Grälandets anatomi
HON behöver lufta sina känslor. Han vill komma med lösningar. De miljontals familjegräl som utspelat sig under historiens gång har gått i många olika tonarter, men i regel har de varit variationer på några få grundläggande teman. Förståelse för den andres synsätt eller sätt att kommunicera kan emellertid förvandla dessa flammande skogsbränder till en glödande koleld i hemmets trygga och lyckliga härd.
”Försök inte styra mitt liv!”
Den stereotypa bilden av en dominerande och tjatig hustru kanske slår an på mången man, som känner sig kringskuren av råd, önskemål och kritik. Bibeln erkänner att sådana känslor ibland kan vara berättigade, när den säger: ”En hustrus stridigheter är som ett läckande tak som driver en bort.” (Ordspråken 19:13) En hustru kanske framför en begäran som mannen tigande motsätter sig av orsaker som hon inte känner till. Hon tror att han inte hörde vad hon sade och upprepar därför sin begäran. Hans motvilja växer. En gnatig hustru och en hunsad äkta man? Eller två människor som helt enkelt inte har kommunicerat på ett klart och tydligt sätt?
Hustrun tycker att hon visar sin kärlek till mannen genom små välmenande råd. Mannen tycker att hon kör med honom och låter påskina att han inte duger något till. Att säga ”Glöm inte portföljen” är för henne ett sätt att visa att hon bryr sig om honom och har omsorg om hans behov. Han tycker att det påminner honom om när han var liten och hans mamma stod i dörren och ropade efter honom: ”Tog du vantarna?”
En trött hustru kan försiktigt säga: ”Du kanske vill äta ute i kväll?”, när hon egentligen menar: ”Kan du inte bjuda ut mig på middag? Jag orkar inte laga mat.” Men hennes käre man kanske tar tillfället i akt att berömma hennes kokkonst och svära på att han tycker bättre om hennes mat än någon annans. Eller också kanske han tänker: ”Hon försöker bara styra mig!” Hustrun, å sin sida, kanske förtrytsamt tänker: ”Varför skulle jag fråga?”
”Du älskar mig inte!”
”Hur kan hon tro det?” utropar en frustrerad och bestört äkta man. ”Jag arbetar, betalar räkningarna och ger henne till och med blommor ibland!”
Alla människor behöver naturligtvis känna sig älskade, men en kvinna har särskilt stort behov av att gång på gång bli försäkrad om detta. Hon kanske inte säger det högt, men innerst inne kanske hon känner sig som en ovälkommen börda, i synnerhet om hennes månatliga besvär får henne att känna sig lite nedstämd. Vid sådana tillfällen kanske mannen drar sig undan och tror att hon vill vara i fred ett slag. Hon kan tolka hans reservation som en bekräftelse på hennes värsta farhågor — att han inte älskar henne längre. Hon kanske därför brusar upp mot honom och försöker tvinga honom att älska och stödja henne.
”Hur är det fatt, älskling?”
En man kanske försöker ta itu med ett besvärligt problem genom att söka upp en plats där han i lugn och ro kan fundera över det. En kvinna kan intuitivt känna en viss spänning och spontant reagera genom att försöka dra honom ur hans självvalda isolering. Hur välmenande hennes försök än är, kan mannen finna dem påträngande och förödmjukande. När mannen drar sig tillbaka för att fundera över sitt problem, ser han över axeln hur hans trogna hustru följer honom hack i häl och hör hennes enträgna, kärleksfulla röst: ”Älskling, mår du inte bra? Hur är det fatt? Kan vi inte prata om det?”
Om mannen inte svarar, kan hustrun känna sig sårad. När hon har problem, vill hon resonera igenom dem med honom. Men den man hon älskar vill inte tala om för henne hur han känner det. ”Han älskar mig säkert inte längre” blir kanske hennes slutsats. När den intet ont anande mannen till sist kommer ut ur sitt gömsle, nöjd med den lösning han har funnit, möts han därför inte av den bekymrade, kärleksfulla maka som han lämnade, utan av en irriterad hustru som står redo att anklaga honom för att ha uppträtt kyligt mot henne.
”Du lyssnar aldrig på mig!”
Han tycker att anklagelsen är löjeväckande. Han gör ju ingenting annat än lyssnar på henne! Men när hans hustru talar, har hon en bestämd känsla av att hennes ord granskas och analyseras som av en dator som löser ett matematiskt problem. Hennes misstankar bekräftas när han mitt i en mening avbryter henne och säger: ”Men varför kan du inte bara ... ?”
När en hustru kommer till sin man med ett problem, vill hon ofta varken lägga skulden på honom eller be honom om en lösning. Vad hon mest av allt vill ha är ett lyssnande öra, någon som inte bara är intresserad av kalla fakta, utan av hennes känslor. Därefter vill hon få sina känslor godkända — inte ha goda råd. Mången välmenande äkta man har därför utlöst en explosion bara genom att säga: ”Älskling, du skall inte känna det så. Det är inte så illa.”
Människor väntar sig ofta att deras äktenskapspartner skall vara tankeläsare. ”Vi har varit gifta i 25 år”, sade en man. ”Om hon inte vet vad jag vill vid det här laget, bryr hon sig inte om mig, eller också struntar hon i allting.” En författare skriver i en bok om de äktenskapliga relationerna: ”När makarna inte talar om för varandra vad de vill och ständigt kritiserar varandra för bristande omtanke, är det inte så underligt om den kärleksfulla och samarbetsvilliga andan försvinner. Det blir i stället ... en maktkamp, i vilken vardera parten försöker tvinga den andre att tillfredsställa hans eller hennes behov.”
”Du är så oansvarig!”
En hustru kanske inte säger så rent ut till sin man, men hon kan säga det precis lika tydligt genom sitt tonfall. Frågan ”Varför är du så sen?” skulle kunna vara en oskyldig begäran om information, men hennes anklagande blick och korslagda armar säger förmodligen till mannen: ”Din oansvarige pojkvasker, nu har du gjort mig orolig. Varför ringde du inte? Du är så hänsynslös! Nu är middagen förstörd!”
Hon har naturligtvis rätt när det gäller middagen. Men om resultatet blir ett gräl, kanske också förhållandet dem emellan är i farozonen. ”De flesta gräl uppstår inte därför att två personer är oense, utan därför att mannen tror att kvinnan ogillar hans uppfattning eller därför att kvinnan ogillar hans sätt att tala till henne”, förklarar dr John Gray.
Somliga menar att hemmet är en plats där man ohämmat bör få säga vad man vill. Men personer som är bra på att kommunicera strävar efter samförstånd och frid och tar hänsyn till andras känslor. Vi skulle kunna jämföra det med att servera vår partner ett glas isvatten i stället för att kasta det i ansiktet på honom eller henne. Hela skillnaden ligger i hur det serveras.
Att man tillämpar orden i Kolosserna 3:12—14 kommer att förhindra gräl och leda till ett lyckligt hem. Vi läser där: ”Klä er alltså såsom Guds utvalda, heliga och älskade, i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.”
[Bild på sidan 9]
Han försvarar fakta; hon försvarar sina känslor