Från våra läsare
Skolor i kris Jag väntade vid en busshållplats, då någon gav mig numret ”Skolor i kris”. (22 december 1995) Det har visat sig vara till större nytta än en hel bok som jag nyligen läste i det ämnet. Jag skulle vara mycket tacksam om jag kunde få en prenumeration på Vakna!
V. C., Förenta staterna
Avsnittet om skolan i teokratisk tjänst påminde mig om när jag gick i skolan. Jag skulle hålla en muntlig framställning, men min engelska var mycket begränsad på den tiden. När jag hade avslutat framställningen, sade läraren att han var mycket imponerad och att jag hade varit den enda som hade haft god hållning och ögonkontakt med åhörarna. Jag kunde ha detta tack vare den utmärkta övning vi får i skolan i teokratisk tjänst i Rikets sal.
G. A., Förenta staterna
Jag trodde inte att dessa artiklar skulle väcka ett så starkt känslomässigt gensvar hos mig. När jag gick i skolan, var mina föräldrar alltför upptagna med sina egna problem och hade därför inte tid att hålla kontakt med skolan. Detta ledde till att jag ofta kände mig mycket ensam under min skoltid. Tack vare artiklar som dessa inser jag att Jehova älskar ungdomar och att han inte önskar att de skall känna sig helt ensamma i världen.
M. M., Förenta staterna
Mali Artikeln ”Malis första Rikets sal” (22 december 1995) var fantastisk. Jag har läst den tre gånger. Vad jag önskar att mina förhållanden kunde bli sådana att jag kunde bli missionär! Artikeln fick mig också att inse att det finns många människor som inte har de bekvämligheter vi har, men ändå är de glada. Vilken aktuell påminnelse!
D. L., Förenta staterna
Flygande stenar Bara för några dagar sedan funderade jag över skillnaden mellan ett stjärnfall och en meteorit. Föreställ er hur överraskad jag blev när jag läste artikeln ”Stenar som flyger” (8 december 1995), som förklarade just denna sak. Tack för att ni publicerar artiklar som gör oss förtrogna med Jehovas skaparverk.
R. P., Schweiz
Vi lär av Andrew Jag har just läst artikeln om den unge mannen med Downs syndrom: ”Vad vi har lärt oss av Andrew”. (8 december 1995) Vi har också ett barn med psykiska handikapp, och många av de kommentarer som Andrews föräldrar gav återspeglar hur vi känner det. Det är ofta svårt för våra kristna vänner att riktigt förstå de speciella svårigheter det innebär att ha ett barn med psykiska handikapp och de känslomässiga påfrestningar som familjen får utstå. Tack för artikeln.
J. B., England
Jag tycker att detta var en av de finaste och känsligaste artiklar som ni har publicerat. På bara tre sidor gav ni en hel avhandling om hur vi bör betrakta dem som har sådana defekter. Artikeln förmedlade en djupgående lektion i mänskliga relationer.
M. L., Spanien
Tidigare i år födde min hustru en son som har Downs syndrom. I likhet med Andrews föräldrar upplevde vi vad många föräldrar har känt, då man får reda på att ens barn är handikappat — ängslan och oro, sorg och frågor om nuet och framtiden. För vår del har vi lyckats acceptera vårt barns handikapp. Han är snart sex månader och gör fina framsteg. Dagen efter det att han föddes blev min hustru bokstavligt talat överhopad av våra kristna bröders och systrars många besök. Vi kände verkligen vad det innebär att ha en andlig familj. Och förutom våra bröders och systrars kärlek har vi Jehova. Tack för den här artikeln.
G. C., Frankrike