Varför bygga i trä?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I JAPAN

TJUGOTVÅ lökformade kupoler glimmar som silverfärgade fiskfjäll på toppen av en träkyrka i det svala solskenet i nordvästra Ryssland. En närmare titt avslöjar att kupolerna är täckta med tusentals takspån av trä som åldrats av väder och vind. Den här träbyggnaden på en ö i sjön Onega har stått emot landets hårda vintrar under närmare tre hundra år. Den bär ett tyst vittnesbörd om träets enastående hållbarhet.

Andra byggnader kan vittna ännu mer om den saken. Över hela norra Europa finns träbyggnader som varit i bruk betydligt längre. Man kan till exempel fortfarande se spåren av de hantverkare som någon gång runt 1100-talet lät sin träbyggartradition prägla den norska landsbygden. I England, nära Ongar i Essex, finns en träbyggnad från omkring år 1013 som fortfarande trotsar det välkända engelska klimatet. Men i Japan finns ett trätempel som skulle kunna sägas vara ”farfar” till alla de andra — det är hundratals år äldre.

Den äldsta träbyggnaden

Hur kan Horyujitemplet, som är byggt i trä, ha bevarats så länge? I grund och botten beror det på de ursprungliga snickarnas fantastiska kännedom om trä som material. De visste vilket träslag de skulle välja och vilka delar som skulle användas för speciella ändamål. I det här fallet föll deras val på hinoki (japansk cypress), och de utsåg träd som hade fått växa i åtminstone tusen år innan de fälldes.

Snickarmästare Tsunekazu Nishioka, som dog nyligen, använde en stor del av sitt liv till att arbeta på tempelrenoveringarna. Han ansåg att spikarna — vilka tillverkades med samma teknik med upprepad hamring och upphettning som man använde för att göra samurajsvärd — också har haft en stor betydelse för att templet har varit så långlivat. När man renoverade templet, använde man de gamla spikarna, eftersom ”moderna spikar inte håller mer än tjugo år”, som han sade.

En del kanske frågar sig hur man verkligen kan säga att Horyujitemplet är 1.300 år gammalt, när 35 procent av det har bytts ut under det här seklet. Men många av de bärande pelarna, huvudbjälkarna och taksprången är av det ursprungliga trävirket. Tsunekazu Nishioka sade: ”Jag tror att templet kommer att hålla i tusen år till.”

När japanerna har träd med virke av sådan kvalitet växande runt omkring sig, är det inte så konstigt att de för länge sedan utvecklade förkärlek för trä. Också i dag återspeglar japanska hem att denna kärlek har bevarats och förts vidare.

Japanska hem

Man använder trä i stor utsträckning inomhus, men man målar det inte. Pelare, dörrar och möbler slipas, putsas och behandlas, så att man får en yta som gör att man kan beundra träets naturliga ådring och färg. Träplankorna på verandan behandlar man inte alls. Det obehandlade träet blir en naturlig länk till träden och buskarna i trädgården. På så sätt får man en känsla av lugn och harmoni, snarare än stimulering.

Många japaner menar att detta är det slags hus de drömmer om att själva äga. Men bra kvalitetsvirke för att bygga ett sådant hus är långt dyrare nu för tiden än vad en vanlig japansk arbetare har råd med. Även om det är på det viset, tycker japanerna om att använda trä där de kan göra det, för historien har lärt dem att trä, förutom att det är snyggt, också passar deras omgivning och yttre betingelser, och till dem räknas risken för återkommande jordbävningar, tyfoner, heta, fuktiga somrar och kalla vintrar.

Det är fördelaktigt att använda trä i länder med hög jordbävningsrisk, eftersom träet lydigt böjer sig och vrider sig under påfrestning, när andra material, sådana som sten, skulle spricka och gå sönder. Trä har också andra utmärkta egenskaper — det bevarar fuktighet väl och har god isoleringsförmåga. Trots att det regnar och är dimmigt i Japan från juni till och med augusti, ruttnar inte husen. Träet anpassar sig och lindrar effekterna under den här tidsperioden, eftersom det absorberar en del av fuktigheten i luften och sedan torkar ut den längre fram. Men ändå är det helt andra faktorer som gör att människor i allmänhet tilltalas av trä.

Träets skönhet

De flesta människor över hela världen väljer trä för dess utseendes skull. Författarna Albert Jackson och David Day förklarar i boken Collins Good Wood Handbook: ”Eftersom trä är en naturprodukt, är varje stycke unikt. Varje del som man tar från ett träd, ja till och med från samma planka, kommer att vara olik alla andra. Delarna kan vara lika starka eller ha samma färg, men inte samma mönster på ådringen. Det är denna variation i särdrag, hårdhet, färg, bearbetningsgrad och till och med doft som gör träet så tilltalande.”

Varför är det så stora variationer i ådringen hos trä? En av orsakerna till detta är att medan en del träd växer med ”rak” ådring eller fiberriktning, har andra knotig ådring, och ytterligare andra träd frambringar en vågig, flammig eller till och med ”krusig” eller vresig ådring. Dessutom vrider träden sig ofta eller ändrar växtriktning, medan de växer. De bildar grenar, och insekter kommer och går. Allt detta bidrar till intressanta mönster. Förutom detta blir ådringens mönster olikartat beroende på i vilken riktning träet har sågats. Ett visst rödbrunt träslag, som sågas på ett speciellt sätt för att få ett uttalat randigt mönster av näst intill svarta ränder i ådringen, kallas sebraträ i en del länder, och på annat håll kallar man det tigerträ.

Den enastående färgvariationen är en annan sak som framhäver skönheten hos trä. Allt trä är inte brunt. Från Indien och Sri Lanka kommer svart kärnvirke av ebenholts, från Västafrika kommer ett rött till brunlila träslag som kallas afrikanskt sandelträ, och från Central- och Sydamerika kommer den djupt rödfärgade mahognyn. Bresiljeträ, som härstammar från Brasilien, är ljust orangerött, men det får genom ljusets och luftens inverkan en fyllig, rödbrun färgton. En del träslag är gröna, andra rosa. Alaska bidrar med det blekt gula träet från nutkacypressen, och den europeiska sykomorlönnen eller tyska lönnen är ännu blekare. I slutet av färgskalan finner vi träd med vitt virke, till exempel tulpanträd, som är så bleka att de nästan är färglösa.

Träets doft är en annan sak som tilltalar många. Ett doftande träslag är enträ, ett träslag som Salomos byggnadsarbetare använde när de överklädde templets golv. (1 Kungaboken 6:15) Doften av enträ fyllde kanhända luften och blandades då och då med den doft som kom från rökelsen. (2 Krönikeboken 2:4) Enträ är känt inte bara för att det är doftande, utan också för att det är långlivat och står emot förstöring.

Mycket, mycket mer skulle kunna sägas för att lovprisa träet. Dess företräden är så många att man kan undra om det över huvud taget finns något ofördelaktigt att säga om det.

Trä — en gåva

Det är sant att inte alla träslag är motståndskraftiga mot skadedjur, och inte heller står alla träslag emot förstörelse eller bevaras i hundratals år. Den största orosfaktorn när det gäller att bygga i trä är brandrisken. Men hårda träslag kolnar sakta under extrem hetta, och det tar lång tid innan träet förlorar sin styrka. Det tar också längre tid för trä att falla till marken än vad det tar för stål. Nu för tiden är det emellertid få hus som har den här gamla sortens bjälkar och pelare av hårda träslag. Så i dag skulle man behöva lämna ett brinnande hus så fort som det bara är möjligt.

Trä är inget simpelt andraklassens byggnadsmaterial. Tvärtom kan trä som är valt med omsorg och som har behandlats rätt bli en välisolerad byggnad som kan användas i hundratals år. En del experter menar att det aldrig skulle förstöras om vi tog hand om det på rätt sätt. Hur det än förhåller sig med den saken, är trä sannerligen ett av de finaste byggnadsmaterial som vår Skapare har gett oss.

[Bild på sidan 17]

Lökformade kupoler kröner en träkyrka på en ö i sjön Onega

[Bildkälla]

Tass/Sovfoto

[Bilder på sidan 18]

Horyujitemplet i Japan är byggt av trä