”Vi går inte miste om något!”

Ibland hör man lärare och andra tycka att Jehovas vittnens barn går miste om något därför att de inte får ta del i de festligheter som skolan anordnar i samband med till exempel jul, påsk och Halloween. Vi skall nu se några exempel på hur barn som är Jehovas vittnen förklarar i brev som de har skrivit varför de själva inte vill ta del i sådant firande.

”FAST jag hade förklarat för mina skolkamrater varför jag inte firade de här högtiderna, tyckte de ändå att jag gick miste om något roligt. Men det gjorde jag inte alls! För de var alltid tvungna att vänta till jul eller någon annan helg för att få presenter, medan jag fick presenter och gick på fester året om. Jag vet att jag är älskad, inte bara av min familj, utan också av församlingen och av Jehova, och det betyder mer för mig än alla helgdagar i världen.” — Becky, 13 år.

”Jag vet att alla de där helgdagarna har dålig bakgrund. Jesus föddes inte vid julen. Min familj behöver inte göra något för att kompensera mig för sådana helgdagar. De ställer alltid upp när jag behöver dem. Det är värt mer för mig än vilken present som helst som de skulle kunna ge mig.” — Josh, 15 år.

”Julen. Jag saknar den inte därför att den inte i något avseende är kristen. Jag vill hellre veta att det var mina föräldrar som gav mig en present än att få höra att det var någon mystisk jultomte. Påsken. Det är jobbigt med påsken därför att människor säger att den firas för ’Jesus och uppståndelsen’ eller bara för att få ’leta efter ägg’. Men vad har egentligen ägg med Jesus att göra? Till och med namnet Easter [det engelska ordet för påsk] kommer av en gammal gudinna. Halloween. Bakgrunden är motbjudande. Spöken och häxor, USCH!” — Katie, 10 år.

”Under min uppväxt har jag aldrig känt någon bitterhet över att vi inte har firat världsliga helgdagar. Mina föräldrar har aldrig sagt att ’du får inte göra så eller så därför att du är ett Jehovas vittne’, utan de har lärt mig Bibelns och Jehovas syn på de här helgdagarna. Och vad presenter beträffar, så ger vi varandra sådana året om i vår familj.” — Ryan, 17 år.

”Alla helgdagar högtidlighåller något som är falskt och kretsar kring falska läror. De flesta ungdomar jag känner firar de här helgdagarna för godisets eller presenternas skull. Men jag har något som är bättre än helgdagar, och det är Jehovas vittnens underbara organisation. I stället för att bara räcka en dag, som en helgdag, innehåller Jehova Guds ord ett lyckligt budskap som består för evigt.” — Brooke, 14 år.

”Skäl till att jag inte saknar helgdagar: 1. Bibeln säger att de är falska. 2. Jag bryr mig inte om dem. 3. Min mamma och pappa ger mig ändå presenter.” — Brandi, 6 år.

”Jag tycker inte att jag går miste om något. Jag bryr mig inte ett dugg om sådant. Jag får presenter, och vi spelar spel och har fester. Jag får massor av saker utan att behöva fira några helgdagar. Jag vill fortsätta att vara ett vittne vad som än händer, och ingenting kan få mig att ändra mig.” — Brianne, 9 år.

”Jag går i femte klass, och jag är inte ledsen över att låta andra få veta att jag är ett Jehovas vittne. En gång sade en pojke till mig att jag måste tycka att det är trist att inte få några julklappar, men jag sade att jag får presenter året om. Då sade han att jag var en lyckans ost. Jag tror inte att det kan finnas ett Jehovas vittne som är ledsen över att vara ett vittne för Jehova.” — Jeff, 10 år.

”Min syster och jag gjorde våra föräldrars bröllopsdag till vår egen familjehögtid. Jag gladde mig mer åt att planera presenter och kort och annat som hör till och att hjälpa mina föräldrar att planera saker att överraska den andre med än jag någonsin skulle ha gjort om jag själv hade fått presenter av någon. Att ge är bättre än att få.” — Rachel, 16 år.

”När jag var yngre, tyckte jag att det var svårt att förstå varför man inte kunde fira en del helgdagar. Men senare insåg jag att helgdagarna kan ge upphov till girighet, stridigheter och bedrövelse. När man får presenter på bestämda tider, blir man aldrig överraskad över gåvan. Jag föredrar att få presenter när som helst under året. Att fira eller att inte fira är bara en liten del av ett mycket större beslut: om man skall överlämna sitt liv åt Jehova eller inte. När jag tänker på det hela på det sättet, blir det lätt att välja rätt.” — Ben, 13 år.

”När jag var liten fanns det tillfällen då jag tyckte att jag gick miste om något, men längre fram skrattade jag när jag tänkte på hur ägg, Jesus och påskharen blandats ihop i en enda röra. När jag blev äldre och mina föräldrar förklarade för mig var alla de här symbolerna kommer ifrån, tyckte jag att det var avskyvärt. Jag blev ledsen när jag tänkte på hur Jehova och Jesus måste känna det när de blir förknippade med sådana hedniska uppfattningar.” — Alexa, 18 år.

”Vid jultiden kan det vara väldigt jobbigt i skolan, och det är lätt att man känner sig utanför. Men jag har nu insett att julfirandet inte löser några problem, det kan inte svetsa samman familjen och inte göra människor lyckliga. Det är bara genom att leva efter Bibelns normer som man kan uppnå detta.” — Joe, 15 år.

”I stället för att fira jul eller någon annan helgdag har vi ’stora leksaksdagen’. Vi får en summa pengar som vi får köpa vad vi vill för. Ett år höll jag ett tal inför min klass om min religion. I stället för att följa världens vägar har jag bestämt mig för att göra mötesbesök, tjänst på fältet och bön till en del av mitt dagliga liv. Jag skall bli döpt vid nästa sammankomst.” — George, 11 år.

”Jag älskar att få presenter, och det får jag året om. Jag går inte miste om särskilt mycket när det gäller fester. Jag gläder Jehova när jag står fast för sanningen. Det är ganska lustigt att se hur en del av mina klasskamrater som inte är kristna, utan är hinduer, judar osv., firar jul och får presenter utan att veta varför julen firas.” — Julia, 12 år.

”När jag gick miste om något helgfirande i skolan, sörjde jag inte över det. Kompisarna gör en massa konstiga saker, som till exempel att klä ut sig på Halloween. Jag saknar det inte alls. Jag berättar för dem att mina föräldrar köper saker till mig året om. De berättar för mig om sin kyrka och hur långtråkigt det är, och jag berättar för dem om våra möten som vi vid enstaka tillfällen håller i parken, och ibland blir de avundsjuka. Men jag är inte avundsjuk på dem. Avslutningsvis skulle jag vilja säga: Skaffa bara vänner som respekterar dina trosuppfattningar och låt aldrig en elev eller lärare tvinga dig att göra något mot Jehovas vilja.” — Justin, 12 år.

”Går jag miste om något? Nej, för vi har andra fester, och när andra människor firar jul, då tänker barnen mest på jultomten, eller när det är påsk, tänker de på påskharen, men jag vet att sådant kommer från hedniska religioner. Jag tycker om tjänsten på fältet, för den hjälper mig att tänka på sanningen.” — Sharon, 8 år.

”Jag kan uppriktigt säga att jag aldrig har varit ledsen för att jag är ett Jehovas vittne. Min familj och jag har mycket roligt tillsammans. När det är fester i skolan, brukar min mamma bjuda ut mig på en bit mat. Mina föräldrar tar med sig överraskningar till skolan utan någon speciell orsak, så alla de andra barnen vet att vi också har roligt. Jag och mina föräldrar står varandra mycket nära, och när andra barn frågar varför jag inte firar helgdagar brukar jag säga att vi firar varje dag. Hur skulle ett vittne någonsin kunna känna sig utanför?” — Megan, 13 år.

”Halloween. Barn klär ut sig till djävlar och seriefigurer — vad skall det vara bra för? De drar sedan omkring på gatorna och går in i det ena huset efter det andra och får påsar fulla med godis. Eller också kastar de ägg på husen eller hänger upp toalettpapper i träden, och det värsta är att de flesta av föräldrarna går med på det.” — Zachary, 10 år.

”Jag behöver inte vänta till en speciell dag för att få presenter. Min mamma och pappa ger mig massor av leksaker hela tiden. På Halloween tillber man de dödas andar. Det är inte rätt. Den ende Guden som vi skall tillbe är Jehova.” — Nicholas, 6 år.