Månbergen

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I KENYA

I ÅRHUNDRADEN levde ryktet kvar: att det någonstans i Centralafrika fanns snöklädda berg — Nilens källa. Men tanken att det skulle finnas snö nära ekvatorn i Afrika verkade absurd. Ändå hade den grekiske geografen Ptolemaios i början av 100-talet v.t. väckt tanken att det skulle finnas snö på de här bergen, vilka han kallade Lunae Montes — Månbergen.a

I flera hundra år hade man försökt hitta de här bergen, men förgäves. Så en dag i slutet av 1800-talet hade upptäcktsresanden Henry Stanley — berömd för att ha funnit dr David Livingstone — turen att vara med om något alldeles speciellt. Molntäcket, som hade dolt bergen för tidigare upptäcktsresande, lättade för en kort stund, vilket gav Stanley en storslagen skymt av en grupp snöklädda bergstoppar. Han hade funnit Månbergen. Men han kallade bergen vid det namn som de infödda på den tiden använde: Ruwenzori, som betyder ”regnmakare”.

I våra dagar är det allmänt känt att Ruwenzoribergen spelar en obetydlig roll i Nilens vattenförsörjning. Men de kallas fortfarande populärt Månbergen. Och trots flera forskningsresor har denna vördnadsbjudande bergskedja fortfarande en aura av mystik. Ruwenzoribergen ligger strax norr om ekvatorn, och de bildar en 13 mil lång och 5 mil bred naturlig gräns mellan Uganda och Demokratiska republiken Kongo.

Till skillnad från de flesta andra berg i Östafrika, vilka är av vulkaniskt ursprung, består Ruwenzorikedjan av ett stort block av jordskorpan som för länge sedan trycktes upp av enorma geologiska krafter. Även om Ruwenzoribergen når en höjd av 5.119 meter (enligt andra källor 5.109 meter), är de sällan synliga för betraktare. Bergskedjan är oftast insvept i dimma och moln.

Som namnet antyder regnar och snöar det rikligt i Ruwenzoribergen. ”Torrperioden” är bara lite torrare än ”regnperioden”. Det är därför riskfyllt att vandra i de här bergen — på vissa ställen kan dyn nå ända till midjan! De häftiga skyfallen har gröpt ur flera underbart vackra små sjöar, som ger fuktighet åt den ovanligt täta vegetationen som täcker bergssluttningarna. Ruwenzoribergen är hemvist för flera sällsynta växter, av vilka några blir mycket stora.

Så till exempel finns det en art av släktet Lobelia som i normala fall inte blir högre än 30 centimeter men som i Ruwenzoribergen kan bli 6 meter hög. Några av arterna av släktet Senecio ser ut som stora kålblad som sitter i toppen av förgrenade trädstammar. Det finns 12 meter hög trädljung som är täckt av mossa. Blommor i alla sorters färger och med varierande dofter fogar skönhet till natursceneriet. Det finns också flera olika sorters vackra fåglar, varav somliga är unika för Ruwenzoribergen. Längst ner på bergssluttningarna lever elefanter, buskbockar, leoparder, schimpanser och andra apor.

En underbar utsikt

De som vandrar uppför bergsstigarna måste ta sig fram genom tropisk regnskog och ta sig över Bujukufloden flera gånger. När de når 3.000 meters höjd, kan de se sig tillbaka och titta ut över Great Rift Valley — en fantastisk utsikt!

Längre upp ligger ett kärrområde, nedre Bigo Bog, med grästuvor och trädljung. Här är dyn ofta knädjup. Om man fortsätter den branta klättringen upp till övre Bigo Bog och Lake Bujuku, vid toppen av Bujukudalen, omkring 4.000 meter över havet, har man en underbar utsikt över Mount Baker, Mount Luigi di Savoia, Mount Stanley och Mount Speke, bergskedjans mest kända massiv.

Ännu högre upp ligger Elenaglaciären. Här måste man sätta på sig sele och stegjärn och använda rep och isyxor för att kunna klättra uppför glaciären. För att nå toppen Margherita på Mount Stanley, den högsta toppen i bergskedjan Ruwenzori, måste man gå över Stanleyplatån. Det är verkligen vördnadsbjudande att från denna höjd titta ut över ett panorama med bergstoppar, dalar, skogar, vattendrag och sjöar.

Men den här bergskedjan har långt ifrån blivit besegrad. Ruwenzoribergen har bara börjat yppa sina hemligheter. Fortfarande är mycket okänt när det gäller bergskedjans geologi, djurliv och växtlighet. Ruwenzoribergen förblir därför höljda i dunkel — hemligheter som bara dess vise och allsmäktige Skapare känner till. Ja, han är verkligen den ”som bergens toppar tillhör”. — Psalm 95:4.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 17]

1. Tjocka moln täcker oftast Ruwenzori

2. ”Regnmakarens” skyfall genomdränker de mossbeklädda sluttningarna

3. Längs stigen finns det många växter med väldoftande blommor