Astronomi är min hobby

JAG bor på Nordön i Nya Zeeland i Stilla havet. Jag har varit intresserad av astronomi ända sedan jag var 15 år. Det är en fridsam hobby, som kan vara så okomplicerad eller så komplicerad som man själv önskar. Man behöver inte ha akademisk examen i fysik eller vara snille i matematik för att finna glädje i den.

De flesta hobbyer kräver en viss utrustning. Vad behöver man för den här hobbyn? Först och främst sina ögon. När man går ut i nattmörkret från ett upplyst rum, tar det omkring tio minuter för ögonen att ställa om sig. Om du bor i en stad, märker du kanske att ljuset från gator och hus stör. Vad kan man göra åt det? Man kan bege sig till något ställe där detta ljus inte stör en.

Det bästa tillfället att titta på stjärnor är en mörk, molnfri kväll, då månen inte är uppe. Månen lyser upp atmosfären och ger den ett svagt gulaktigt sken, vilket gör att många ljussvaga stjärnor inte syns. Hur många stjärnor kan man se med blotta ögat? Vanligtvis kan man se mellan 2.000 och 4.000. Stjärnor som ligger närmare horisonten är svårare att se, för det ljus som når en har gått längre väg genom atmosfären, vilket leder till fördunkling och förvrängning. Det förvånar en del att man bara kan se ett relativt litet antal stjärnor med blotta ögat, eftersom man tycker att det finns miljoner när man först tittar upp mot himlen.

En stjärna eller en planet?

Vi ser en lite ljusstarkare ”stjärna”, och då uppstår genast frågan: Är det en stjärna, eller är det en planet? Stjärnor är ljuskällor, stora kärnreaktorer som spyr ut elektromagnetiska signaler i rymden. De befinner sig på stort avstånd från jorden, och den närmaste stjärnan, om man bortser från solen, befinner sig 4,3 ljusår från jorden. Ljuset färdas med en hastighet av nästan 300.000 kilometer i sekunden. Eftersom ljuset färdas så långt, blir det ganska svagt innan det når oss. Det måste sedan passera genom den allt tätare jordatmosfären, vilken bryter ljusstrålarna mer eller mindre. ”Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar vad du är!” lyder en barnvisa och ger därmed ett stänk av liv åt den tysta himlen. Om ljuskällan blinkar, är den en stjärna.

Planeter däremot reflekterar bara ljus från solen, precis som månen gör. De befinner sig relativt nära oss och tillhör vår solfamilj, vårt solsystem. Planeter som kan ses med blotta ögat reflekterar alltså ljus, och det är stabilt och blinkar inte.

Hjälpmedel

Om du skulle vilja satsa lite mer, kan jag berätta om några av mina ”vänner” som hjälpt mig att göra den här hobbyn roligare. Viktigast av dem är en stjärnkarta. Den jag har nu är en reviderad upplaga av Norton’s Star Atlas. Den innehåller utmärkta kartor över stjärnhimlen och innehåller dessutom upplysningar som gör en amatör bekant med astronomiska ord och uttryck.

Vän nummer två är en planisfär, en stjärnkarta som består av två plastskivor. De ligger ovanpå varandra och är fästade vid varandra i ett gemensamt centrum. Den övre skivan, som har ett fönster, kan vridas runt över den undre, som har en stjärnkarta och kan ställas in efter aktuellt klockslag och datum. Nu kan du avgöra vilka stjärnor du kan se ett bestämt klockslag och en bestämd dag på året på din breddgrad. På Nya Zeeland kan man enkelt köpa eller beställa en Philips’ Planisphere i en bokhandel. När man köper en sådan stjärnkarta, behöver man veta på vilken breddgrad man bor, norr eller söder om ekvatorn.

Bör du köpa ett teleskop? Om du tänker ägna dig åt denna hobby, misstänker jag att du till sist kommer att göra det. Det finns tre typer av teleskop — linsteleskop, spegelteleskop och en kombination av dessa. Besök biblioteket på orten och låna om möjligt hem böcker om astronomi och teleskop. Det är förvånansvärt enkelt att göra ett spegelteleskop själv. Köp en inte alltför dyr bok om hur man gör ett teleskop. Du kommer att upptäcka att det är ett intressant projekt.

Genom en kikare kan du se en mycket större del av stjärnhimlen. Du kan se vackra klasar med stjärnor som hänger likt smycken i den svarta, sammetslika skyn. Du kan se knippen av moln som visar sig vara nebulosor, dvs. stoft- och gasmoln som befinner sig ljusår bort i den djupa rymden. Vintergatan, ett lysande band över himlen, kan man se var man än befinner sig på jorden. Kikare är också bra när man vill titta på kometer eller svepa över himlen för att se om det finns några sådana ”vandrande stjärnor” som tillfälligtvis dykt upp. I lokalpressen kan du kanske varje vecka hitta artiklar som visar vad du har möjlighet att se på natthimlen.

Har du en egen dator? Det finns en del dataprogram om astronomi som en nybörjare, men även en del som är mer insatta i ämnet, har glädje av. I datorn lagrar jag all information jag får om min hobby. Det finns också populära tidskrifter som behandlar astronomi. Då och då innehåller Vakna! artiklar om det här ämnet.

Månen och planeterna

Det är naturligtvis inte svårt att hitta månen. När den är uppe, dominerar den natthimlen. Fullmånen är verkligen vacker, då den ”seglar” från öster till väster allteftersom natten går mot gryningen. En närmare granskning, med stjärnorna som vägledning, visar att månen faktiskt färdas i samma riktning som vi — från väster till öster. Kontrollera det under en eller två timmar eller under två kvällar i rad och notera då ”fixstjärnornas” position i förhållande till månen. Eftersom jorden roterar runt sin axel snabbare än månen rör sig i sin bana, lämnar vi månen bakom oss.

Ett problem som astronomer kan brottas med när månen är full eller nästan full är att månljuset blir för starkt. Jag har alltid tyckt att det är roligast att titta på månen när den är 4—7 eller 22—24 dagar gammal, för då är skuggorna av dess berg och kraterkanter längre och tydligare. Eftersom månen är den enda himlakropp som är så pass nära oss att vi med blotta ögat kan se hur dess yta ser ut, verkar ytan se olika ut beroende på om vi befinner oss norr om ekvatorn eller söder om den.

Detta gäller också stjärnbilderna. Man gör därför väl i att använda kartor som är tryckta för det halvklot man befinner sig på. Annars är de både upp och ner och spegelvända, något som skapar förvirring, speciellt för en amatör. Det måste också nämnas att man i ett astronomiskt teleskop ser föremålet upp och ner. Men var finns planeterna? Först måste man känna till två saker: Vad är ekliptikan, och vad är zodiaken?

Ekliptikan är solens skenbara bana över stjärnhimlen under årets lopp, med stjärnorna i bakgrunden. Ekliptikan skär himmelsekvatorn i 23,5 graders vinkel. Zodiaken, som betyder ”djurkretsen”, är ett tänkt band som följer ekliptikan på ömse sidor i en cirka 8 grader bred zon. Solen, månen och planeterna, som kan ses med blotta ögat, befinner sig alltid inom zodiakens gränser. Om du kväll efter kväll spanar upp mot stjärnhimlen och ser att ett objekt flyttar sig, förstår du att det är en planet du ser, eftersom planeterna hela tiden rör sig i förhållande till stjärnorna.

Men vilken planet letar jag efter? Merkurius och Venus befinner sig alltid i väster på kvällen och i öster på morgonen, aldrig rakt ovanför en. Venus’ enda rival i fråga om ljusstyrka är månen. Venus kallas morgonstjärnan eller aftonstjärnan. Det känner du säkert till. De planeter som färdas runt solen bortom jorden rör sig från öster till väster. Mars, Jupiter, Saturnus och Uranus kan man också se med blotta ögat. Första gångerna måste man konsultera någon informationskälla om deras ställning, för de gömmer sig bland stjärnorna.

Stjärnorna

Du kommer att upptäcka att stjärnorna är ljuspunkter som alltid fascinerar dig. Att bekanta sig med stjärnbilderna kan vara början till ett nytt vänskapsförhållande till detta vördnadsbjudande verk som Skaparen har gjort.

En del stjärnor är av särskilt intresse för oss. En sådan är Sirius. Den är natthimlens ljusaste stjärna. Den är också en dubbelstjärna, dvs. två stjärnor som kretsar i banor runt en gemensam tyngdpunkt. Natthimlens näst ljusaste stjärna är Canopus. För rymdfarkoster har man använt den här stjärnan för att finna positionen i rymden och rikta antennerna mot jorden, så att kommunicerandet underlättas.

Ett varningens ord

1) Astronomi bör vara en hobby, inte något man blir besatt av. En utmärkt regel är: ”Skaparen bör vara viktigare för oss än det skapade.” 2) Titta aldrig någonsin direkt mot solen eller mot något som du söker i närheten av den med teleskop eller kikare; som straff kan du bli blind. 3) Tro inte allt du läser. Gamla böcker kan vara vilseledande, precis som oprövade teorier. 4) Var försiktig med att lägga ut pengar på utrustning, eftersom du kan förlora intresset för din hobby.

I min hobby gör jag ständigt nya upptäckter och blir ständigt förundrad över mycket. Inte ens under ett evigt liv i Guds nya värld kommer vi att lära känna kosmos’ alla mysterier. (Predikaren 3:11; 8:17) Men det kommer att vara fascinerande att för evigt kunna lära känna mer och mer om världsalltet. — Från en av våra läsare.