Honungsbiet kontra datorn
HUR ”intelligent” är det vanliga honungsbiet? Tydligen mycket ”intelligentare” än dagens kraftfullaste superdatorer. Och de är ett under av miniatyrisering.
En av världens kraftfullaste datorer kan uppnå den förbluffande processhastigheten av 16 gigaflops (16.000.000.000 flyttalsoperationer per sekund). Uttryckt på icke-fackspråk: En sådan dator kan utföra 16 miljarder enkla matematiska operationer, till exempel addera två tal, per sekund. Men en försiktig beräkning av alla de elektriska och kemiska processer, som äger rum i hjärnan hos ett bi, visar att det oansenliga biet utför vad som motsvarar 10 biljoner operationer per sekund. Häpnadsväckande!
Biet gör allt detta, och ändå använder det mycket mindre kraft än en dator. Enligt tidskriften Byte ”förbrukar ett honungsbis hjärna mindre än 10 mikrowatt. ... Den är tio miljoner gånger effektivare än den effektivaste av de datorer som tillverkas i dag.” För mer än tio miljoner bihjärnor behövs således inte mer kraft än för en enda 100 watts glödlampa. De effektivaste av dagens datorer använder hundratals miljoner gånger mer energi för att utföra ett motsvarande antal operationer.
Ändå uträttar honungsbin mycket mer än datorer. De kan urskilja färger och dofter, flyga, gå och hålla balansen. De kan navigera långa sträckor för att leta upp nektar, och sedan de funnit en nektarkälla, kan de vända tillbaka till kupan och meddela sina bofränder i vilken riktning nektarn finns. De är också duktiga kemister. De sätter till speciella enzymer till nektarn för att göra honung. De tillverkar bivax, som de använder när de bygger och reparerar sina kupor. De tillreder mat av särskilt slag, t.ex. drottninggelé och bibröd, åt sina larver. De skyddar sitt hem genom att känna igen och köra bort inkräktare.
De är duktiga lokalvårdare och tar med jämna mellanrum bort avfall och annat skräp från kupan. Klimatet inne i kupan reglerar de genom att under vintern klumpa ihop sig för att hålla värmen och under sommaren fläkta in frisk luft och spreja vatten. När det blir för trångt i kupan, är bina ”intelligenta” nog att förstå att några måste ge sig av. Därför föder de upp en ny drottning åt det gamla samhället, och den gamla drottningen och många av arbetsbina svärmar för att grunda ett nytt samhälle. Men först sänds spaningsbin ut för att leta reda på nya boplatser. När de har kommit tillbaka och har utbytt erfarenheter, så att säga, leder bin som vet var den nya boplatsen är svärmen till det nya boet.
De oansenliga bina gör allt detta utan någon hjälp eller vägledning utifrån. De är fullständigt oberoende. Men superdatorer måste ha hela team av programmerare, ingenjörer och tekniker för att fungera. Att göra en jämförelse går bara inte. Bin är sannerligen ett under av miniatyrisering.
[Bildkälla på sidan 25]
L. Fritz/H. Armstrong Roberts