Missionärer — Ljusets eller mörkrets verktyg? Del 6

Att göra sanna lärjungar i våra dagar

JESUS KRISTUS befallde: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem.” (Matteus 28:19) I Everyman’s Encyclopedia heter det att detta uppdrag ”har utförts av kristna i varje tidsålder” men ”ibland med föga energi”. I boken The Missionary Myth ställs frågan: ”Har missionen haft sin tid?”

I januari i år rapporterade tidskriften Newsweek: ”Påven Johannes Paulus II går ut med katolicismen till mannen på gatan.” Tidskriften förklarade: ”Han skickar ut 350 lekmannaevangelister för att jaga runt efter proselyter på Roms diskon, stormarknader och tunnelbanestationer. Pilotprojektet börjar på askonsdagen (16 februari). Blir det framgångsrikt, ger påven sig ut i världen — en åtgärd som kan innebära att katolska missionärer från Buenos Aires till Tokyo kommer att gå runt och knacka på människors dörrar.”

Jehovas vittnen å andra sidan har länge insett att det är deras plikt att utföra ett evangeliseringsarbete. (2 Timoteus 4:5) Alla predikar naturligtvis inte som missionärer i främmande länder. Men de kan predika var de än befinner sig — och det gör de också. I den bemärkelsen är de alla missionärer.

Ett särskilt slags skola

Tidigt på 1940-talet upprättade Sällskapet Vakttornet en skola för att öva upp erfarna Ordets förkunnare till att tjäna som missionärer i främmande länder där det rådde trängande behov av hjälp. Under årens lopp har läroplanen ändrats något, men den har aldrig fått vika av från det grundläggande målet, att lägga huvudvikten på studium av Bibeln och att få det livsviktiga evangeliseringsarbetet utfört.

Man bestämde att den nya skolan skulle heta Gilead, som är hebreiska och betyder ”vittnesröse”. När det gäller att utföra det världsomfattande predikoarbete som Jesus förutsade skulle äga rum i våra dagar, har Gilead spelat en central roll genom att bidra till att stapla upp ett ofantligt röse av vittnesbörd som har avgetts till Jehovas ära. — Matteus 24:14.

När dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet, Nathan H. Knorr, år 1943 talade till Gileadskolans första klass, sade han: ”Vad er beträffar, så blir ni ytterligare förberedda för liknande arbete som det som utfördes av aposteln Paulus, av Markus, Timoteus och andra, som reste till alla delar av det romerska kejsardömet och förkunnade budskapet om Riket. ... Ert huvudsakliga arbete är att predika evangelium om Riket från hus till hus, såsom Jesus och apostlarna gjorde.”

När eleverna i den första klassen hade fullbordat sin utbildning, sändes de till nio latinamerikanska länder. Hittills har över 6.500 elever från mer än 110 länder fått utbildning vid Gileadskolan och har sänts ut som missionärer till gott och väl 200 länder och ögrupper.

Missionärer av olika slag

De föregående artiklarna i den här serien har skildrat hur kristenhetens missionärer i gången tid har handlat. I likhet med dem som sändes till Grönland var det många som översatte Bibeln eller delar av den till folkets språk. Ändå hade dessa tidiga missionärer ofta andra intressen än att undervisa människor i Bibeln.

Så till exempel var kristenhetens missionärer i Japan engagerade i ”undervisningsinstitut och skolor”, framhåller Kodansha Encyclopedia of Japan. Det heter också: ”En del missionärer har utmärkt sig genom sin lärdom.” De blev språkforskare eller lärare och undervisade i sådana ämnen som litteratur, språk, historia, filosofi, östasiatiska religioner och japansk folklore. ”Välgörenhetsinrättningar och socialvård utgjorde också en viktig del av missionärsverksamheten”, heter det vidare i uppslagsboken.

Missionärer i allmänhet satte inte predikandet av evangelium i första rummet. Alltför ofta lade de huvudvikten vid att tillgodose de fysiska behoven snarare än de andliga. De inriktade sig på att syssla med sådant som intresserade dem personligen. En missionär som anglikanska kyrkan år 1889 sände till Japan är sålunda i dag mest känd som ”den japanska bergsbestigningens fader”.

Gileadutbildade missionärer skiljer sig på betydande punkter från kristenhetens. I boken Jehovas vittnen — förkunnare av Guds kungarike, kapitel 23, konstateras det: ”Missionärer som har fått utbildning vid Gileadskolan ... undervisar människor i Bibeln. I stället för att bygga kyrkor och förvänta att folk skall komma till dem går de från hus till hus ... , inte ... för att bli betjänade, utan för att betjäna andra.”

Hurdan har frukten blivit?

Kristenhetens missionärer har haft flera hundra år på sig att göra kristna lärjungar i Europa. Vilken framgång har de då haft? I boken A Global View of Christian Missions ges svaret: ”Man uppskattar att 160 miljoner människor i Europa inte bekänner sig till någon religion. Bland dem som fortfarande påstår sig vara trogna mot kristendomen är det få som tar sin religion på allvar. ... Man kan inte ens i sina vildaste fantasier kalla Europa för en kristen kontinent.”

Hurdan är situationen i Asien? Ur Kodansha Encyclopedia of Japan hämtar vi svaret: ”Enligt den allmänna meningen betraktas kristendomen fortfarande som en ’främmande’ troslära, ... inte passande för vanliga japaner. ... Den kristna rörelsen befinner sig fortfarande i det japanska samhällets periferi.” Ja, i Japan utger sig faktiskt mindre än 4 procent av folket för att vara kristna, i Indien mindre än 3 procent, i Pakistan mindre än 2 procent och i Kina mindre än 0,5 procent.

I Afrika har kristenhetens missionärer varit verksamma i flera hundra år. Hurdan är situationen där nu? I en rapport i den tyska tidskriften Focus om ett möte som afrikanska biskopar i våras höll i Rom hette det: ”Afrikanska religioner skall från och med nu inte längre fördömas som hednisk avgudadyrkan. I det officiella men ännu inte offentliggjorda dokumentet rankas Afrikas ’traditionella religioner’ som värdiga och viktiga partner. Deras anhängare förtjänar respekt. Synoden erkände att religioner som hittills fördömts som fetischistiska ’ofta [har] bestämt även den mest övertygade katoliks livsstil’.”a

Hur framgångsrika har kristenhetens missionärer varit efter att ha haft flera hundra år på sig att göra kristna lärjungar på de amerikanska kontinenterna? I boken Mission to the World finner man svaret: ”’Latinamerika’ förtjänar fortfarande att kallas ’den försummade kontinenten’ trots att missionsverksamheten gjort stora framsteg under de senaste decennierna.” Vad Förenta staterna beträffar konstateras det i Newsweek att nyligen gjorda intervjuundersökningar ”utvisar att religionen visserligen genomsyrar det amerikanska samhället men att bara ett fåtal tar den på allvar. ... Hälften av dem som säger till intervjuarna att de går i kyrkan på söndagarna talar inte sanning. ... Nästan en tredjedel av de amerikaner som är 18 år och äldre har en helt och hållet världslig inställning. ... Bara 19 procent ... utövar sin religion regelbundet.”

Sammanfattningsvis kan det sägas att kristenhetens missionärer som grupp betraktade har förfäktat mänskliga projekt i sina ansträngningar att minska problemen med fattigdom, dålig hälsa och bristande undervisning. Det har i bästa fall medfört endast tillfällig och ofullständig lindring. Sanna kristna missionärer å andra sidan vägleder människor till Guds upprättade kungarike, som kommer att medföra varaktig och fullständig lindring och verkligen lösa problemen, inte bara minska dem. Ja, Guds kungarike kommer att skänka människosläktet fullkomlig hälsa, verklig ekonomisk säkerhet, oändliga tillfällen till produktivt arbete för alla och liv utan slut! — Psalm 37:9—11, 29; Jesaja 33:24; 35:5, 6; 65:21—23; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

Kristenhetens missionärer kanske pekar på till namnet kristna personer, vilka då och då besöker gudstjänster, som bevis för att de har lytt befallningen ”gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem”. Men fakta visar att dessa missionärer har underlåtit att lära dessa döpta ”att hålla allt som ... [Jesus] har befallt”. — Matteus 28:19, 20.

De sanna kristnas undervisningsverksamhet kommer emellertid att fortsätta in i Guds nya värld. Den kommer att utvidgas till att omfatta miljoner uppväckta, som kommer att behöva undervisning om Guds vägar. Utan hinder från Satans sida kommer de kristna då att ha det härliga privilegiet att få fortsätta med att göra lärjungar — alldeles som de har gjort i årtionden.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 24]

Hur de har hjälpt människor

Här följer några kommentarer från sådana som har haft glädje och nytta av Gileadutbildade missionärers hjälp.

”Jag förundrade mig över hur ihärdiga de var, hur de stod ut med så mycket som skilde sig från förhållandena i det land de kom ifrån: klimat, språk, sedvänjor, mat och religioner. Men de blev kvar på sina tilldelade distrikt, några rentav till döddagar. Deras goda studievanor och nit i förkunnartjänsten hjälpte mig att beflita mig om samma egenskaper.” — J. A., Indien.

”Jag blev imponerad av missionärens punktlighet när det gällde att studera med mig. Han visade en beaktansvärd självbehärskning genom att ha fördrag med mina fördomar och min okunnighet.” — P. T., Thailand.

”Min hustru och jag uppskattade renheten hos vittnenas missionärer. Deras verksamhet påverkade oss till att göra heltidstjänsten till vårt mål, och i dag har vi glädjen att själva vara missionärer.” — A. C., Moçambique.

”Jag hade blivit självupptagen. Att jag träffade missionärerna blev den inspirerande upplevelse jag behövde för att ändra på detta. Det var ingen ytlig glädje jag såg hos dem, utan sann lycka.” — J. K., Japan.

”Kristenhetens missionärer levde ett bekvämt liv. Tjänare städade huset, lagade mat, skötte tvätt och strykning, tog hand om trädgården och körde bilen. Jag var förvånad över att se hur Gileadmissionärerna själva tog hand om hushållsarbetet på ett effektivt sätt och därtill hjälpte lokalbefolkningen att få kunskap om Guds kungarike.” — S. D., Thailand.

”Missionärssystrarna kom cyklande för att besöka folk också när temperaturen steg till över 45 grader Celsius. Deras gästfrihet och opartiskhet, och likaså deras uthållighet, bidrog till min insikt om att detta var sanningen.” — V. H., Indien.

”Missionärerna kände sig inte överlägsna. De anpassade sig ödmjukt till lokalbefolkningen och till de torftiga levnadsförhållandena. De hade kommit för att tjäna, så de klagade aldrig, utan föreföll alltid glada och nöjda.” — C. P., Thailand.

”De gjorde aldrig sanningen från Bibeln urvattnad. Ändå fick de inte lokalbefolkningen att känna det som om alla drag i deras traditionella kultur var orätta eller att de måste lägga sig till med västerländska seder. De fick aldrig andra att känna sig underlägsna eller otillräckliga.” — A. D., Papua Nya Guinea.

”Till skillnad från missionärerna i kristenheten satt hon gärna på golvet med korslagda ben, som vi gör här i Korea, medan vi hade vårt bibelstudium. Hon drog sig inte heller för att äta vår koreanska mat. Den tillgivenhet jag kände för henne hjälpte mig att göra framsteg.” — S. K., Korea.

”Jag var tio år och slutade skolan vid middagstid. En missionär föreslog att jag skulle följa med honom i tjänsten på fältet på eftermiddagarna. Han lärde mig många bibliska principer och ingöt hos mig en verklig uppskattning av Jehovas organisation.” — R. G., Colombia.

”De lärde mig att troget fullgöra tilldelade uppgifter och göra vad som behövde göras utan att klaga. Jag tackar Jehova och Jesus Kristus av hela mitt hjärta för att de sände missionärer till oss.” — K. S., Japan.

[Bild på sidan 23]

Gileadutbildade missionärer från 16 länder berättar erfarenheter vid en sammankomst nyligen