Från våra läsare

Ensamhet Jag vill tacka er så mycket för serien ”Att komma till rätta med ensamhet”. (22 september 1993) Den kom en dag då jag kände mig mycket ensam. Även om den fick mig att börja gråta, känns det mycket bättre när jag har läst den. Jag kan tänka mig att många av mina vänner kommer att bli uppmuntrade av att läsa den.

B. H., Förenta staterna

Även om jag under en tid har önskat att en sådan artikel skulle komma, kom den ganska oväntat. Jag vill uttrycka mitt innerliga tack för de råd den innehöll. Ensamheten är verkligen svår att sätta sig in i, om man inte själv har upplevt den.

C. G., Italien

Jag är 38 år och har varit mycket ensam, eftersom jag var enda barnet och senare har gått igenom förändringar på arbetet och en skilsmässa. Innehållet var upplysande och lärorikt. Men ni glömde att nämna att ensamhet kan leda till sexuell omoraliskhet, drogmissbruk och dåligt umgänge.

J. B., Förenta staterna

I den här särskilda artikeln valde vi att uppmärksamma hur man kommer över ensamhet snarare än att uppehålla oss vid farorna. Men vi uppskattar den här iakttagelsen. — RED.

Dagfjärilar och nattfjärilar Eftersom jag är intresserad av biologi, skulle jag vilja tillägga en sak till artikeln ”Dagfjäril eller nattfjäril — Hur kan man skilja dem åt?” (8 maj 1993) Det enklaste sättet att vid första anblicken skilja mellan en dagfjäril och en nattfjäril är att lägga märke till deras kroppshållning då de sitter. Nattfjärilen sitter med sina vingar öppna, jäms med underlaget, medan dagfjärilen har sina vingar hopfällda vertikalt.

Y. Y., Förenta staterna

Tack för den här ytterligare upplysningen. I ”The World Book Encyclopedia” sägs det att så är fallet med ”de flesta dagfjärilar och nattfjärilar”. — RED.

Ungdomar frågar Tack för artikeln ”Utvecklas jag normalt?” (22 september 1993) Min syster är ett år yngre, och hon är mycket lång. Nu vet jag att jag inte nödvändigtvis kommer att förbli kort.

C. L., Förenta staterna

Tack för artikeln ”Vad är det för fel med att stå ute och hänga?” (22 juni 1993) Jag har aldrig varit den sortens tonåring som har stått ute och hängt med andra ungdomar. Därför kände jag det som om det var något fel med mig. Men artikeln hjälpte mig att inse att om man står ute och hänger kan det göra att man råkar ut för en hel del problem. Att laga mat, teckna, skriva brev och predika är mycket bättre sätt för mig att använda min tid.

K. R., Förenta staterna

Jag är bara 11 år, men jag uppskattade mycket artikeln ”Hur kan jag undvika att få aids?” (8 september 1993) Min mamma och jag talade om det här tillsammans. Tack för att ni förklarar i detalj hur man kan skydda sig mot aidsviruset. Jag trodde att man kunde få det hur som helst!

L. K., Förenta staterna

Förintelsemuseet Nyligen planerade min arbetsledare att besöka Holocaust Memorial Museum. Jag gav henne numret av Vakna! för 8 maj 1993 med artikeln ”Förintelsemuseet och Jehovas vittnen” för att det skulle hjälpa henne att få bättre utbyte av besöket. På museet delar man ut 500 ögonvittnesskildringar i form av små häften. Det häfte som min arbetsledare fick innehöll skildringen av ett av Jehovas vittnen — Emma Arnold. Min familj träffade familjen Arnold år 1951 och har kort på dem i ett fotoalbum. Min arbetsledare var förundrad över att hon inte bara hade fått en berättelse om ett Jehovas vittne, utan också om en person som min familj kände! Jag visade henne och andra arbetskamrater våra foton och syster Arnolds svärsons, Max Liebsters, berättelse som finns i The Watchtower för 1 oktober 1978 (på svenska i Vakttornet för 1 februari 1979).

J. K., Förenta staterna