Operationer utan skalpell

NÄR Christine fick huvudvärk var det till en början ingen som oroade sig, även om den var ovanligt svår; den försvann ju trots allt efter en dag. Men lite senare blev hon stel i nacken. Därpå återvände huvudvärken, och sedan började hon bli förvirrad — ovanliga symtom för vem som helst, och speciellt för ett åttaårigt barn.

En datortomografi som utfördes på sjukhuset avslöjade att Christine hade en arteriovenös missbildning i hjärnan — onormala förbindelser mellan artärer och vener.a Utan behandling skulle Christine så småningom ha kunnat dö i ett slaganfall.

Ända till helt nyligen kunde sådana missbildningar endast behandlas med så kallad invasiv hjärnkirurgi, dvs. kirurgen måste föra undan huvudsvålen, penetrera skallbenet och sedan ta sig igenom en labyrint av nerver och hjärnvävnad för att komma åt skadan. Kliniska rapporter visar att det under år 1995 uppstod komplikationer vid cirka 12 procent av alla sådana operationer.

Christines föräldrar valde att låta sin dotter bli behandlad med strålknivskirurgi i stället för med konventionell hjärnkirurgi. Uttrycket ”strålknivskirurgi” är egentligen en smula missvisande, för strålkniven (också kallad gammakniv) är inte en kniv, utan en apparat som skjuter i väg 201 noga fokuserade gammastrålar genom patientens huvud. De 201 strålarna konvergerar vid målområdet och åstadkommer där en tillräckligt hög stråldos för att förstöra den sjuka vävnaden utan att skada omkringliggande frisk vävnad.

Flera undersökningar visar att strålknivskirurgi är fördelaktig ur ekonomisk synpunkt, och dessutom inträffar det betydligt färre fall av infektioner efter sådana operationer än vid konventionell neurokirurgi. Men hur går ingreppet till?

En operation i fyra steg

Strålknivskirurgi utförs i fyra steg. Först fixeras patientens huvud i en ram, som gör att huvudet hålls stilla under behandlingen. Därefter gör man en ”karta” över patientens hjärna med hjälp av datortomografi, magnetkamera eller angiografi. Därefter förs bilder av hjärnan över till ett datorbaserat behandlingsplaneringssystem, med vars hjälp man exakt kan definiera målområdet för skadan.

Till slut är det dags för själva behandlingsfasen, under vilken patientens huvud placeras i en hjälm med 201 små öppningar som släpper igenom gammastrålarna. Behandlingen tar bara mellan 5 och 45 minuter. Patienten känner ingen smärta, men får vanligtvis ett milt lugnande medel.

Efter ingreppet får patienten stanna kvar på sjukhuset för observation och får i regel komma hem följande dag. Så var det också med Christine, som nämndes i början av artikeln. Hon behandlades en torsdag, fick komma hem på fredagen och var tillbaka i skolan igen följande måndag.

Vad händer med de skadade kärlen?

Strålkniven tar egentligen inte bort den arteriovenösa missbildningen. Den fungerar i stället så att den får cellerna i kärlväggarna att föröka sig och hämmar på så sätt blodflödet till problemområdet. Resultatet blir att de skadade kärlen efter kanske ett eller två år är fullständigt blockerade. Då skrumpnar de missbildade kärlen ihop och upplöses så småningom av kroppen.

Strålkniven används också för behandling av mindre, väl avgränsade elakartade tumörer och för metastaser som spridit sig till hjärnan från cancertumörer i andra delar av kroppen. Dessutom har den, med lovande resultat, använts för behandling av trigeminusneuralgi (nervsmärtor i ansiktet), epilepsi, Parkinsons sjukdom och vissa svårbehandlade smärttillstånd.

Det finns naturligtvis vissa typer av hjärntumörer och sjukdomstillstånd som strålkniven inte rår på. Huruvida nya landvinningar inom neurokirurgins område kommer att resultera i ännu effektivare behandlingsmetoder återstår att se, men till dess erbjuder strålknivskirurgi ett hopp för många patienter med tumörsjukdomar.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 21]

Strålknivskirurgins utveckling

Strålkniven utvecklades för närmare 50 år sedan av neurokirurgen Lars Leksell och biofysikern Börje Larsson. Leksell upptäckte att höga engångsdoser av strålning kunde förstöra sjuka vävnader inne i hjärnan utan invasiv kirurgi — och följaktligen också utan risk för blödningar eller infektioner.

Leksell kallade den nya proceduren för stereotaktisk strålkirurgi. Nu hade läkarna till sist fått möjlighet att behandla tidigare oåtkomliga delar av hjärnan utan att behöva använda en skalpell för att ta sig igenom en labyrint av ömtåliga nerver och vävnader. Det skulle emellertid dröja många år innan metoden kunde tillämpas i full skala i och med utvecklingen av sådana diagnostiseringshjälpmedel som datortomografer och magnetkameror, som visar kirurgen exakt hur strålningen skall fokuseras. Den första strålkniven installerades i Stockholm år 1968.

[Bilder på sidan 20]

De fyra stegen vid strålknivsbehandling

1. Huvudet fixeras

2. ”Kartläggning” av hjärnan

3. Datorbaserad behandlingsplanering

4. Behandlingsfasen

[Bildkälla]

Bilder genom tillmötesgående från Elekta Instruments, Inc., tillverkare av strålkniven (Leksell Gamma Knife®)