De höll ord!

ANTONIO, som gick sista året på gymnasiet, ville avge ett informellt vittnesbörd till sina klasskamrater. Så han föreslog att historieläraren skulle visa videofilmen Jehovas vittnen står fasta mot nazisternas förföljelse. Trots att läraren var tveksam, gick hon med på det och sade att hon skulle visa filmen nästa dag.

Antonio berättar: ”Till en början tittade läraren på filmen med en min av överlägsenhet, men när hon förstod att framstående historiker berättade om Jehovas vittnen i koncentrationslägren, blev hon mycket uppmärksam. När filmen var slut tackade hon mig för att jag hade föreslagit den.”

Under nästa lektion försökte läraren beskriva det arbete som utfördes av dessa Bibelforscher, som Jehovas vittnen kallades på den tiden i Tyskland. Men hon insåg att det vore bättre om Antonio fick göra det. Antonio förklarade vittnenas roll i samhället och beskrev några av deras läror. Han avslutade genom att säga: ”Det är självklart att människor inte kan dra någon nytta av det värdefulla budskap vi bär ut, om de inte lyssnar till oss, om de smäller igen dörren i ansiktet på oss, eller om de inte läser vår litteratur.”

Alla Antonios klasskamrater höll med om denna tanke, och läraren lade fram en föresats för klassen. Vid första möjliga tillfälle skulle de lyssna till vittnena och ta emot deras litteratur. Klassen fortsatte att samtala om filmen ett tag till. Du kan föreställa dig Antonios glädje under de följande dagarna, när han såg flera av sina skolkamrater komma till skolan med Vakttornets litteratur och höra var och en av dem säga med ett leende: ”Där ser du, jag höll mitt ord!”