Vad hände med den traditionella julen?

”Julen var en trevlig tid för oss barn”, säger Rita och tänker tillbaka på trettiotalet. ”Alla gick i kyrkan, där vi sjöng våra älsklingspsalmer. När vi kom hem lagade mamma till en kalkon, och vi fick plumpudding och grädde. Vi trodde uppriktigt att det var Jesu födelsedag, hans dag. Men saker och ting har förändrats. Det enda som många barn nu verkar bry sig om är att jultomten skall komma med julklappar.”

Från Vakna!:s korrespondent i Storbritannien

FIRANDET av julen har under årens lopp — och inte bara på senare tid — förändrats mycket. Redan år 1836 sade den engelske författaren Charles Dickens: ”Det finns de som säger att för dem är julen inte längre vad den brukade vara.”

Det kanske kommer som en överraskning för många, men julen har inte alltid varit en populär tilldragelse. På 1800-talet, då Dickens skrev, hade julen minskat i popularitet. Under första delen av det århundradet ignorerades den av de flesta brittiska tidningar.

Dickens och hans äldre amerikanske kollega, Washington Irving, gjorde ett försök att förhärliga julen. Varför det? Inte bara för att återinföra gamla traditioner, utan också, åtminstone vad Dickens beträffar, för att göra sina läsare medvetna om den hårda verklighet som de sämre lottade i samhället levde under och därigenom förbättra deras villkor.

Livet på 1800-talet

Den industriella revolutionen hade medfört välstånd för somliga, men för andra hade den medfört slumkvarter, elände och hårt slit. År 1844 skrev Friedrich Engels: ”Varje stor stad har ett eller två slumområden, där arbetarklassen trängs ihop ..., utom synhåll för de lyckligare lottade klasserna.”

I Storbritanniens arbetarskyddslag av år 1825, som endast gällde bomullsspinnerier, hette det att ingen skulle arbeta i ett bomullsspinneri mer än 12 timmar på en vardag eller 9 timmar på en lördag. År 1846 sade historikern Thomas Macaulay att sådant hårt arbete ”hämmade intellektets utveckling och inte gav någon tid till nyttig övning av sinnet eller intellektuell bildning”.

Det var mitt under sådana sociala och moraliska problem som det på 1800-talet skedde ett återupplivande av julfestligheterna.

Dickens och julen

Charles Dickens var den som ledde i fråga om att väcka det sociala samvetet för de fattigas problem. I sin klassiska julberättelse En julsång på prosa, utgiven år 1843, utnyttjade Dickens skickligt sin kunskap om jultraditioner för att nå sitt syfte.

En julsång på prosa blev omedelbart en succé, och tusentals exemplar såldes. Följande år uppförde nio Londonteatrar dramatiserade versioner av berättelsen. På julafton år 1867 framförde Dickens en uppläsning av den i Boston i Massachusetts i Förenta staterna. I publiken fanns en viss Fairbanks, en fabriksägare från Vermont, som sade till sin hustru: ”Efter att i kväll ha hört Dickens läsa ur En julsång på prosa känner jag att jag bör bryta den sed vi hittills har haft med att ha fabriken öppen på juldagen.” Han stod vid sitt ord, och följande år tillfogade han traditionen att vid jultiden ge sina anställda en kalkon.

Julen kommersialiserad

Det blev vanligt med välgörenhetsallmosor under jultiden. Det rörde sig om allt mellan välgörenhetsorganisationer som delade ut kol till fattiga änkor och godsägare som gav gåvor i form av pengar och mat. Julen blev i teorin snart ett tillfälle för alla klasser att träffas i social harmoni. Det lugnade mångas samveten att vid den här tiden på året avsiktligt låta skiljelinjerna mellan de rika och de fattiga suddas ut.

Man skapade en del nya festtraditioner och återupplivade andra. Så till exempel kom de första julkorten ut år 1843, och allteftersom det blev billigare att trycka blomstrade marknaden. Julgranen, en mycket äldre tradition, ökade också mycket i popularitet efter det att prins Albert, drottning Viktorias make, hade infört den tyska seden att dekorera med glitter, prydnader och ljus.

Den kommersiella marknadsföringen av julen fick fart. Nu, lite mer än hundra år senare, har julen blivit så kommersialiserad att det är ett allmänt ramaskri över detta. Det väcker frågan: Hurdan var julen från början?

Julens ursprung

Så sent som i december förra året gav tidningen The Chicago Tribune en historisk bakgrund till julen och konstaterade i en berättelse på första sidan: ”Ironiskt nog spårar denna högtid, som de kristna nu klagar över har tagits över av kommersialismen, sina rötter till en hednisk högtid som togs över av kristendomen.

Det första rapporterade firandet av julen som Jesu Kristi födelse inträffade över 300 år efter det att Jesus hade fötts. På 300-talet blev kristendomen det romerska imperiets officiella religion, och forskare tror att de kristna förlade Jesu födelsedatum till den 25 december för att få det att sammanfalla med det firande som de icke-kristna redan hade.

Så här säger professor Russell Belk vid ett universitet i Utah i USA: ’I stället för att kämpa emot det hedniska firandet bestämde de kristna sig för att ansluta sig till det och försöka ersätta det. ... Det hedniska firande som kristendomen ersatte var det romerska firandet av saturnalierna — vilket var ett uppsluppet festande, då man gav varandra gåvor — och senare firandet av julen [en översättning av det engelska ordet yule] i England och Tyskland, då man firade vintersolståndet.’

Julens popularitet har skiftat under århundradenas gång. Under en tid förbjöds den av puritanerna i England och Amerika, vilka invände mot det lättsinne som var förknippat med den. Men mot mitten av 1800-talet var julen, som Belk uttrycker det, ’i knipa och minskade i popularitet’. Han säger att de religiösa ledarna välkomnade en injektion av kommers genom jultomten och att man ger varandra presenter för att återuppliva högtiden.

Det återupplivandet kunde, enligt Belk, i stor utsträckning tillskrivas den engelske författaren Charles Dickens, vars ’Julsång på prosa’ av år 1843 visade en Scrooge som hade omvänts till att bli en frikostig givare.”

Hur är det då med julsederna?

Det sägs att Dickens ”tyckte om julens alla tillbehör”. Men varifrån kom då dessa tillbehör?

Tidningen New York Newsday för 22 december 1992 gav några intressanta inblickar i den här frågan genom att citera John Mosley, som skrivit boken The Christmas Star: ”Mosley säger: ’Det var inte för att uttryckligen fira Kristi födelse som de tidiga kyrkoledarna firade julen i december, utan det var deras sätt att hantera vintersolståndet’, vinterns vändpunkt, då solen slutar sin färd mot söder och återigen styr kosan norrut och skänker nytt ljus.

Bevis för detta ser man i julsymbolerna, säger Mosley. Mest framträdande är bruket av gröna växter, som symboliserar liv i en tid av mörker och kyla. Han säger vidare: ’Den mest uppenbara gröna växten är julgranen. Och nordeuropéerna firade solståndet i skogen; de tillbad träd. Julgranen är därför faktiskt en återgång till den förhistoriska träddyrkan.’

Mosley säger vidare: ’Vad sätter man i träden? Jo, ljus. Ljus påminner om solen och symboliserar solen. Det är för solens återfödelse och ljusets återvändande efter solståndet. De viktigaste tingen i samband med solståndsfirande är överallt ljus och gröna växter.’

Han tillägger att ’den 25 december var det ursprungliga datumet för vintersolståndet, och mycket av det vi nu gör och som vi tror är relativt moderna julseder leder faktiskt sitt ursprung tillbaka till solståndsfiranden’.”

Musik kännetecknar också julfirandet. Det är därför inte överraskande att den romerska högtiden saturnalierna var känd för sitt festande och sina förlustelser, däribland sång och dans. Forskare ifrågasätter inte längre att den nutida julen har hämtat många av sina seder från de forntida saturnalierna.

Djupa farhågor

Ärkebiskopen av Canterbury i England, dr George Carey, klagade över den ”viktorianska Charles Dickens’ jul”. Varför det? Han sade: ”Jag är bekymrad om våra barn påverkas av kommersialismen.”

Enligt tidningen The Scotsman tror den anglikanske biskopen David Jenkins att julkommersialismen driver människor till randen av nervsammanbrott. ”Vi tillber girighet, och julen blir girighetens och dårskapens fest”, sade han och tillade: ”Vanliga människor drivs till förtvivlan av sina kreditkortsskulder. ... Det finns allt fler bevis för att människor efter jul råkar i förtvivlan och har familjegräl. Julfirandet är inte värt de allt fler problem som det skapar.”

Tidningen The Church Times i England sammanfattade träffande problemet med julen: ”Vi behöver befrias från den stora backanaliska orgie som vi har låtit den få bli!”

Vad man kan göra åt det

Man kan se julen sådan den verkligen är, ett hedniskt firande som med orätt ges sken av att vara Jesu födelse men som inte har något med den att göra. Det var det Rita gjorde, den kvinna som nämndes i början. Hon blev ett Jehovas vittne, och hon är nu förenad med över 4.500.000 medvittnen, vilka fullständigt tar avstånd från julen.

Men det är inte alltid så lätt att slå in på en kurs som skiljer sig från den som flertalet följer. (Jämför Matteus 7:13, 14.) Tidningen The Church Times erkände: ”Det krävs mod av en man, en kvinna eller en familj för att hoppa av från att fira en högtid som så aggressivt tvingas på oss av våra kamrater.”

Många som har bestämt sig för att ”hoppa av” instämmer. Men de vet också att djup kärlek till sanningen har gett dem både motiv och styrka att inta och bevara den ståndpunkten. Detsamma kan gälla dig — om det är din önskan.

[Ruta på sidan 17]

Kände du till följande fakta?

* Jesus föddes inte den 25 december.

* Herdarna i Israel hade inte sina får ute på fälten nattetid under vintern, utan de hade dem under skydd.

* De vise männen var faktiskt mager och astrologer, och de besökte Jesus när han var ett barn och inte en baby.

* Det står ingenstans i Bibeln att de kristna skall fira Jesu födelse. Men det finns en uttrycklig befallning att de skall högtidlighålla minnet av hans död.

[Ruta på sidan 18]

Varför vittnena inte firar

The Witness, den officiella tidningen för det romersk-katolska ärkestiftet i Dubuque i Iowa i USA, hade följande fråga under sin rubrik ”Frågehörnan”.

”Min fru har bett mina 10 barn att hjälpa till med att fira min 80-årsdag.

Men två av barnen är Jehovas vittnen, och de sade att de inte firar födelsedagar, eftersom de i sitt liv troget vill följa det exempel Jesus gav och leva enligt Bibeln.

De säger att varken Jesus eller någon av de första kristna firade födelsedagar. Det var en hednisk tradition och en tradition som de kristna inte skulle ha något med att göra. Det betraktades som en hednisk tradition på Kristi tid och bör betraktas på samma sätt nu.”

Så här besvarade prästen John Dietzen frågan: ”Jag förstår att detta kanske känns svårt för er, men de upplysningar ni kommer med är korrekta. Detta är en av alla de saker som skiljer Jehovas vittnens trosuppfattningar och seder från andra kristna samfunds.

I överensstämmelse med den här trosuppfattningen firar deras medlemmar inte ens julen, delvis därför att man då firar Jesu födelse och delvis därför att man antagligen på 300-talet fastställde datumet för julen till dagen för vintersolståndet (enligt den gamla julianska kalendern), då man dessförinnan hade firat en stor hednisk fest.”

[Bildkälla på sidan 16]

Jultomten: Thomas Nast/Dover Publications, Inc. 1978

Träd och strumpor: Old-Fashioned Christmas Illustrations/Dover Publications, Inc.