Goda seder — förkastade av den ”nya moralen”?
”Ve dem som säger att ... ont är gott, ... som framställer mörker som ljus och ... bittert som sött.” — Jesaja 5:20.
VÅRT århundrade har fått bevittna stora förändringar i fråga om uppförande och moral. Under de årtionden som följde efter de två världskrigen kom de gamla värderingsnormerna i allt större utsträckning att betraktas som förlegade. Förändrade förhållanden och nya teorier inom beteendevetenskapens område övertygade många om att de gamla värderingarna inte längre var något att rätta sig efter. Goda seder som en gång sattes mycket högt förkastades som överflödigt bagage. Bibelns normer som tidigare respekterades betraktades som urmodiga. De var alldeles för restriktiva för ultramoderna människor i 1900-talets frigjorda samhälle.
Det år som utgjorde denna vändpunkt i människans historia var 1914. Historikernas redogörelser för det året och första världskriget är fulla med uttalanden som visar att de anser att året 1914 var ett år som markerade en dramatisk förändring, en verklig milstolpe i den mänskliga historien. Hack i häl på kriget kom ”det glada 20-talet”, då människor försökte ta igen allt det roliga som de gått miste om under krigsåren. Gamla värderingar och obekväma moralregler sköts åt sidan för att ge rum för den hektiska nöjesjakten. En ny moral, som gick ut på att tillfredsställa de köttsliga begären, växte fram — allt var tillåtet. Den nya moraluppfattningen kom helt naturligt att påverka människors uppförande.
Historikern Frederick Lewis Allen skriver beträffande detta: ”Ett annat resultat av denna revolution var att människors uppförande inte bara blev annorlunda, utan — under några år — obelevat och ohyfsat. ... Under detta decennium fick värdinnor ... erfara att deras gäster inte kunde besvära sig med att säga några ord när de kom eller gick, att det blev allmänt accepterat att folk objudna tog sig in på danstillställningar, att människor vanemässigt kom för sent till middagar, lämnade kvar brinnande cigarretter och spillde aska på mattorna utan att be om ursäkt. De gamla skrankorna hade rivits ner, och inga nya hade byggts upp — och under tiden kunde råttorna dansa på bordet. En dag skulle kanske tioårsperioden efter kriget träffande komma att kallas ’det ohyfsade decenniet’. ... Men decenniet var inte bara ohyfsat, utan det var också olyckligt. Den gamla världsordningen var borta, och med den en uppsättning värderingar som hade gjort livet rikt och meningsfullt, och nya värderingar var det inte lätt att hitta.”
Man hittade inte några nya värderingar som kunde göra livet rikt och meningsfullt. Man försökte aldrig. Det glada 20-talets spännande och frigjorda livsstil befriade människor från moraliska restriktioner, vilket var precis vad de ville. De kastade inte all moral åt sidan — de bara reviderade moralen, luckrade upp den en smula. Så småningom kom den att kallas den ”nya moralen”. Enligt den gör varje människa vad som är rätt i hennes egna ögon. Hon är nummer ett. Hon gör vad hon vill. Hon är fri och oberoende.
Åtminstone tror hon det. Men redan för tre tusen år sedan skrev den vise kung Salomo: ”Det [finns] ingenting nytt under solen.” (Predikaren 1:9) Ännu längre tillbaka, under domartiden, hade israeliterna stor handlingsfrihet i fråga om att lyda Guds lag: ”I de dagarna fanns det ingen kung i Israel. Var och en var van att göra det som var rätt i hans egna ögon.” (Domarna 21:25) De flesta visade sig emellertid vara ovilliga att lyda Lagen. Genom att så olydnad fick Israel skörda hundratals år av nationella katastrofer. På liknande sätt har nationerna i våra dagar fått skörda århundraden av sorg och lidande — och ännu värre kommer det att bli.
Det finns en annan term som närmare beskriver den ”nya moralen”, nämligen ”relativism”. Svensk ordbok ger följande definition av detta ord: ”Åsikten att alla sanningar och värderingar är beroende av tillfälliga eller subjektiva förhållanden.” Relativister anser kort och gott att allt som är bra för dem också är moraliskt rätt för dem. En författare utvecklade den här tanken närmare, när han sade: ”Relativismen, som länge legat och lurat under ytan, trädde fram som den förhärskande filosofin under det jaginriktade 70-talet, och den blomstrar fortfarande i 80-talets yuppiekultur. Vi kanske fortfarande hyllar de traditionella värderingarna med våra läppar, men i praktiken är allt rätt som är bra för mig.”
Och detta gäller också uppförandet. ”Om det passar mig, så gör jag det; om det inte passar mig, så gör jag det inte. Det skulle inte vara rätt för mig, även om det skulle vara hövligare mot dig. Det skulle fördärva min grundläggande individualitet, få mig att verka svag, förvandla mig till en mes.” För sådana människor är detta synsätt tydligtvis inte bara tillämpligt på ett ohyfsat uppförande, utan också på sådana små alldagliga artighetsfraser som ”var så god, förlåt, ursäkta, tack, låt mig få öppna dörren åt dig, du kan få ta min plats, låt mig få bära paketet åt dig”. Sådana uttryck är som fina smörjmedel, som gör livet lättare och minskar friktionen oss människor emellan — även om personer med inställningen ”jag först” kanske tycker att de hindrar dem från att leva upp till och projicera bilden av sig själva som nummer ett.
Sociologen James Q. Wilson lägger skulden för de ökade motsättningarna och det tilltagande kriminella beteendet på avsaknaden av det som i våra dagar ”föraktfullt betecknas som ’medelklassvärderingar’” och fortsätter: ”Åsidosättandet av dessa värderingar — och den tilltagande moraliska relativismen — tycks stå i samband med en ökning av kriminaliteten.” Något som åsidosättandet av sådana värderingar definitivt står i samband med är den moderna tendensen att förkasta allt som hindrar självförverkligandet, hur ohyfsat och kränkande det än är. Som en annan sociolog, Jared Taylor, uttrycker det: ”Vårt samhälle har upplevt en stadig förskjutning från självbehärskning till självhävdelse, och många människor avfärdar de traditionella värderingarna som utvecklingshämmande.”
Ett relativistiskt synsätt innebär att man själv bestämmer över sitt eget uppförande och ignorerar alla andras uppfattning, inbegripet Guds. Man avgör själv vad som är rätt och vad som är fel för en, precis som de första människorna gjorde i Eden, när de förkastade Guds påbud och själva avgjorde vad som var rätt och vad som var fel. Ormen lurade Eva att tro att om hon var olydig mot Gud och åt av den förbjudna frukten, skulle det gå precis som han hade sagt till henne: ”Då ... kommer era ögon helt visst att öppnas och kommer ni helt visst att vara som Gud, vetande vad som är gott och ont.” Eva tog därför en bit av frukten och åt den och gav sedan en del av den till Adam som också åt. (1 Moseboken 3:5, 6) Adams och Evas beslut att äta av frukten fick katastrofala följder för dem själva och deras avkomlingar.
Efter en utförlig beskrivning av de moraliskt klandervärda handlingar som begåtts av politiker, affärsmän, idrottsmän, vetenskapsmän, en nobelpristagare och en präst sade en observatör i ett tal vid Harvard Business School: ”Enligt min mening upplever vi nu här i landet något som jag skulle vilja kalla en personlighetskris, en förlust av något som i den västerländska civilisationen av hävd betraktats som de inre band och inre dygder som hindrar oss från att följa våra lägsta instinkter.” Han talade om ”ord som nästan låter främmande när de nämns i dessa sammanhang, ord som tapperhet, heder, plikt, ansvar, medkänsla och hövlighet — ord som nästan har kommit ur bruk”.
På 1960-talet kom vissa frågor att debatteras mycket livligt, i synnerhet bland studenter. Många hävdade att det finns ingen Gud, Gud är död, det finns ingenting som är högre än människan, livet är helt meningslöst, det enda sättet att klara av livets intighet är genom extrem individualism. Flower power-rörelsen tog detta som en klarsignal till att försöka övervinna livets intighet genom att sniffa kokain, röka marijuana, ägna sig åt fri kärlek och försöka finna sinnesfrid — som de aldrig fann.
På 1960-talet kom också proteströrelserna. Dessa rörelser var inte bara en modefluga, utan kom att införlivas med den traditionella amerikanska kulturen och bildade en övergång till det jaginriktade 70-talet. Vi kom därför in i en period som samhällskritikern Tom Wolfe kallade ”jagets decennium”. Det övergick så småningom i 1980-talet, som somliga cyniskt har kallat ”girighetens gyllene tidsålder”.
Vad har allt detta med goda seder att göra? Det handlar om att sätta sig själv i första rummet, och om man gör det har man inte så lätt att stå tillbaka för andra, sätta andra främst, uppföra sig väl mot andra. Den som sätter sig själv främst ägnar sig i själva verket åt en form av självförgudning, en dyrkan av jaget. Hur beskriver Bibeln en sådan person? Som en ”girig — vilket vill säga en avgudadyrkare”, en som lägger i dagen ”vinningslystnad, som är avgudadyrkan”. (Efesierna 5:5; Kolosserna 3:5) Vem tjänar egentligen sådana personer? ”Deras gud är buken.” (Filipperna 3:19) De tarvliga alternativa livsstilar som många har valt att betrakta som moraliskt rätta för dem och de katastrofala, dödsbringande konsekvenser som dessa livsstilar har fört med sig visar bara hur sanna de ord är som vi finner i Jeremia 10:23: ”Jag vet mycket väl, o Jehova, att jordemänniskans väg inte tillkommer henne. Det tillkommer inte mannen som vandrar att ens styra sitt steg.”
Bibeln har förutsagt allt detta och låtit det stå som en varning för människor som lever i ”de sista dagarna”. Vi läser i 2 Timoteus 3:1—5 (New English Bible): ”Du måste se fakta i ögonen: den sista perioden för den här världen kommer att bli en tid av problem. Människor kommer inte att älska något annat än pengar och sig själva; de kommer att vara högmodiga, skrytsamma och smädelystna; utan respekt för föräldrar, utan tacksamhet, utan fromhet, utan naturlig tillgivenhet; de kommer att vara obevekliga i sitt hat, skandalspridare, omåttliga och hårda, främmande för all godhet, förrädare, äventyrare, uppfyllda av sin egen betydenhet. De kommer att vara människor som låter nöjen inta Guds plats, människor som bevarar religionens yttre form, men som i sig själva ständigt förnekar dess verklighet. Håll dig borta från sådana människor.”
Vi har avlägsnat oss långt bort från det som vi skapades till att vara — till Guds avbild och likhet. Vi har fortfarande möjlighet att lägga i dagen sådana egenskaper som kärlek, vishet, rättvisa och kraft, men vi gör det på ett obalanserat och förvrängt sätt. Det första steget mot en återställelse framgår av sista meningen i den ovan citerade bibeltexten: ”Håll dig borta från sådana människor.” Sök dig till en ny miljö, en som kan hjälpa dig att till och med förändra dina innersta känslor. Något som är upplysande i detta sammanhang är de visa ord som för många år sedan stod att läsa i The Ladies’ Home Journal. Författarinnan Dorothy Thompson konstaterade att man för att komma till rätta med ungdomsbrottsligheten måste fostra den unges känslor snarare än hans intellekt:
”Hans handlingar och inställning som barn bestämmer till stor del hans handlingar och inställning som vuxen. Men dessa inspireras inte av hans hjärna, utan av hans känslor. Han blir vad han uppmuntras till och övas att älska, beundra, dyrka, omhulda och offra något för. ... I allt detta spelar uppträdandet en viktig roll, ty ett hyfsat uppträdande är varken mer eller mindre än ett uttryck för att man tar hänsyn till andra. ... De inre känslorna återspeglas i det yttre beteendet, men det yttre beteendet bidrar också till odlandet av de inre känslorna. Det är svårt att känna sig stridslysten, medan man handlar hänsynsfullt. Det kan hända att ett hyfsat uppträdande till att börja med är av helt ytligt slag, men det förblir sällan så.”
Hon påpekade också att med sällsynta undantag är godhet och elakhet ”inte beroende av hjärnan utan av känslorna” och att ”folk inte blir brottslingar på grund av förkalkning eller förhårdning hos ådrorna utan genom att hjärtat har blivit förhårdnat”. Hon betonade att känslan styr vårt handlingssätt oftare än förståndet gör det och att det sätt varpå vi blir fostrade, det sätt varpå vi handlar — om det också till att börja med är framtvunget — övar inflytande på våra inre känslor och förändrar hjärtat.
Bibeln är emellertid den allra bästa källan till vägledning, eftersom den ger inspirerade råd som hjälper oss att förändra vårt hjärta och sinne.
Det sägs till exempel i Efesierna 4:22—24: ”Ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande och som fördärvas enligt sina bedrägliga begär. ... Ni skall förnyas i den kraft som påverkar ert sinne och skall ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.”
Vi läser också i Kolosserna 3:9, 10, 12—14: ”Klä av er den gamla personligheten med dess förehavanden och klä er i den nya personligheten, som genom exakt kunskap förnyas efter bilden av honom som har skapat den. Klä er alltså såsom Guds utvalda, heliga och älskade, i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.”
Historikern Will Durant sade: ”Den största frågan i vår tid är inte kommunismen kontra individualismen, inte Europa kontra Amerika och inte ens Öst kontra Väst — utan om människan kan leva utan Gud.”
För att leva ett lyckligt liv måste vi lyda hans råd: ”Min son, glöm inte min lag, och må ditt hjärta akta på mina bud, ty dagars längd och levnadsår och frid kommer att förökas åt dig. Kärleksfull omtanke och sannfärdighet, må de inte överge dig. Bind dem om din hals. Skriv dem på ditt hjärtas tavla, och finn så ynnest och god insikt i Guds och i jordemänniskans ögon. Förtrösta på Jehova av allt ditt hjärta och stöd dig inte på ditt eget förstånd. Ta notis om honom på alla dina vägar, och han själv kommer att göra dina stigar raka.” — Ordspråken 3:1—6.
De goda seder som människor tillägnat sig genom århundraden av erfarenhet är följaktligen inte något överflödigt bagage, och Bibelns normer för hur vi skall leva är ingalunda förlegade, utan kommer att visa sig bli till mänsklighetens eviga räddning. Utan Jehova kan människor inte leva, för hos Jehova är ”livets källa”. — Psalm 36:9.
[Infälld text på sidan 11]
Det sätt varpå vi handlar — om det också till att börja med är framtvunget — övar inflytande på våra inre känslor och förändrar hjärtat
[Ruta på sidan 10]
Ett oklanderligt bordsskick som människor gör väl i att ta efter
Cederfåglar (Bombycilla cedrorum) är vackra, belevade och mycket sällskapliga. De samlas i stora skaror i en stor buske som är full av mogna bär. De sitter i rad på en gren och kalasar på frukten, men inte alls själviskt och glupskt. De låter ett bär gå fram och tillbaka från näbb till näbb, innan någon till sist älskvärt tar emot det och äter upp det. De glömmer inte bort ”barnen”, utan samlar outtröttligt in mat, bär för bär, tills alla de tomma munnarna har fått vad de vill ha.
[Bildkälla]
H. Armstrong Roberts
[Bild på sidan 8]
Somliga säger: ”Strunta i Bibeln och dess moralnormer”
[Bild på sidan 9]
”Gud är död.”
”Livet är meningslöst!”
”Rök marijuana, sniffa kokain”
[Bildkälla på sidan 7]
Till vänster: Life; till höger: Grandville