Ungdomar frågar:

Bör jag bekänna mina synder?

”Jag skäms verkligen, jag vet inte vad jag skall ta mig till. Jag vill gå till mina föräldrar, men jag skäms alltför mycket.” — Lisa.a

SÅ SKREV en bekymrad ung kvinna. Hon hade haft ett romantiskt förhållande med en icke troende man under några år, och en dag, då hon var påverkad av alkohol, hade hon sexuellt umgänge med honom.

Sorgligt nog händer sådant tid efter annan, även bland kristna ungdomar. Ju yngre och mer oerfarna vi är, desto fler misstag är det sannolikt att vi begår. Men medan det är en sak att begå ett mindre misstag, så är det en helt annan att ge efter för allvarlig synd, till exempel sexuell omoraliskhet. (1 Korinthierna 6:9, 10) När det händer behöver en ung människa få hjälp. Problemet är bara att det inte är lätt att bekänna sina misstag.

En kristen flicka hade haft föräktenskapligt sexuellt umgänge. Hon bestämde sig för att bekänna det hela för äldstebröderna i församlingen, och hon satte till och med upp ett datum då hon skulle göra det. Men hon flyttade fram datumet. Längre fram flyttade hon fram det igen. Snart hade det gått ett helt år!

”Ingenting är ... gömt”

Om du har gjort dig skyldig till en allvarlig synd, måste du inse att det inte är bra att hålla tyst. För en sak är säker: sanningen kommer oftast fram ändå. Som liten slog Mark sönder en keramisk väggdekoration. ”Jag försökte noga limma ihop bitarna”, berättar han, ”men det dröjde inte länge förrän mina föräldrar lade märke till sprickorna.” Det är sant att du inte längre är något barn. Men de flesta föräldrar kan oftast känna på sig när något inte står rätt till med deras barn.

”Jag försökte dölja mina problem med lögner”, erkänner 15-åriga Ann, ”men det slutade med att saker och ting bara blev värre.” Mycket ofta blir lögner avslöjade. När dina föräldrar kommer på dig med att du ljög, kommer de antagligen att bli upprörda — mer upprörda än vad de kanske hade blivit om du hade sagt som det var från början.

Vad som är av ännu större betydelse är det Bibeln säger: ”Ingenting är ... gömt som inte skall bli uppenbart, inte heller något omsorgsfullt fördolt som aldrig skall bli känt och aldrig komma i dagen.” (Lukas 8:17) Jehova vet vad vi har gjort och vad vi gör. Du kan inte gömma dig för honom bättre än vad Adam kunde. (1 Moseboken 3:8–11) Med tiden kan dina synder också avslöjas för andra. — 1 Timoteus 5:24.

Att du håller tyst kan också skada dig på andra sätt. Psalmisten David skrev: ”När jag teg nöttes benen i min kropp ut genom mitt stönande hela dagen. Ty dag och natt var din hand tung över mig.” (Psalm 32:3, 4) Ja, den spänning som uppstår när man försöker hålla en sak hemlig kan kräva ett högt känslomässigt pris. Oro och skuldkänslor och rädsla för att bli avslöjad kan få dig att känna dig sjuk inombords. Du kanske börjar hålla dig på avstånd från dina vänner och din familj. Du kanske känner att du rentav har blivit isolerad från Gud! ”Jag kämpade med ett skuldtyngt samvete därför att jag hade sårat Jehova”, skrev en ung man som heter Andrew. ”Det tärde på mig.”

Att bryta tystnaden

Finns det då något sätt att bli befriad från denna känslomässiga oro? Ja, det finns det! Psalmisten sade: ”Min synd bekände jag slutligen för dig, och min missgärning övertäckte jag inte. ... Och du själv förlät mina synders missgärning.” (Psalm 32:5; jämför 1 Johannes 1:9.) Sedan Andrew hade bekänt sin synd kände han på liknande sätt en oerhörd lättnad. Han berättar: ”Jag närmade mig Jehova och bad innerligt om hans förlåtelse.”

Du kan göra likadant. Be till Jehova. Han vet vad du har gjort, men bekänn det ödmjukt för honom i bön. Be om förlåtelse — håll inte inne med något därför att du känner dig alltför syndig för att få hjälp. Jesus dog för att vi skulle kunna ha ett gott förhållande till Gud trots att vi är ofullkomliga. (1 Johannes 2:1, 2) Du kan också be om styrka att göra de nödvändiga justeringarna. Vad som kan visa sig vara till särskild hjälp för dig att komma nära Gud är att du läser Psalm 51.

Tala med dina föräldrar

Men det behövs mer än att du bara bekänner för Gud vad du har gjort. Du är också skyldig att berätta det för dina föräldrar. Gud har befallt dem att uppfostra dig ”i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Efesierna 6:4) De kan göra det bara om de känner till dina problem. Å andra sidan kanske det inte är lätt eller behagligt att tala med sina föräldrar om en sådan sak. Men efter den första reaktionen kommer de antagligen att behärska sina känslor. De kanske rentav känner sig glada över att du litade så mycket på dem att du berättade för dem om dina problem. Jesu liknelse om den förlorade sonen handlar om en ung man som föll offer för sexuell omoraliskhet. Men när han till sist bekände det orätta han hade gjort, välkomnade hans far honom med öppna armar! (Lukas 15:11–24) Utan tvivel kommer dina föräldrar också att komma till din hjälp. För när allt kommer omkring älskar de dig fortfarande.

Det är sant att du kanske är rädd för att du kommer att såra dina föräldrar. Men det är inte bekännelsen av synden som sårar dina föräldrar, utan det är den syndiga handlingen som gör det! Att man bekänner det orätta man har gjort är första steget mot att lindra de sårade känslorna. Ann, som nämndes tidigare, talade med sina föräldrar, och efteråt kände hon en oerhörd lättnad.b

Något annat som kanske hindrar en från att bekänna vad man har gjort är att man skäms och känner sig generad. Den trogne skribenten Esra hade inte själv begått sådana synder som hans medjudar var skyldiga till, men han bekände ändå och sade: ”Jag känner mig verkligen skamsen och förlägen över att lyfta mitt ansikte mot dig, o min Gud.” (Esra 9:6) Det är faktiskt bra att man känner sig skamsen när man har gjort något orätt. Det visar att ens samvete fortfarande fungerar. Med tiden kommer de här känslorna av skam att avta. Andrew uttryckte det på följande sätt: ”Det är oerhört svårt och pinsamt att bekänna vad man har gjort. Men att man vet att Jehova kommer att förlåta i rikt mått är en lättnad.”

Att söka de äldstes hjälp

Om du är kristen räcker det inte med att du talar med dina föräldrar. Andrew berättar: ”Jag visste att jag var tvungen att lägga fram mitt problem för äldstebröderna i församlingen. Vilken lättnad det var att veta att de fanns till hands för att hjälpa mig!” Ja, ungdomar bland Jehovas vittnen kan och bör gå till de äldste i församlingen för att få hjälp och uppmuntran. Men varför kan man inte helt enkelt be till Jehova och sedan låta det vara? Därför att Jehova har gett de äldste i uppdrag att ”ständigt [vaka] över ... [våra] själar”. (Hebréerna 13:17) De kan hjälpa dig att undvika att återigen falla offer för synd. — Jämför Jakob 5:14–16.

Bedra inte dig själv genom att tro att du själv kan klara ut det. Om du hade varit tillräckligt stark att göra det, skulle du då över huvud taget ha syndat? Uppenbarligen behöver du söka hjälp av någon annan. Andrew gjorde modigt det. Vad är hans råd? ”Jag uppmuntrar alla som har begått en allvarlig synd, nyligen eller längre tillbaka, att öppna sitt hjärta för Jehova och för någon av hans herdar.”

Men hur tar man kontakt med en äldste? Välj en äldste i vars sällskap du känner dig väl till mods. Du kan börja med att säga: ”Jag behöver tala om något” eller: ”Jag har ett problem” eller rentav: ”Jag har ett problem, och jag behöver din hjälp.” Att du är ärlig och öppen visar verkligen att du ångrar dig och att du önskar göra förändringar.

”Jag är rädd att bli utesluten”

Riskerar man att bli utesluten? Det är sant att om man har begått en allvarlig synd, så har man utsatt sig för risken att bli utesluten, men inte automatiskt. De som utesluts är personer som inte ångrar sig — sådana som hårdnackat vägrar att göra förändringar. I Ordspråken 28:13 sägs det: ”Den som täcker över sina överträdelser kommer inte att ha framgång, men den som bekänner och överger dem, honom kommer barmhärtighet att visas.” Bara det att du har sökt äldstebrödernas hjälp visar att du önskar göra förändringar. De äldste är främst intresserade av att hjälpa dig, inte straffa dig. De är förpliktade att behandla Guds folk med omtänksamhet och värdighet. De önskar hjälpa dig att göra ”raka stigar för ... [dina] fötter”. — Hebréerna 12:13.

Onekligen är det så att när det handlar om bedräglighet eller ett långvarigt bedrivande av synd, saknas det ofta övertygande ”gärningar som svarar mot sinnesändringen”. (Apostlagärningarna 26:20) Ibland resulterar det i uteslutning. Och även om den som har handlat orätt ångrar sig, är de äldste förpliktade att utdela en viss form av tuktan. Är det lämpligt att du blir upprörd eller förbittrad över deras beslut? I Hebréerna 12:5, 6 uppmanar Paulus: ”Min son, förringa inte tuktan från Jehova, ge inte heller tappt, när du blir tillrättavisad av honom; ty den som Jehova älskar, den tuktar han; ja, han gisslar var och en som han tar emot såsom son.” Oberoende av vilken tuktan du kommer att få, bör du betrakta den som ett bevis på att Gud älskar dig. Kom ihåg att om du verkligen ångrar dig, kommer det att återföra dig till ett gott förhållande till vår barmhärtige Fader, Jehova Gud.

Det krävs mod att erkänna sina misstag. Men om du gör det, rättar du till förhållandet inte bara till dina föräldrar, utan till Jehova Gud själv. Låt inte rädsla, stolthet eller förlägenhet avhålla dig från att söka hjälp. Kom ihåg: Jehova ”kommer att förlåta i rikt mått”. — Jesaja 55:7.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 12]

”Jag uppmuntrar alla som har begått en allvarlig synd ... att öppna sitt hjärta för Jehova.” — Andrew

[Bild på sidan 11]

Att man bekänner för sina föräldrar vad man har gjort kan leda till att man återhämtar sig andligen