Vanliga vanföreställningar om ormar

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I INDIEN

Den slemmiga kobran slingrade sig mot flickan, lockad av den välbehagliga doften från jasminblommorna i hennes hår. Dess långa kropp böljade upp och ner likt vågorna på havet. Hon såg det glimma till på kobrans panna som från en gnistrande ädelsten, då dess hypnotiserande, stelt stirrande blick genomborrade henne. Plötsligt kastade den sig genom luften och begravde sina gifttänder i hennes arm.

VANFÖRESTÄLLNING eller verklighet? Bilden som målas upp här ovan är helt och hållet falsk, grundad på vanliga missuppfattningar om ormar. Begrunda några av dessa vanföreställningar.

1. Jasmin, sandelträ och olika väldofter drar till sig ormar. ORIKTIGT. Dofterna drar till sig insekter, insekterna drar till sig grodor, och grodorna, som äts av ormarna, drar till sig ormar.

2. Ormar rör sig framåt i vertikala vågrörelser. ORIKTIGT. Detta intryck uppstår när ormar förflyttar sig över stora stenar. Det normala rörelsemönstret för kobror och andra marklevande ormar är horisontellt och rätlinjigt. Antingen rör de sig framåt genom att sträcka ut den främre delen av kroppen och dra fram den bakre eller genom att ta spjärn mot oregelbundenheter i marken och på detta sätt pressa sig framåt och åt sidan i S-formade slingor.

3. Vissa ormar bär en värdefull ädelsten i sitt huvud. ORIKTIGT. Detta är en myt som hör samman med tron att mäktiga män i det forntida Indien beskyddades av kobror.

4. Kobror hypnotiserar sitt byte. ORIKTIGT. Ormar börjar i allmänhet stirra orörligt om de blir skrämda. När människor stöter på en orm, kommer de följaktligen att mötas av vad som kan uppfattas som ett stelt, hypnotiserande stirrande. Detta är emellertid inte en metod de använder för att fånga sitt byte.

5. Kobror kastar sig över sitt byte. ORIKTIGT. Kobran gör ett kast framåt med främre delen av kroppen när den anfaller, men största delen av kroppen ligger stödjande kvar mot marken. Den reser aldrig upp mer än en tredjedel av kroppen för att hugga.

6. Ormarnas skinn, även kobrornas, är slemmigt och alltid kallt. ORIKTIGT. Ormarnas skinn, med dess överlappande fjäll, är torrt och känns som mjukt läder. De är växelvarma varelser, vilket betyder att kroppstemperaturen växlar alltefter omgivningens temperatur.

7. Kobror är döva. ORIKTIGT. En missuppfattning som delas av många, vilka tror att ormar endast kan uppfatta markvibrationer som går genom deras kropp. Bibeln, däremot, antyder helt korrekt i Psalm 58:4, 5 att kobror inte är döva. Nya forskarrön har visat att kobror kan höra luftburna ljud och att de lystrar till ormtjusarens musik. — Se också Vakna! för 22 juli 1993, sidan 31.

[Bildkälla på sidan 15]

Ormen längst upp: Animals/Jim Harter/Dover Publications, Inc.