Där örnarna hittar sin fisk
DE KOMMER flygande till platsen i tusental, vackert klädda till middag, från hela Alaska, British Columbia och så avlägsna områden som staten Washington i USA. De är mycket imponerande fåglar; de ser mycket förnäma ut med sitt vita huvud och sina tjusiga vita stjärtfjädrar som de breder ut som en solfjäder för att bromsa upp farten när de landar. De har mörkbrun kropp och väger i genomsnitt 6 kilo — honorna är något större än hanarna. Vingbredden är mellan 1,8 och 2,5 meter, och de flyger med en hastighet av 50 kilometer i timmen — men om deras skarpa ögon får syn på en fisk på kanske mer än en kilometers avstånd, kan de dyka ner efter den med en hastighet av 150 kilometer i timmen och plocka upp den!
Det behövs emellertid inga sådana spektakulära luftkonster för deras middagsbjudning vid floden Chilkat. Deras huvudrätt, lax, beger sig inte bort. Laxen är framdukad i överflöd framför dem och väntar bara på att bli uppäten. Hela denna fest är iordningställd för dem av Alaska Chilkat Bald Eagle Preserve, ett örnreservat som bildades 1982 av staten Alaska ”för att skydda och bevara världens största koncentration av vithövdad havsörn och dess livsviktiga naturliga miljö”.
Reservatet är ett flodlandskap på 19.000 hektar vid floderna Chilkat, Klehini och Tsirku, och endast sådana områden som är viktiga för örnens häckning ingår i reservatet. Det särskilda område där örnar i tusental samlas och dit besökare strömmar för att se dem är åtta kilometer långt och ligger utmed floden Chilkat, nära vägen mellan städerna Haines och Klukwan.
En folder med titeln ”Alaska Chilkat Bald Eagle Preserve”, som getts ut av myndigheterna, förklarar varför denna åtta kilometer långa flodsträcka kan servera vraklaxar som delikatesser till örnarna.
”Det naturliga fenomen som gör att det under vintermånaderna finns åtta kilometer öppet vatten i floden Chilkat kallas en ’alluvialkonreservoar’. Tsirkukonen, som är en solfjädersformad bildning av grus, sten, sand och andra glaciärlämningar, fungerar som en stor vattenreservoar där floderna Tsirku, Klehini och Chilkat möts.”
En flod som rinner långsammare nära sitt utlopp i en sjö eller ett hav avlagrar vanligtvis sediment och bildar ett delta, men det uppstår inte någon vattenreservoar. Vid det ställe där floderna Tsirku och Chilkat möts finns emellertid en förkastning, och som en följd av glaciärrörelser har dalgången urholkats till ett djup av mer än 230 meter under havsnivån. När glaciärerna drog sig tillbaka, lämnade de efter sig klippstycken, och floderna tillförde sand och grus till dess sänkan hade fyllts av lösa, porösa avlagringar med en tjocklek på mer än 230 meter ovanpå berggrunden.
Redogörelsen visar att under de varmare årstiderna — vår, sommar och tidig höst — rinner vatten från smält snö och glaciäris ner i alluvialkonen. Konen fylls med vatten snabbare än den släpper ifrån sig det, vilket skapar en stor vattenreservoar. Foldern om örnreservatet tillägger: ”När vintern nalkas blir vädret kallt, och de kringliggande vattnen fryser till. Vattnet i den stora reservoaren förblir emellertid mellan 5 och 10 grader varmare än det kringliggande vattnet. Detta varmare vatten ’sipprar’ ner i floden Chilkat och hindrar den från att frysa till.
Fem laxarter leker i dessa och andra närliggande vattendrag och bifloder. Laxens vandring börjar på sommaren och fortsätter ända fram till senhösten eller tidig vinter. Laxen dör kort efter det att den har lagt rommen, och det är dessa döda laxar som gör att örnarna har så stora kvantiteter mat.”
Laxfesten börjar i oktober och slutar i februari, och kort därefter börjar örnar i tusental att sprida sig långt bort över landskapet runt omkring. Reservatet är ändå en boplats året runt för mellan 200 och 400 örnar. Utöver den fisk som de fångar kompletterar de sin kost med sjöfågel, små däggdjur och kadaver.
Spännande parningsspel, livslånga ”äktenskap”
Örnarna bildar par för hela livet — och de kan bli 40 år gamla — men de är vanligtvis tillsammans enbart under fortplantningsperioden. Parningsspelet börjar i april och ”kan inbegripa spektakulära parbildningsaktiviteter med dykande örnar som griper om varandras klor och gör saltomortaler i luften”, enligt foldern Eagles—The Alaska Chilkat Bald Eagle Preserve. Allt detta och ”hålla hand” också? Det låter ytterst romantiskt!
Nittiofyra fågelbon har observerats i reservatet. Från ett till tre ägg kläcks, vanligen under senare delen av maj och början av juni, efter en ruvningstid på 34 eller 35 dygn. Ungarna lämnar boet under september, men de får nöja sig med en brunspräcklig och vit fjäderdräkt. De får inte sitt stiliga vita huvud och sina vita stjärtfjädrar förrän de är fyra eller fem år gamla!
Foldern ger oss också en bakgrund beträffande örnarnas kamp för att överleva och även råd till besökare om hur man riskfritt kan njuta av reservatet:
”Alaska Chilkat Bald Eagle Preserve är ett 19.000 hektar stort område inom vilket örnar är fridlysta. Men örnar har inte alltid varit fridlysta. Längre tillbaka var de lovligt byte för prisjägare. År 1917 beslutade Alaskas regionala lagstiftande församling om skottpengar på örnar. Man gjorde detta med stöd av rapporter om örnarnas enorma aptit på färsk lax och olika smådjur. Veteraner från Fort William H. Seward i Haines berättar historier om hur de drygade ut sin knappa armélön med 1 dollar (senare ökat till 2 dollar) för varje örnfotspar.
År 1953 togs skottpengarna bort, eftersom nyare undersökningar hade visat att örnarnas skada på laxens vandringar hade överdrivits. Fram till dess hade mer än 128.000 örnar skjutits för pengar. Örnstammen i sydöstra Alaska uppskattades under 1940-talet, då man fortfarande fick skottpengar, till hälften av populationen under 1970-talet.
År 1959, när Alaska blev delstat, kom den vithövdade havsörnen i Alaska under federalt beskydd genom en lag av år 1940, Bald Eagle Act. Att döda en örn är ett brott mot federala bestämmelser, och att äga levande eller döda örnar eller någon del av en örn (även fjädrar!) är också olagligt, utom under speciella förhållanden.
År 1972 upprättade delstaten Alaskas lagstiftande församling ett område som kallas Chilkat River Critical Habitat Area, som sköts av Alaskas departement för fiske och viltvård, för att garantera att den stora koncentrationen av örnar får skydd. Vidsträckta områden med örnens naturliga miljö förblev utan skydd, och en lång och ofta hård strid rasade mellan miljövårdare och grupper som var för en exploatering när det gällde hur området i Chilkatdalen skulle användas. Efter det att National Audubon Society (ett sammanhållande organ för ett stort antal föreningar med miljö- och naturvårdsinriktning i USA:s olika stater) och det statsfinansierade Haines/Klukwan Resource Study ingående hade granskat frågan, kom skogsfolk, fiskare, miljövårdare, affärsmän och lokala politiker slutligen fram till en kompromiss. År 1982 antog delstatens lagstiftande församling kompromissen som lag och skapade det 19.000 hektar stora reservatet Alaska Chilkat Bald Eagle Preserve.
Ingen skogsavverkning eller gruvdrift är tillåten i reservatet, men vanligt traditionellt bruk av området, sådant som bärplockning, fiske och jakt, kan fortgå. Reservatet sköts av Alaska Division of Parks med hjälp av en rådgivande 12-mannanämnd bestående av personer som bor i området, regionala tjänstemän och en biolog.
Hur dalens naturresurser skall brukas utan skada för miljön är en ständigt återkommande fråga, och frågor om hur marken skall användas kan fortfarande framkalla debatter i Chilkatdalen. Men de som bor i området är stolta över att man kom fram till ett beslut för att skydda örnarna.”
Det huvudsakliga område där besökare kan titta på örnarna är utmed Haines Highway, som går parallellt med floden Chilkat, och där har man gjort i ordning utsiktsplatser för detta ändamål.
[Karta på sidan 15]
(För formaterad text, se publikationen)
Chilkat Chilkoot
Klehini KLUKWAN
Utsiktsplats
(alluvialkonen)
▲
▲
Haines Highway
Tsirku ▼ Chilkootsjön
Chilkatsjön ▼
Chilkat ▼ Lutakviken
Takhin ▼
HAINES
[Bildkälla]
Mountain High Maps™ copyright © 1993 Digital Wisdom, Inc.
[Bildkälla på sidan 15]
Vithövdade havsörnar på sidorna 15—18: Alaska Division of Tourism