Gåtan William Shakespeare

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I STORBRITANNIEN

WILLIAM SHAKESPEARE är allmänt hyllad som historiens främste pjäsförfattare. The New Encyclopædia Britannica framhåller att han ”av många betraktas som den störste dramatikern genom tiderna. Hans pjäser ... uppförs i dag oftare och i fler länder än någon annan författares.” De har översatts till över 70 språk.

Beträffande författarskapet till de flesta av de verk som tillskrivs honom sägs det i The World Book Encyclopedia: ”Ingen framstående Shakespeareforskare betvivlar att Shakespeare skrev pjäserna och dikterna.” Andra ifrågasätter detta. Varför?

Shakespeare föddes i Stratford-upon-Avon år 1564 och dog där 52 år senare, år 1616. Otaliga böcker har skrivits om honom — många efter åratal av tålmodigt forskande — i försök att lösa den grundläggande, gäckande frågan: Skrev William Shakespeare verkligen de litterära verk som bär hans namn?

Grundläggande problem

Shakespeares pjäser uppvisar en enastående rik livserfarenhet. Han var insatt i juridik och använde juridiska termer och exempel på ett imponerande sätt. År 1860 påvisade sir John Bucknill i boken Medical Knowledge of Shakespeare att Shakespeare hade ingående kunskaper i medicin. Han var också hemmastadd i jakt, falkjakt och andra sporter och även förtrogen med umgängesformerna vid det kungliga hovet. ”Han var”, säger Shakespearehistorikern John Michell, ”författaren som visste allt.”

Skeppsbrott omtalas fem gånger i Shakespeares dramer, och det sätt som nautiska termer används på tyder på att författaren var en erfaren sjöman. Hade Shakespeare rest utomlands? Hade han tvingats tjäna i flottan? Var han med när den spanska armadan besegrades år 1588? Ettdera skulle stärka uppfattningen att Shakespeare är författaren, men inga tillförlitliga bevis kan skaffas fram som stöd. Det är på liknande sätt med hans grundliga kunskaper i militära frågor och hans förtrogenhet med fotfolkets språk.

Bibelcitat har en framskjuten plats i hans verk. Han kan ha lärt dem från sin mor, men det finns inga bevis för att hon var läs- och skrivkunnig. Shakespeares bibelkunskap leder till frågan om hans utbildning.

En lärd man?

Williams far, John, var handskmakare, handlade med ull och var antagligen också slaktare. Han var en respekterad medborgare fastän han inte kunde skriva. Man har inte funnit några elevförteckningar från Stratfords latinskola, men de flesta auktoriteter menar numera att den unge William gick i den skolan. Åratal senare tillskrev en av Williams vänner, dramatikern Ben Jonson, honom ”föga latin och ännu mindre grekiska”, vilket kan antyda att Williams utbildning var elementär.

Författaren till pjäserna var dock väl bevandrad i de grekiska och romerska klassikerna och även i litteraturen — och troligen också språken — i Frankrike, Italien och Spanien. Han hade också ett omfattande ordförråd. En välutbildad person i våra dagar använder sällan mer än omkring 4.000 ord i samtal. Den engelske 1600-talspoeten John Milton använde cirka 8.000 ord i sina verk. Men en auktoritet tillräknar Shakespeare ett ordförråd på inte mindre än 21.000 ord!

Böcker och manuskript

I Shakespeares testamente på tre sidor fanns en noggrann förteckning över alla hans tillhörigheter, men inga böcker eller manuskript är nämnda där. Hade Susanna, hans äldsta dotter, fått dessa? Om så hade varit fallet, skulle de säkert ha fördelats bland hennes efterlevande. En 1700-talspräst var förbryllad över detta mysterium och sökte igenom alla de privata biblioteken inom en radie på 8 mil runt Stratford-upon-Avon utan att finna en enda bok som hade tillhört Shakespeare.

Manuskripten till pjäserna utgör ett ännu större problem — man känner inte till några bevarade original. Trettiosex pjäser publicerades i den första folioupplagan år 1623, sju år efter Shakespeares död. Under hans livstid dök ett flertal piratupplagor upp, men Shakespeare, som var en slug affärsman, vidtog inga lagliga åtgärder för att förhindra utgivningen av dessa.

Till London — och berömmelse

Kringvandrande teatertrupper var en vanlig företeelse under den elisabetanska tiden, och en del besökte Stratford-upon-Avon år 1587. Om Shakespeare slog följe med en sådan, borde han ha varit i London på hösten det året. Vi vet att han blev medlem i Londons ledande teatersällskap, Lord Chamberlains Men (Lordkammarherrens trupp), senare kallat King’s Men. Från det att han kom till huvudstaden förändrades hans levnadsvillkor. Allteftersom åren gick förvärvade han egendomar i London och Stratford-upon-Avon. Men det finns ingen klar redogörelse för vad han gjorde åren 1583 till 1592 — de viktiga ”förlorade åren”.

Globeteatern byggdes i Southwark år 1599. Pjäser som bar Shakespeares namn var kända i London innan dess, men han blev aldrig bemärkt som författare till dessa. Vid hans död förekom ingen stor begravning som för andra pjäsförfattare, till exempel Ben Jonson och Francis Beaumont, vilka båda begravdes under högtidliga former i Westminster Abbey i London.

Tänkta kandidater

Användes namnet Shakespeare för att dölja namnet på den verklige författaren — eventuellt flera olika? Minst 60 olika namn har föreslagits. Bland dessa återfinns dramatikern Christopher Marlowea och sådana oväntade namn som kardinal Wolsey, sir Walter Raleigh och även drottning Elizabeth I. Vilka av dessa förtjänar enligt teoretikerna att främst beaktas?

Den förste kandidaten är Francis Bacon, utbildad vid Cambridgeuniversitetet. Han var tre år äldre än Shakespeare, blev en framträdande advokat och ämbetsman vid det kungliga hovet och var upphovsman till många litterära verk. Teorin att Bacon skulle ligga bakom Shakespeares verk framfördes först år 1769 men ignorerades i nästan 80 år. År 1885 bildades Baconsällskapet för att verka för saken, och många fakta har lagts fram för att styrka påståendet. Bacon bodde till exempel omkring tre mil norr om London nära St. Albans, en stad som omnämns 15 gånger i Shakespeares verk — medan Shakespeares hemstad, Stratford-upon-Avon, inte nämns alls.

Roger Manners, femte earl av Rutland, och William Stanley, sjätte earl av Derby, har båda sina supportrar. De var välutbildade och hade rik erfarenhet från livet vid hovet. Men varför skulle någon av dem dölja sitt verk? Professor P. S. Porohovshikov framhöll år 1939 i sitt argumenterande för Rutland: ”Hans första skrivna verk trycktes anonymt, och de andra under en pseudonym, helt enkelt därför att det inte var socialt godtagbart för en adelsman att skriva för de vanliga teatrarna.”

Några menar att Shakespeares pjäser var en produkt av ett konsortium av skrivare, där var och en bidrog med sin sakkunskap. Å andra sidan frågar man sig om det är rimligt att Shakespeare som den skicklige skådespelare han var redigerade andras pjäser och förberedde dessa för att framföras på scenen. Det sades om honom att han aldrig strök en enda rad i sina manuskript, något som kan stämma om han med enkla justeringar redigerade andra författares pjäser som hade överlämnats till honom.

Vilken är den främsta orsaken till att en del tvivlar på att Shakespeare var författaren? The World Book Encyclopedia konstaterar att många ”vägrade tro att en skådespelare från Stratford-upon-Avon kunde ha skrivit dem. Shakespeares enkla lantliga bakgrund stämde inte med deras bild av geniet som skrev pjäserna.” Uppslagsverket tillägger att nästan alla de andra som föreslagits som författare ”tillhörde adeln eller överklassen”. Därför tror många som betvivlar att Shakespeare var författaren ”att bara en välutbildad, sofistikerad man av hög social ställning skulle ha kunnat skriva pjäserna”. Men som redan framhållits i den här artikeln tror många auktoriteter att det verkligen var Shakespeare som skrev.

Kommer denna kontrovers att lösas i en nära framtid? Det är inte troligt. Om inte nytt bevismaterial kommer i dagen i form av originalmanuskript eller fakta som förklarar de ”förlorade åren”, kommer William Shakespeare, ”detta suveräna ordgeni”, att förbli en fascinerande gåta.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 24]

Skrivkunnighet och namnet

William Shakespeare skrev troligen sin namnteckning sex gånger på fyra dokument som finns bevarade. Hans namn är bara delvis läsbart, och stavningen är inte enhetlig. En del experter menar att advokater kan ha skrivit under Shakespeares testamente för hans räkning, vilket för somliga väcker den känsliga frågan om William Shakespeare var skrivkunnig. Det existerar inga manuskript skrivna av honom. Hans dotter Susanna kunde skriva sitt namn, men det finns inga bevis för att hon kunde mer än så. Shakespeares andra dotter, Judith, som stod sin far nära, undertecknade genom att rita sitt bomärke. Hon kunde inte läsa och skriva. Ingen vet varför Shakespeare inte såg till att hans barn kunde få glädja sig åt den oskattbara gåva som litteraturen utgör.

[Bilder på sidan 23]

Tidiga porträtt av Shakespeare. Det är dock osäkert hur han egentligen såg ut

[Bildkällor]

Encyclopædia Britannica/11th Edition (1911)

Culver Pictures