Jehovas vittnen i Grekland vann rättsfall

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT

I EN av sina predikningar sade den ortodoxe prästen i byn Gazi på Kreta: ”Jehovas vittnen har en samlingssal här i vår by. Jag behöver er hjälp för att bli av med dem.” En kväll några dagar senare krossades fönstren i Rikets sal, och okända personer besköt lokalen. Frågan om religionsfrihet väcktes alltså på nytt i Grekland.

De här händelserna gjorde att fyra vittnen på platsen, Kyriakos Baxevanis, Vassilis Hatzakis, Kostas Makridakis och Titos Manoussakis, lämnade en ansökan om tillåtelse att hålla religiösa möten till ministern för utbildning och för religiösa angelägenheter. De hoppades att de genom att få tillstånd till slut skulle få beskydd av polisen. Men det skulle inte gå så lätt.

Prästen skickade ett brev till säkerhetspolisens högkvarter i Heraklion och riktade myndigheternas uppmärksamhet på den Rikets sal Jehovas vittnen hade inom hans församling, och han begärde att deras verksamhet skulle begränsas och att deras möten skulle förbjudas. Det ledde till att polisen gjorde en utredning och höll förhör. Åklagaren inledde så småningom rättsliga åtgärder mot vittnena, och fallet drogs inför domstol.

Den 6 oktober 1987 frikände domstolen i Heraklion de fyra svarandena och förklarade att ”de inte hade gjort sig skyldiga till den handling som de anklagades för, eftersom de som tillhör ett trossamfund är fria att hålla möten ... , det är inte nödvändigt med tillstånd”. Men två dagar senare överklagade åklagaren beslutet, och fallet drogs inför en högre domstol. Den här domstolen dömde den 15 februari 1990 vittnena till två månaders fängelse och omkring 700 kronor i böter. Svarandena överklagade sedan till Greklands högsta domstol.

Högsta domstolen avvisade den 19 mars 1991 överklagandet och fastställde domen. Över två år senare, den 20 september 1993, stängde polisen Rikets sal efter det att Högsta domstolens beslut tillkännagetts. Ett polisdokument visar att den ortodoxa kyrkan på Kreta låg bakom den här åtgärden.

Den här situationen uppstod på grund av att vissa lagar, som antogs 1938 med syftet att begränsa religionsfriheten, fortfarande är i kraft i Grekland. De föreskriver att den som önskar öppna en gudstjänstlokal måste få tillstånd av departementet för utbildning och för religiösa angelägenheter och även från den ortodoxa kyrkans biskop på platsen. De här otidsenliga lagarna har under flera årtionden åstadkommit många svårigheter för Jehovas vittnen.

Religionsfrihet och mänskliga rättigheter

När de fyra vittnena fick veta att Högsta domstolen hade fastställt den fällande domen, lämnade de den 7 augusti 1991 in en framställning till Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg i Frankrike. De hävdade att den fällande domen var ett brott mot artikel 9 i den europeiska konvention som garanterar tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion.

Den 25 maj 1995 beslutade kommissionens 25 medlemmar enhälligt att Grekland i det här fallet hade förbrutit sig mot artikel 9 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. De förklarade att den fällande domen inte var förenlig med religionsfrihetens anda och att det inte fanns behov av en sådan dom i ett demokratiskt samhälle. De konstaterade också: ”Målsägarna ... är medlemmar av en rörelse vars religiösa ceremonier och sedvänjor är allmänt kända och tillåtna i många europeiska länder.” Kommissionen överlämnade till sist fallet till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Jehovas vittnen kan inte hejdas

Förhandlingarna blev bestämda att hållas den 20 maj 1996. Det fanns mer än 200 i rättssalen, däribland studenter och lärare från det närbelägna universitetet, journalister och ett antal Jehovas vittnen från Grekland, Tyskland, Belgien och Frankrike.

Phédon Vegleris, professor emeritus vid Athens universitet och vittnenas advokat, hävdade att det förhållningssätt myndigheterna i Grekland haft och de domar de avkunnat var ett brott inte bara mot den europeiska konventionen, utan också mot Greklands konstitution. ”Det är följaktligen nationella lagar och deras tillämpning som domstolen behandlar.”

Den grekiska regeringens advokat var en av domarna vid Statsrådet, och i stället för att ta upp fakta hänvisade han till den ståndpunkt som den ortodoxa kyrkan i Grekland intagit och dess nära band med staten och folket och till det anförda behovet av att ha andra trossamfund under kontroll. Dessutom konstaterade han att Jehovas vittnen med stor framgång ökat i antal alltsedan 1960. Med andra ord hade de med framgång utmanat de ortodoxas monopolställning!

Religiös frihet hävdad

Domen skulle avkunnas den 26 september. Det var spännande, speciellt för Jehovas vittnen. Domstolens ordförande, Rudolf Bernhardt, läste upp beslutet: Domstolen, som utgjordes av nio domare, ansåg enhälligt att Grekland hade förbrutit sig mot artikel 9 i den europeiska konventionen. Den tilldömde också målsägarna en summa på omkring 120.000 kronor för att täcka utgifterna. Det viktigaste var att beslutet innehöll många anmärkningsvärda argument till förmån för religionsfriheten.

Domstolen konstaterade att grekisk lag medger ”omfattande ingripanden av de politiska, administrativa och kyrkliga myndigheterna mot hur religionsfrihet utövas”. Den tillade att det tillvägagångssätt som krävdes för att få tillåtelse av staten användes ”för att för vissa rörelser som inte är ortodoxa, speciellt Jehovas vittnen, ställa upp stränga eller verkligt hindrande villkor när det gäller att utöva religiös tro”. De hårda metoder som ortodoxa kyrkan använt under så många årtionden avslöjades av den här internationella domstolen.

Domstolen betonade att ”den rätt till religionsfrihet som konventionen garanterar utesluter all rätt för staten att bestämma om religiösa trosuppfattningar eller om sätt att uttrycka sådana är berättigade”. Den förklarade också att ”Jehovas vittnen kommer in under definitionen ’känt trossamfund’ i grekisk lag. ... Det hade dessutom regeringen medgett.”

Inte bara ett skämt

Under de följande dagarna gav de flesta av de större grekiska tidningarna publicitet åt det här fallet. Kathimerini gav, i söndagsupplagan den 29 september 1996, den här kommentaren: ”Hur mycket den grekiska staten än försöker ignorera saken som ’bara ett skämt’, är den bakläxa som den fick av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg faktiskt sann, ett faktum som med all rätt blivit uppmärksammat i flera länder. Domstolen påminde Grekland om artikel 9 i konventionen om de mänskliga rättigheterna, och den fördömde enhälligt den grekiska lagstiftningen.”

Dagstidningen Ethnos i Athen skrev den 28 september 1996 att Europeiska domstolen ”fördömde Grekland och förelade staten att betala rättegångskostnaderna för dess medborgare som råkade ha oturen att vara Jehovas vittnen”.

En av målsägarnas advokater, Panos Bitsaxis, blev intervjuad i ett radioprogram och sade: ”Vi lever år 1996, på tröskeln till det 21:a århundradet, och det är självklart att det då inte skall förekomma diskriminering, trakasserier eller ingripanden från regeringens sida när det gäller utövandet av den grundläggande rättigheten religiös frihet. ... Det här är ett lämpligt tillfälle för regeringen att på nytt granska sin inriktning och sätta stopp för den här meningslösa diskrimineringen, som inte tjänar någonting till i denna moderna tid.”

Det som beslöts i fallet Manoussakis med flera mot Grekland ger hopp om att den grekiska staten kommer att föra sin lagstiftning i överensstämmelse med Europeiska domstolens dom, så att Jehovas vittnen i Grekland kan få åtnjuta religiös frihet utan ingripande från regering, polis och kyrka. Dessutom är det här den andra domen som Europeiska domstolen avkunnat mot de grekiska domstolarna i ärenden som har med religiös frihet att göra.a

Det är allmänt känt att Jehovas vittnen lyder de statliga ”överordnade myndigheterna” i allt som inte strider mot Guds ord. (Romarna 13:1, 7) De utgör inte alls något hot mot den allmänna ordningen. Deras publikationer och offentliga tjänst uppmuntrar tvärtom alla att vara laglydiga medborgare och att leva ett fridsamt liv. De är rättrådiga, deras verksamhet är väletablerad, och de har bidragit mycket till att skapa goda förhållanden där de bor. Att de har visat beslutsamhet i att upprätthålla Bibelns höga moralnormer och visat kärlek till sina medmänniskor, vilket speciellt kommit till uttryck i deras bibliska undervisningsarbete, har haft en välgörande inverkan i de mer än 200 länder där de bor.

Europeiska domstolens beslut kommer förhoppningsvis att ge Jehovas vittnen och alla andra religiösa minoriteter i Grekland större religiös frihet.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 15]

Den Rikets sal som stängdes av polisen den 20 september 1993

[Bild på sidan 15]

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg

[Bild på sidan 16]

De vittnen som var inbegripna: T. Manoussakis, V. Hatzakis, K. Makridakis, K. Baxevanis