Att lära sig att släppa taget

”SOM pilar i en väldig mans hand, så är ungdoms söner”, skrev psalmisten. (Psalm 127:4) En pil når inte sitt mål av en slump. Man måste sikta mycket noga för att den skall träffa. På liknande sätt kanske barnen inte kan nå målet att växa upp till ansvarskännande vuxna utan föräldrarnas vägledning. Bibeln ger föräldrar uppmaningen: ”Öva en pojke i enlighet med vägen för honom; inte ens när han blir gammal kommer han att vika av från den.” — Ordspråken 22:6.

Förändringen från osjälvständighet till självständighet sker inte över en natt. När bör då föräldrar börja lära sina barn att vara självständiga? Aposteln Paulus påminde den unge mannen Timoteus: ”Från din späda barndom har [du] känt de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till räddning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” (2 Timoteus 3:15) Timoteus’ mor började alltså undervisa honom om andliga ting redan i hans späda barndom!

Om små barn kan tillgodogöra sig andlig undervisning, är det då inte rimligt att tro att de också redan i späd ålder skall kunna förberedas för livet som vuxna? Ett sätt varpå föräldrar kan göra detta är att lära sina barn att vara ansvarskännande och att fatta egna beslut.

Lär barnen att känna ansvar

Hur kan du uppmuntra dina barn att vara ansvarsfulla? Jack och Nora, ett gift par, säger beträffande sin dotter: ”När hon nätt och jämnt kunde gå, fick hon lära sig att bära strumpor och mindre föremål till sitt rum och stoppa ner dem i rätt byrålåda. Hon fick också lära sig att lägga sina leksaker och böcker på rätt plats.” Det var kanske en blygsam början, men på så sätt fick barnet tidigt lära sig att fatta ansvarsfulla beslut.

När barnet blir lite äldre, kanske det kan anförtros större ansvar. Abra och Anita lät sin dotter få en egen hund. Flickan hade ansvaret för hundens skötsel och använde till och med en del av sina veckopengar för detta ändamål. Att öva barnen att axla ansvar kräver tålamod, men det är värt besväret och bidrar till deras känslomässiga utveckling.

Hushållssysslor erbjuder också utmärkta tillfällen att lära barn att axla ansvar. En del föräldrar låter nästan aldrig barnen hjälpa till i hemmet, eftersom de tycker att de är mer till besvär än till hjälp. Andra anser att deras barn bör få möjlighet att ”leva ett bättre liv än de själva gjorde som barn”. Men det är oklokt att resonera på det sättet. Bibeln framhåller en viktig princip: ”Om man klemar bort sin tjänare alltifrån hans ungdom, kommer han senare i sitt liv rentav att bli en otacksam man.” (Ordspråken 29:21) Samma sak kan sägas om barn. Det är tragiskt när ett barn växer upp till en vuxen som inte bara är ”otacksam”, utan också oförmögen att klara av ens de enklaste hushållsgöromål.

På Bibelns tid blev barn och ungdomar ofta tilldelade vissa uppgifter i hemmet. Josef, till exempel, var bara 17 år när han, tillsammans med sina bröder, hade ansvaret att ta hand om familjens boskap. (1 Moseboken 37:2) Det var ingen liten uppgift, eftersom hans fars boskapshjordar var mycket stora. (1 Moseboken 32:13–15) Med tanke på att Josef senare blev en mäktig folkledare, är det mycket troligt att denna tidiga fostran i hög grad bidrog till att forma hans personlighet i positiv riktning. David, som längre fram blev kung i Israel, hade likaså i unga år ansvar för familjens boskapshjordar. — 1 Samuelsboken 16:11.

Vilken lärdom kan du som förälder dra av dessa exempel? Ge dina barn meningsfulla uppgifter att utföra i hemmet. Med tid, ansträngning och tålamod kan du lära dem att hjälpa till med städning, matlagning, trädgårdsskötsel och mindre reparationer. Hur mycket barnen klarar av beror naturligtvis till stor del på deras ålder och förmågor, men även små barn är vanligtvis villiga att ”hjälpa pappa att meka med bilen” eller ”hjälpa mamma att laga mat”.

För att kunna lära barnen att utföra olika hushållssysslor måste föräldrar också ge sina barn en mycket dyrbar gåva — sin tid. När man frågade ett gift par med två barn vad som var hemligheten med framgångsrik barnuppfostran, svarade de: ”Tid, tid och åter tid!”

Kärleksfull tillrättavisning

När barn utför sina sysslor väl, eller åtminstone anstränger sig för att göra det, bör föräldrarna slösa med uppmuntran och uppriktigt beröm. (Jämför Matteus 25:21.) Barn kan naturligtvis sällan utföra en uppgift lika bra som vuxna, och när de får möjlighet att fatta egna beslut begår de ofta misstag. I sådana situationer är det viktigt att du inte överreagerar. Har du inte själv gjort en hel del misstag som vuxen? Varför då inte visa tålamod när ditt barn begår något felsteg? (Jämför Psalm 103:13.) Räkna med att barnet skall begå misstag. Betrakta sådana som en del av inlärningsprocessen.

Författarna Michael Schulman och Eva Mekler skriver: ”Barn som behandlas vänligt är inte rädda för att bli straffade om de handlar på eget bevåg.” De tillägger emellertid: ”Barn till känslokalla eller stränga föräldrar vågar knappast ta några initiativ över huvud taget, inte ens i fråga om att hjälpa till, därför att de fruktar att deras föräldrar skall finna något fel på det de har gjort och kritisera eller straffa dem.” Detta stämmer överens med den varning som Bibeln riktar till föräldrar: ”Håll inte på med att reta upp era barn, för att de inte skall bli modfällda.” (Kolosserna 3:21) När dina barns prestationer inte motsvarar dina förväntningar, varför då inte berömma dem för att de åtminstone försökte? Uppmuntra dem att försöka göra bättre ifrån sig nästa gång. Låt dem veta att du gläder dig över deras framsteg. Visa att du älskar dem.

Det finns naturligtvis tillfällen då det är nödvändigt med någon form av tillrättavisning, i synnerhet i tonåren, när ungdomar kämpar för att få en egen identitet och bli accepterade som självständiga individer. Föräldrar gör därför klokt i att visa förståelse för barnens självständighetssträvanden och inte alltid tolka dem som upproriskhet.

Unga människor har emellertid en benägenhet att vara impulsiva och att ge efter för ”de begär som hör ungdomen till”. (2 Timoteus 2:22) Att inte sätta upp gränser för barnen kan därför hämma deras emotionella utveckling och hindra dem från att uppodla självbehärskning och självdisciplin. Det sägs varnande i Bibeln: ”En pojke som tillåts löpa fritt kommer att dra skam över sin mor.” (Ordspråken 29:15) Men kärleksfull tuktan eller fostran och tillrättavisning är till nytta för barnen och förbereder dem för vuxenlivets krav och påfrestningar. Som det uttrycks i Bibeln: ”Den som håller tillbaka sin käpp hatar sin son, men den som älskar honom, han ser verkligen efter honom med tuktan.” (Ordspråken 13:24) Man bör dock komma ihåg att själva syftet med sådan tuktan är att fostra och korrigera barnet — inte straffa det. Ordet ”käpp” syftar förmodligen på den stav som herdar använde för att leda sina hjordar. (Psalm 23:4) Det är en symbol för kärleksfull vägledning — inte stränghet och brutalitet.

Utbildning för livet

Föräldrarnas vägledning är särskilt viktig när det gäller barnets utbildning. Intressera dig för dina barns skolgång. Hjälp dem att välja lämpliga ämnen och kurser och att fatta förståndiga beslut när det gäller eventuell utbildning efter den obligatoriska skolan.a

Den viktigaste undervisning ett barn kan få är emellertid av andligt slag. (Jesaja 54:13) Barn behöver rätta värderingar för att klara av livet som vuxna. Deras ”uppfattningsförmågor” måste övas. (Hebréerna 5:14) Föräldrar kan göra mycket för att hjälpa sina barn med detta. Föräldrar som är Jehovas vittnen uppmuntras att ha ett regelbundet bibelstudium med sina barn. Precis som Timoteus’ mor, som undervisade sin son i de heliga Skrifterna ända från hans späda barndom, kan kristna föräldrar börja undervisa sina barn redan när de är mycket små.

Barbara, en ensamstående mamma, försöker göra familjestudiet så trevligt som möjligt för sina barn. Hon säger: ”Den kvällen lagar jag alltid något gott till middag, och sedan serverar jag en efterrätt som barnen tycker om. Jag sätter också på ett band med Kingdom Melodies för att vi skall komma i stämning. Efter en inledande bön studerar vi vanligtvis Vakttornet tillsammans. Men om något speciellt behov dyker upp, använder jag ibland någon annan publikation, till exempel Ungdomar frågar — svar som fungerar.”b Enligt Barbara hjälper deras familjestudium barnen att ”få Jehovas syn på saker och ting”.

Ja, föräldrar kan inte ge sina barn någon större gåva än kunskap och insikt i Guds ord, Bibeln. Den kan ”ge åt de oerfarna klokhet, åt en ung man kunskap och tankeförmåga”. (Ordspråken 1:4) Med sådan kunskap är en ung person väl rustad att träda in i vuxenlivet och klara av nya problem och omständigheter.

Men även om barnen är väl rustade att klara av livet som vuxna, innebär det en stor förändring för de flesta föräldrar när de flyger ur boet. I nästa artikel skall vi se vad föräldrar kan göra för att klara av denna nya situation.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 6]

”Barn till känslokalla eller stränga föräldrar vågar knappast ta några initiativ över huvud taget, inte ens i fråga om att hjälpa till, därför att de fruktar att deras föräldrar skall finna något fel på det de har gjort och kritisera eller straffa dem.” — Michael Schulman och Eva Mekler: Bringing Up a Moral Child

[Ruta på sidan 6]

Ensamstående föräldrar: Våga släppa taget!

En ensamstående mamma som heter Rebecca säger: ”Det är svårt för oss ensamstående föräldrar att släppa taget om våra barn. Om vi inte är på vår vakt, har vi en tendens att överbeskydda och hämma dem.” Boken Hemligheten med ett lyckligt familjeliv,c sidorna 106, 107, ger följande goda råd:

”Det är naturligt att ensamstående föräldrar känner särskild närhet till sina barn, men de måste vara försiktiga så att de gränser som Gud har dragit upp mellan föräldrar och barn inte suddas ut. Det kan till exempel leda till allvarliga problem om en ensamstående mor förväntar att hennes son skall iklä sig ansvaret som mannen i huset eller behandlar sin dotter som en förtrogen väninna och betungar flickan med intima problem. Att göra så är orätt mot barnen, och det skapar stress och förvirring för dem.

Försäkra barnen om att det är du, som förälder, som kommer att ta hand om dem — inte tvärtom. (Jämför 2 Korinthierna 12:14.) Du kanske ibland behöver råd och stöd. Sök då detta från kristna äldste eller kanske från mogna kristna kvinnor, inte från dina minderåriga barn. — Titus 2:3.”

Om ensamstående föräldrar sätter gränser för barnen och har ett sunt förhållande till dem, är det vanligtvis lättare för dem att släppa taget.

[Fotnot]

[Bilder på sidan 7]

Praktiska uppgifter hjälper barnen att växa upp till ansvarskännande vuxna

[Bilder på sidan 8]

Att studera Bibeln tillsammans som familj kan ge barnen den vishet som de behöver för att klara av livet som vuxna