Min långa resa från liv och död i Kambodja

BERÄTTAT AV WATHANA MEAS

DET var år 1974, och jag stred mot de röda khmererna i Kambodja. Jag var officer i den kambodjanska armén. I en strid tillfångatog vi en soldat som tillhörde de röda khmererna. Det han berättade för mig om Pol Pots planer för framtiden förändrade mitt liv och förde mig ut på en lång resa, både bokstavligt och andligt.a

Men låt mig ta dig till början av min odyssé. Jag föddes år 1945 i Phnom Penh, i vad som på khmer är känt som Kampuchea (Kambodja). Min mor fick så småningom en viktig tjänst inom hemliga polisen. Hon var specialagent för prins Norodom Sihanouk, som var landets härskare. Eftersom hon lämnades ensam med mig och hade ett späckat arbetsschema, kände hon sig förpliktad att lämna mig till ett buddhistiskt tempel för att få utbildning.

Min buddhistiska bakgrund

Jag var åtta år när jag började bo hos buddhistmunkarnas ledare. Fram till år 1969 delade jag min tid mellan templet och hemmet. Den munk jag betjänade var Chuon Nat, som då var den högsta auktoriteten inom buddhismen i Kambodja. Under en tid arbetade jag som hans sekreterare och bistod honom vid översättningen av buddhisternas heliga bok ”De tre korgarna” (Tipitaka, på sanskrit Tripitaka) från ett gammalt indiskt språk till kambodjanska.

År 1964 installerades jag som munk, och jag tjänade som sådan till år 1969. Under den perioden var det många frågor som bekymrade mig, till exempel: Varför finns det så mycket lidande i världen, och hur började det? Jag såg hur människor prövade många sätt att behaga sina gudar, men de visste inte hur dessa gudar skulle lösa deras problem. Varken jag eller de andra munkarna kunde finna ett tillfredsställande svar i buddhisternas skrifter. Jag blev så desillusionerad att jag bestämde mig för att lämna templet, och jag upphörde att vara munk.

År 1971 tog jag värvning i den kambodjanska armén. Inom kort sändes jag till Vietnam, och på grund av min utbildning blev jag befordrad till fänrik och fick tjänstgöra i specialtrupperna. Vi stred mot de kommunistiska röda khmererna och mot Vietcongstyrkor.

Krig och förändringar i Kambodja

Jag blev en härdad krigsveteran. Jag blev van vid att nästan dagligen se döda människor. Jag deltog själv i 157 strider. En gång, djupt inne i djungeln, var vi i över en månad omringade av de röda khmererna. Mer än 700 män dog. Vi var omkring 15 överlevande — jag var en av dem, och jag var skadad. Men jag kom därifrån levande.

Vid ett annat tillfälle, år 1974, tillfångatog vi en soldat som tillhörde de röda khmererna. När jag förhörde honom, berättade han att Pol Pot planerade att utrota alla tidigare myndighetspersoner, däribland personal i armén. Han sade till mig att lämna allt och fly. Han sade: ”Ändra hela tiden ditt namn. Låt ingen få veta vem du är. Uppför dig som okunnig och outbildad. Berätta inte för någon om ditt tidigare liv.” Jag lät honom återvända hem, men hans varning etsades in i mitt sinne.

Vi soldater hade fått höra att vi stred för vårt land, men ändå dödade vi kambodjaner. De röda khmererna, en kommunistisk fraktion som strävade efter makt, var från vårt eget folk. Ja, i själva verket är majoriteten av Kambodjas nio miljoner invånare khmerer, även om flertalet av dem inte tillhör de röda khmererna. Det verkade inte klokt. Vi dödade oskyldiga jordbrukare som inte hade några vapen och som inte hade något intresse av kriget.

Att återvända hem från en strid var alltid en hjärtslitande upplevelse. Hustrur och barn brukade vänta oroligt för att se om maken eller fadern hade kommit tillbaka. Jag var tvungen att säga till många av dem att deras familjemedlem hade blivit dödad. I allt detta gav min förståelse av buddhismen mig inte någon tröst.

Jag tänker nu tillbaka på hur saker och ting förändrades i Kambodja. Före år 1970 rådde det förhållandevis fridsamma och trygga förhållanden. De flesta hade inga vapen, eftersom det var olagligt om man inte hade licens. Det förekom väldigt få rån eller stölder. Men sedan inbördeskriget hade börjat med det uppror som genomfördes av Pol Pot och hans styrkor förändrades allting. Vapen fanns överallt. Även ungdomar på 12 och 13 år övades för militärtjänst, och de fick lära sig hur man skjuter och dödar. Pol Pots folk förmådde till och med en del barn att döda sina egna föräldrar. Soldaterna sade till barnen: ”Om du älskar ditt land, måste du hata dina fiender. Om dina föräldrar arbetar för regeringen, är de våra fiender, och du måste döda dem — eller själv bli dödad.”

Pol Pot och utrensningen

År 1975 vann Pol Pot kriget, och Kambodja blev en kommunistisk nation. Pol Pot började en utrensning av alla studenter, lärare, myndighetspersoner och alla andra som hade utbildning. Om man hade glasögon kunde man bli dödad, eftersom det antogs att man var utbildad! Pol Pot-regimen tvingade bort de flesta från städerna och förde ut dem på landsbygden för att de skulle arbeta som jordbrukare. Alla måste gå klädda på samma sätt. Vi var tvungna att arbeta 15 timmar om dagen, utan tillräckligt med mat, och vi hade ingen medicin och inga kläder, och vi fick endast 2 eller 3 timmars sömn. Jag bestämde mig för att lämna mitt hemland innan det var för sent.

Jag kom ihåg rådet från soldaten som tillhörde de röda khmererna. Jag gjorde mig av med alla foton, handlingar och allt som skulle kunna väcka misstankar mot mig. Jag grävde ner en del av mina handlingar i ett hål i marken. Sedan tog jag mig västerut mot Thailand. Det var farligt. Jag var tvungen att undvika vägspärrar och vara mycket försiktig under de timmar det rådde utegångsförbud, eftersom endast soldater som tillhörde de röda khmererna kunde resa med officiellt tillstånd.

Jag tog mig till ett område och bodde en tid hos en bekant. Sedan flyttade de röda khmererna alla från den platsen till ett nytt område. De började avrätta lärare och läkare. Jag flydde med tre vänner. Vi gömde oss i djungeln och åt av de frukter vi kunde finna på träden. Till slut kom jag till en liten by i provinsen Battambang, där en vän till mig bodde. Till min förvåning fann jag där också den före detta soldaten som hade gett mig råd om hur jag skulle fly! Eftersom jag hade släppt honom fri, gömde han mig i en grop under tre månader. Han gav ett barn anvisningar om att släppa ner mat till mig, men inte titta ner i gropen.

Med tiden lyckades jag fly, och jag fann min mor, min moster och min syster som också flydde mot den thailändska gränsen. Det var en sorglig tid för mig. Min mor var sjuk, och till sist dog hon i ett flyktingläger på grund av sjukdomen och brist på mat. Men en stråle av ljus och hopp kom in i mitt liv. Jag träffade Sopheap Um, den kvinna som blev min hustru. Vi flydde tillsammans med min moster och min syster över den thailändska gränsen till ett flyktingläger som Förenta nationerna hade. Vår familj fick betala ett högt pris i Kambodjas inbördeskrig. Vi förlorade 18 familjemedlemmar, däribland min bror och min svägerska.

Ett nytt liv i USA

Vår bakgrund kontrollerades i flyktinglägret, och FN försökte finna någon som betalade för oss, så att vi kunde komma till USA. Till sist lyckades det! År 1980 kom vi till Saint Paul i Minnesota. Jag insåg att jag måste lära mig engelska så snart som möjligt om jag skulle göra framsteg i mitt nya land. Den som betalade för oss lät mig gå i skolan endast några månader, fastän det var tänkt att jag skulle studera under längre tid. Han ordnade i stället ett arbete åt mig som dörrvakt på ett hotell. Men på grund av min dåliga engelska gjorde jag en mängd komiska misstag. Ägaren bad mig hämta en stege, och jag kunde komma tillbaka med soporna.

Ett skrämmande besök

År 1984 arbetade jag nattskift och sov på dagen. Vi bodde i ett område där det var mycket motsättningar mellan asiater och svarta. Våld och droger var vanligt förekommande. En förmiddag väckte min hustru mig klockan tio för att berätta att det stod en svart man utanför dörren. Hon var rädd, eftersom hon trodde att han skulle råna oss. Jag kikade genom ett hål i dörren och såg en välklädd svart man med en portfölj, och en vit man gjorde honom sällskap. Jag tyckte inte att det var något skumt.

Jag frågade honom vad han sålde. Han visade mig exemplar av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! Jag förstod ingenting. Jag försökte låta bli att skaffa dem, eftersom jag ett par månader tidigare hade blivit lurad av en protestantisk försäljare att betala 165 dollar för ett bokverk i fem band. Men den här svarte mannen visade mig bilderna i tidskrifterna. De var så tilltalande och vackra! Och mannen hade ett stort, vänligt leende. Jag gav honom därför 1 dollar och tog emot dem.

Omkring två veckor senare kom han tillbaka och frågade om jag hade en kambodjansk bibel. Händelsevis hade jag en som jag hade fått i en nasareisk kyrka, även om jag inte förstod den. Men jag var imponerad av att två män av olika raser hade kommit till min dörr. Sedan frågade han mig: ”Vill du lära dig engelska?” Naturligtvis ville jag det, men jag förklarade att jag inte hade pengar till att betala undervisningen. Han sade att han kunde undervisa mig utan kostnad genom att använda en på Bibeln grundad publikation. Även om jag inte visste vilken religion han representerade, tänkte jag för mig själv: ”Jag behöver åtminstone inte betala, och jag kommer att lära mig att läsa och skriva på engelska.”

Jag lär mig engelska och får bibelkunskap

Det gick långsamt. Han visade mig den första boken i Bibeln, Första Moseboken, och sedan sade jag det på kambodjanska: ”Lo ca bat.” Han sade: ”Bibel”, och jag sade: ”Compee.” Jag började göra framsteg, och jag var motiverad. Till arbetet brukade jag ta med mig min engelsk-kambodjanska ordbok, ett exemplar av tidskriften Vakttornet, Nya Världens översättning av Bibeln och min kambodjanska bibel. Under rasterna studerade jag och lärde mig engelska, ord för ord, genom att jämföra publikationerna. Denna långsamma process, tillsammans med undervisning varje vecka, tog mer än tre år. Men till slut kunde jag läsa engelska!

Min hustru besökte fortfarande buddhisttemplet och satte ut mat till förfäderna. De enda som fick nytta av det var naturligtvis flugorna! Jag hade många djupt inrotade dåliga vanor från tiden i armén och från tiden inom buddhismen. När jag var munk, brukade människor komma med offergåvor, däribland cigaretter. De trodde att om munken rökte cigaretterna, var det som om deras förfäder rökte. Jag blev därför nikotinberoende. I armén drack jag också mycket och rökte opium för att få mod att gå ut i strid. När jag började studera Bibeln, behövde jag därför göra många förändringar. Det var då jag märkte att bönen är en stor hjälp. Inom bara några månader övervann jag mina dåliga vanor. Detta gladde verkligen den övriga familjen!

År 1989 blev jag döpt i Minnesota som ett Jehovas vittne. Det var ungefär vid den tiden jag fick reda på att det fanns en kambodjansktalande grupp av Jehovas vittnen i Long Beach i Kalifornien och att det även fanns en stor kambodjansk befolkning där. Sedan min hustru och jag hade resonerat om saken, bestämde vi oss för att flytta till Long Beach. Det var en förändring som betydde mycket för oss! Först blev min syster döpt och därefter min moster (som nu är 85 år) och min hustru. Mina tre barn följde efter. Till sist gifte sig min syster med en broder som nu tjänar som äldste i församlingen.

Här i USA har vi gått igenom många prövningar. Vi har upplevt svåra ekonomiska problem och en del hälsoproblem, men genom att hålla fast vid Bibelns principer har vi bevarat vår förtröstan på Jehova stark. Han har välsignat mina ansträngningar på det andliga fältet. År 1992 blev jag förordnad att tjäna som biträdande tjänare i församlingen, och år 1995 blev jag förordnad som äldste här i Long Beach.

Nu har den långa resan, som började då jag var buddhistmunk och sedan officer på slagfälten i det krigshärjade Kambodja, slutat med frid och lycka i vårt nya hem och nya land. Och vi har vår nyvunna tro på Jehova Gud och Kristus Jesus. Det plågar mig att veta att människor fortfarande dödar varandra i Kambodja. Så mycket större anledning för min familj och mig att se fram emot den utlovade nya världen och att förkunna om den, en värld där alla krig kommer att upphöra och alla verkligen kommer att älska sin nästa som sig själva! — Jesaja 2:2–4; Matteus 22:37–39; Uppenbarelseboken 21:1–4.

[Fotnoter]

[Karta/Bild på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

VIETNAM

LAOS

THAILAND

KAMBODJA

Battambang

Phnom Penh

Under mina år som buddhistmunk

[Bildkälla]

Mountain High Maps® Copyright © 1997 Digital Wisdom, Inc.

[Bild på sidan 18]

Min familj och jag utanför Rikets sal