske en sakta ringlande bäck. Även om familjen bara har några få kvadratmeters trädgårdsyta någonstans i en undanskymd vrå, kan samma principer användas som vid anläggning av större trädgårdar. Och med hjälp av skickligt formade träd kan resultatet bli förvillande likt ett verkligt landskap.

Ja, var du än bor på jorden kan de principer som används för att skapa de vackra japanska trädgårdarna också användas för att återskapa något av naturens storslagenhet i din egen trädgård.

[Bild på sidan 26]

Körsbärsträd skänker trädgården färg på våren

[Bild på sidan 26]

Träden formas till olika figurer