En seger för minoriteten i ett likriktat land
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I JAPAN
SJU TV-kameror och dussintals reportrar väntade på att den unge målsägaren skulle infinna sig i pressrummet i appellationsdomstolen i Osaka, när 19-årige Kunihito Kobayashi och hans föräldrar kom in i rummet med ett brett leende på läpparna. Pressfotografernas kameror blixtrade i kapp när Kunihito och hans föräldrar svarade på reportrarnas frågor.
”Jag är mycket glad att jag har fått en opartisk dom i målet”, sade Kunihito. ”Jag skulle vilja ha en värld där vem som helst kunde komma in på vilken högskola som helst och bli uppflyttad och få ta examen, oavsett sin religiösa övertygelse.”
Appellationsdomstolen i Osaka hade ändrat den dom som distriktsdomstolen i Kobe hade avkunnat och bifallit Kunihitos yrkande om att få rätt till utbildning, oavsett sin religiösa övertygelse.
Tvistefrågan
Vad tvisten gällde i det här målet var att Kunihito hade avstängts från Kobes industritekniska högskola, därför att han av religiösa skäl inte hade tagit del i övningarna i kendo (en japansk kampsport). Sedan domstolen i Osaka hade avkunnat sin dom och ogillat skolans beslut att neka Kunihito uppflyttning och sedan avstänga honom, meddelade Kunihito att han ville återuppta sina studier i elektroteknik.
Vid skolan hade man insisterat på att Kunihito skulle ta del i kendoövningarna som en del av gymnastiklektionerna. Han är emellertid ett Jehovas vittne, och hans genom Bibeln övade samvete tillåter honom inte att ta del i kampsporter. Under presskonferensen slog Kunihito upp sin bibel och förklarade sin inställning för reportrarna: ”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.” — Jesaja 2:4.
Varför måste då en ung studerande vända sig till domstol för att tillförsäkra sig religionsfrihet och rätt till utbildning? Professor Koji Tonami vid Tsukubauniversitetet sade: ”Religionsanhängare kan åläggas oväntade restriktioner på grund av omgivningens känslolöshet och brist på förståelse.” Även om staten eller samhället inte avsiktligt motstår ett religionssamfund, kan det förekomma fall då religionssamfund oavsiktligt undertrycks.
Varför blev minoritetens rätt ålagd sådana ”oväntade restriktioner”? ”Därför att det japanska samhället har värnat om ett socialt system som tvingar minoriteten att anpassa sig efter majoriteten”, svarar professor Hitoshi Serizawa vid Aoyama Gakuin-universitetet. Påtryckningarna att få människor att anpassa sig efter samhället i stort är verkligen starka i Japan.
Det är inte lätt för ungdomar att vara i ett skolsystem som fryser ut dem som är annorlunda. Det här är emellertid inte en fråga som är av intresse enbart för en religiös minoritet. Låt oss följa fallet från början och se vad tvisten gällde och hur det här domslutet berör den stora allmänheten.
Att säkerställa minoritetens rätt
Före år 1990 krävde inte Kobes industritekniska högskola att eleverna skulle ta del i kampsporter. Men sedan en ny gymnastikhall med övningslokal för kampsporter färdigställts, började skolan kräva att eleverna skulle ta del i kendoövningar. År 1990 intog gymnastiklärarna vid skolan en hård hållning gentemot de Jehovas vittnen som började där i skolan vid 16 års ålder. När dessa elever begärde att bli befriade från kendoövningarna, sade en av lärarna: ”Lämna skolan, om ni inte kan göra det skolan säger åt er att göra!”
För ungdomar som var Jehovas vittnen och som stod fast vid sin övertygelse var utsikten att bli uppflyttade till högre årskurs närmast obefintlig. En annan av lärarna sade: ”Ni kommer inte att få några poäng, även om ni arbetar hårt i andra [gymnastik]grenar.” Fem elever höll fast vid sin tro på det Bibeln lär och ville inte använda svärdet, även om det var gjort av bambu. Tre av dem var döpta Jehovas vittnen, och två var odöpta förkunnare, men alla intygade sin tro på Bibeln. De var villiga att ägna sig åt vilka alternativa aktiviteter som helst som lärarna kunde ålägga dem.
Som en följd av deras ståndpunkt nekades de uppflyttning. När nästa läsår började år 1991 samlade gymnastiklärarna de fem eleverna, som hade vägrat att ta del i kendoövningarna, och nio förstaårselever, som delade deras övertygelse, och sade: ”Ni måste få extremt höga betyg om ni vill bli uppflyttade. Knappast någon av er kommer att få sådana betyg.” Lärarna sade också: ”Det här är ingen obligatorisk skolundervisning. [Den obligatoriska skolgången i Japan gäller barn från 6 till 15 år.] Vi kan säga åt er att ’försvinna härifrån’.”
De fem eleverna väckte åtal mot skolan vid distriktsdomstolen i Kobe och hävdade att skolans åtgärd kränkte deras författningsenliga rätt till religionsfrihet och till utbildning. Samtidigt yrkade de fem eleverna att distriktsdomstolen i Kobe och senare appellationsdomstolen i Osaka skulle upphäva verkställandet av beslutet att neka dem uppflyttning, vilket skulle ge dem möjlighet att få undervisning så länge målet pågick. Deras yrkande avslogs emellertid av båda domstolarna.
Två av de fem eleverna nekades återigen sina poäng i gymnastik för följande läsår och hotades med avstängning. Som en följd av detta slutade en av dem skolan efter övertalning från skolan. Den andre vägrade att gå med på skolans förslag om att han skulle sluta. Den eleven, Kunihito Kobayashi, avstängdes från skolan.
Skolstadgan föreskrev att en elev som underkändes två gånger omedelbart skulle avstängas som ”en som har dålig inlärningsförmåga och saknar möjlighet att ta examen”. Men hade Kunihito ”dålig inlärningsförmåga”? Även inbegripet gymnastiken, där han på grund av problemet med kendo fick 48 poäng av 100 möjliga och underkändes, hade han 90,2 poäng i genomsnitt för samtliga ämnen. Han var en av de allra bästa i sin klass på 42 elever! Hans uppförande var gott, och han var villig att lära.
Yrkande framfördes till distriktsdomstolen i Kobe och senare till appellationsdomstolen i Osaka om att verkställandet av avstängningen skulle stoppas, men båda domstolarna avslog yrkandet.
Distriktsdomstolens dom
Den 22 februari 1993, nästan två år efter det att de fem eleverna hade ingett stämningsansökan, avkunnade distriktsdomstolen i Kobe sin dom till skolans fördel. ”Det kan inte förnekas att kärandenas religionsfrihet i viss mån inskränktes genom att skolan krävde att de skulle ta del i kendoövningarna”, medgav rättens ordförande, Tadao Tsuji. Han kom ändå till den slutsatsen att ”de åtgärder skolan vidtagit inte stred mot författningen”.
Eleverna överklagade omedelbart i appellationsdomstolen i Osaka. Distriktsdomstolens beslut oroade emellertid många tänkande människor. En person skrev följande i tidningen Mainichi Shimbuns insändarspalt: ”Domen grundades den här gången på bedömningen att ’det kränker den religiösa neutraliteten att tolerera att elever av religiösa skäl inte tar del i kendolektioner’. Neutralitet innebär emellertid att inte ta ställning för någondera parten i en konflikt. Och när det är fråga om religiös neutralitet gäller det att skydda minoritetens tro mot majoritetens. Genom denna dom undertrycker man därför i själva verket religionsfriheten, och domstolen själv har kränkt den religiösa neutraliteten.”
Många oroades och gav uttryck åt sin uppfattning. Doktor Takeshi Kobayashi, professor i författningsrätt vid Nanzanuniversitetet, meddelade skriftligt appellationsdomstolen i Osaka sin uppfattning i målet: ”Detta tvistemål ställer avgjort domstolarna i vårt land inför frågan hur de kommer att hantera utmaningen att skydda minoritetens rättigheter. ... Högskolan vägrade, med hänvisning till att religionen och staten är skilda åt samt att den statliga utbildningen intar en neutral hållning, bestämt att tolerera minoritetens religiösa ståndpunkt med hänsyn till majoritetens allmänna uppfattning. Underrättens dom prisade sådana åtgärder som lagliga och författningsenliga. Men även om man inte förstår en minoritets tro och övertygelse mot bakgrunden av vad som allmänt godtas som religiöst, måste en sådan övertygelse respekteras, om den är uppriktig. Domstolen måste i synnerhet döma i medvetande om att den är den yttersta försvararen av minoriteten.”
En annan juridisk expert, professor Tetsuo Shimomura vid Tsukubauniversitetet, sade: ”Det som är oroande i det här fallet är de djupt rotade tyranniska tendenser som fortfarande finns kvar i skolan.” I en TV-intervju sade han att lärarnas åtgärd att förvisa en elev utan att erbjuda honom något alternativ till kendoövningarna avslöjar att de brister i att visa hänsyn för elevernas välfärd.
Den 22 februari 1994 framförde Kobes advokatsamfund en officiell rekommendation till rektorn vid Kobes industritekniska högskola och tillrådde skolan att anta Kunihito som elev igen. Man förklarade att skolans åtgärd att neka Kunihito uppflyttning och avstänga honom kränkte hans rätt till religionsfrihet och hans rätt till utbildning.
Opartisk dom
Medan förhandlingarna i överklagningsmålet pågick bestämde sig fyra av kärandena för att återkalla sin talan, eftersom tre redan hade blivit uppflyttade och en hade tvingats sluta skolan. Ende kärande var nu Kunihito, och målet koncentrerades därför på skolans behandling av honom.
Kunihitos fyra före detta klasskamrater gav honom emellertid moraliskt stöd genom att alltid försöka vara med vid förhandlingarna. Den elev som tvingades sluta skolan sparade sin blygsamma inkomst av ett deltidsarbete och gav Kunihito sammanlagt 100.000 yen för att hjälpa honom att fortsätta den rättsliga striden.
Den 22 december 1994 väntade Kunihito tillsammans med de andra eleverna på att rättens ordförande, Reisuke Shimada, vid appellationsdomstolen i Osaka skulle ta till orda.
”Den ursprungliga domen upphävs”, meddelade domare Shimada.
Domare Shimada fastslog i den epokgörande domen att Kunihitos skäl att vägra att delta i kendoövningarna var uppriktiga. Domaren förklarade att eftersom Kobes industritekniska högskola är en undervisningsanstalt som är öppen för allmänheten, är den förpliktad att ta hänsyn till sina elever vid undervisningen. Han förklarade också att den olägenhet Kunihito hade vållats för att han vägrat att ta del i kendoövningarna var extremt stor och att åtgärden att avstänga honom i själva verket berövade honom alla möjligheter att få en utbildning.
Domare Shimada förpliktade skolan att ordna med alternativa övningar. Att ordna med sådana alternativ, sade han, innebär på intet sätt att skolan främjar eller stöder kärandens religion och inte heller att andra elever undertrycks. ”Det finns inget som tyder på att svaranden [skolan] noga övervägt alternativen”, förklarade domaren. ”I stället har svaranden ... envist hållit fast vid sin linje att inte tolerera att elever vägrar att delta i kendoövningar och har inte ens börjat överväga möjligheten att ordna med alternativa övningar.”
Hur domen påverkar dig
Varför skulle du vara intresserad av den här segern för en ung man som tillhör en minoritetsgrupp? Förre åklagaren i Watergate-affären, Archibald Cox, ställer i sin bok The Court and the Constitution en liknande fråga när det gäller Jehovas vittnen och flagghälsningsfrågan i Förenta staterna: ”Varför skulle vi bry oss om denna lilla minoritets religiösa frihet?”
Cox besvarar frågan och säger: ”Svaret ligger delvis i den grundläggande respekt för den enskildes värdighet på vilken vårt samhälle vilar, en värdighet som tillkommer både ortodoxa och oliktänkande, och delvis i medvetenheten om att ifall staten får tysta Jehovas vittnen ... , kan det vara vår tur nästa gång.”
Professor Takeshi Hirano vid Ryukoku-universitetet instämde med Cox och sade följande om kendomålet: ”Tänkande människor anser att de nu är skyldiga Jehovas vittnen sådan religionsfrihet som människor åtnjuter i Förenta staterna, där Jehovas vittnen stridit för sina rättigheter i många domstolsprocesser. Förhoppningen är att religionsfriheten kommer att säkerställas och stärkas också i vårt land [Japan] genom sådana här fall.”
Jehovas vittnen har inte sparat sig någon möda när det gällt att rättsligen försvara sin tro, och de har i hög grad bidragit till att de grundläggande mänskliga rättigheterna har säkerställts på 1900-talet. I många länder har Jehovas vittnen gått i spetsen när det gällt att föra processer och kämpa för patienters rätt att fatta ett insiktsfullt beslut i fråga om medicinsk behandling, för människors rätt att bestämma hur de skall visa respekt för landets flagga och för individens rätt att tala med andra om sin tro. Segern vid appellationsdomstolen i Osaka fogar till ytterligare ett kapitel i redogörelsen för hur Jehovas vittnen bidragit till att minoritetens rättigheter säkerställts.
Respekt för andras annorlunda värderingar
Förutom att frågan om att tolerera minoritetens tro och övertygelse gynnar försvarandet av de mänskliga rättigheterna påverkar den ditt liv på ett annat sätt. Professor Kaname Saruya vid Komazawauniversitetet för kvinnor sade med hänvisning till det här målet: ”Religionsfriheten, som garanteras i författningen, ignorerades av det enda skälet att eleven är annorlunda. Det är mycket vanligt i Japan att förkasta det som avviker från den allmänt godtagna normen.”
I våra dagars samhälle är påtryckningarna att utrota det som är annorlunda, eller det som avviker från den allmänt godtagna normen, mycket starka. Mobbning, som är så vanligt förekommande i skolorna i Japan och även i andra länder, är ett exempel på den här tendensen att frysa ut det som avviker från den allmänt godtagna normen i samhället. Hiroshi Yoshino, som är chef för Tokyopolisen, uttalade sig om problemet med skolmobbning och sade att en undersökning som företagits av Japans nationella polisvetenskapliga forskningsinstitut visade att en av de största orsakerna till mobbning, från mobbarnas sida, är att den mobbade har en avvikande personlighet eller ett avvikande beteende. Han drog slutsatsen: ”Jag tror att ett sjukligt drag som ligger djupt dolt i det japanska samhället, att förkasta egenheter eller det som är annorlunda i fysiskt och mentalt avseende, nu plötsligt kommer upp till ytan.”
Tendensen att frysa ut det som avviker från den allmänt godtagna normen i samhället kommer till synes överallt, inte bara i Japan. Förmågan att tolerera annorlunda värderingar är emellertid nyckeln till fredlig samexistens. I en ledare i tidningen Asahi Shimbun framhölls det i detta sammanhang att distriktsdomstolens dom stod i ”skarp kontrast” till appellationsdomstolens. ”De två domarna”, sades det i tidningen, ”tycks symbolisera två olika tänkesätt”, ett som styrs av ett tyranni framkallat av auktoritetsberoende och ett annat som styrs av tolerans mot annorlunda värderingar.
Är du beredd att tolerera annorlunda värderingar? Är du villig att ta reda på värdet i andras åsikter? Det är intressant att lägga märke till att Archibald Cox, som nämndes tidigare i den här artikeln, gav ytterligare ett skäl till att vi bör intressera oss för minoriteten: ”Svaret ligger också delvis i medvetenheten om att någon excentrisk minoritet skulle kunna träffa på sanningen — en sanning som skulle åsidosättas eller gå förlorad för evigt om den undertrycktes.”
Det är uppenbart att man vid Kobes industritekniska högskola inte är intresserad av sanningen, som man kan ha undertryckt, och inte heller har man visat en tolerant inställning. Man har i stället överklagat målet i Japans högsta domstol. Hur kommer Högsta domstolen att döma i målet? Vi får vänta och se.
[Bild på sidan 14]
Kunihito (i mitten) och de fyra övriga ursprungliga kärandena