Från våra läsare
Dubbelliv Jag vill tacka er för artikeln ”Ungdomar frågar: Ett dubbelliv — Vem behöver känna till det?” (8 januari 1994) När jag var 16 år började jag dricka alkohol, röka och stämma träff bakom ryggen på mina föräldrar. Artikeln hjälpte mig verkligen att inse att inget är dolt för Guds vakande ögon.
T. T., Fiji
Jakten efter pengar Jag har precis läst artikelserien ”Jakten efter pengar — Var skall den sluta?” (22 mars 1994) Artiklarna behandlade ämnet mycket utförligt. Jag visste inte att sådana dåliga förhållanden fortfarande var rådande bland jordbruksarbetarna och deras familjer. Jag tycker mycket synd om dem.
G. M., Förenta staterna
De dåliga arbetsförhållandena och de låga lönerna som ni beskrev stämmer med verkligheten. Det är ett sorgligt exempel på hur somliga betraktar dessa arbetare — inte som människor med samma känslor som vi har. Ja, ”människa har haft makt över människa till hennes skada”! — Predikaren 8:9.
K. V., Förenta staterna
Bröstcancer I er artikelserie ”Bröstcancer — Varje kvinnas skräck” (8 april 1994) nämnde ni inget om de undersökningar som visar att amning kan minska risken att få bröstcancer.
B. J. M., Tyskland
Vi beklagar att vi utelämnade den här tanken. Men den framfördes i artikeln ”Fördelarna med modersmjölk”, som fanns i numret för 22 september 1993. — RED.
Jag umgicks en del med en kristen syster som fick sitt bröst bortopererat. Hon var 62 år och mycket deprimerad. Jag minns att jag inte kunde komma på vad jag skulle säga för att hjälpa henne. Tack vare de uttalanden som ni citerade i artikeln kan jag nu ge henne värdefull hjälp.
D. H., Förenta staterna
För två år sedan opererades jag för bröstcancer. För att få kunskap i ämnet köpte jag en medicinsk uppslagsbok, men jag fann inte så mycket information. Er artikel svarade däremot på mina frågor. Den tröstade mig verkligen.
M. G., Italien
För nio år sedan dog min mamma i bröstcancer. Jag var då bara nio år, och jag förstod aldrig det hon fick gå igenom. Det var svårt att hålla tillbaka tårarna när jag läste artiklarna och tänkte på henne. Jag kan aldrig tacka er tillräckligt mycket för den inblick som ni har gett mig i de sista åren av hennes liv.
K. F., Förenta staterna
Aidsoffer Jag läste er artikel ”Hjälp åt personer som har aids”. (22 mars 1994) Jag är hivpositiv och tyckte att artikeln var svår att smälta. Min familj grät på grund av att vi kände oss sårade och utstötta.
B. J., Förenta staterna
Vi känner verkligen djupt för alla bland oss som har drabbats av hiv. Artikeln försökte balansera deras behov med flertalets oro. Eftersom Guds lag till Israel föreskrev stränga åtgärder för att bevara hälsan hos nationen som helhet, fann vi det lämpligt att rekommendera rimliga försiktighetsåtgärder. (Jämför 3 Moseboken 13:21, 33.) Vi medgav ”att man inte behöver vara överdrivet orolig för att vara tillsammans med människor som har aids”. Många fortsätter ändå att vara rädda trots de garantier läkare ger. Vi uppmuntrade därför dem som har drabbats av aids att respektera de människors känslor som kanske känner sig besvärade av att ge uttryck åt fysisk tillgivenhet. Vad de som inte är smittade väljer att göra i det här avseendet är deras personliga beslut. I vilket fall som helst bör alla kristna ha en innerlig önskan att visa omtanke och medlidande med de drabbade. — RED.
Jag blev mycket uppmuntrad av den välskrivna artikeln som visade medlidande med de drabbade. Jag uppskattade särskilt förslagen att vi bör visa medlidande och välvilligt ge hjälp, samtidigt som vi vidtar ”alltomfattande försiktighetsåtgärder”.
M. H., Förenta staterna