Från våra läsare

Otrohet  Tack för artikelserien ”När ens partner är otrogen” i Vakna! för 22 april 1999. Min man var otrogen. Även om jag nu har varit skild i tre år, känner jag fortfarande stor smärta. Artiklarna har hjälpt mig att inse att jag måste sluta tänka på det som varit och börja om på nytt. Jag måste gå vidare.

V. B., Trinidad

Jag har läst en hel del om det här ämnet tidigare, men det har aldrig förklarats så fint som här. Från den stund jag först hörde Bibelns budskap förstod jag att det var sanningen. Nu har Jehova gett mig ännu ett bevis på det.

G. B., Italien

Min skilsmässa gjorde mig djupt deprimerad. Jag förlorade självaktningen och fick det ena problemet efter det andra med hälsan. Även om jag fortfarande lider, blir jag tröstad av min tro på Jehovas löften och det kärleksfulla och känslomässiga stöd som jag får av vännerna i församlingen.

A. B., Canada

Det har gått nio månader sedan jag och min man skildes, och jag kämpar fortfarande med känslor av ensamhet. Hur skall jag klara av att gå nedför gatan utan att ha någon att hålla i handen? Vem skall sitta bredvid mig vid kristna möten? Vem skall följa med mig till doktorn? Tack för att ni påminde mig om att Jehova inte överger den oskyldiga partnern.

E. S., Brasilien

Rutan ”Vems är felet?” var till stor tröst för mig. Jag valde att skilja mig från min man, sedan han hade varit otrogen. Precis som Job har jag ibland önskat att jag var död. (Job 17:11–13) Men tack vare det stöd som jag fått av familjemedlemmar och kristna bröder och systrar har jag kunnat hålla ut.

M. O., Argentina

Jag läste inte artikelserien — jag slukade den! Jag har gått igenom en skilsmässa, och de här artiklarna tog upp alla frågor och bekymmer som uppstår i samband med en skilsmässa. Tack för att ni bryr er om oss.

E. L., Frankrike

Jag var sju år när min far övergav vår familj. Det var ett hårt slag. Några år senare bad han att få komma tillbaka till oss. Mina bröder och jag var helt emot det, men mor tog emot honom. Efter att ha läst de här artiklarna börjar jag förstå varför hon fattade det svåra beslutet.

A. A., Brasilien

Tack, tack och åter tack för de här artiklarna! Det är trösterikt att veta att andra i samma situation känner likadant som man själv gör. Men ni sade: ”Du kanske inte har gett din partner så mycket kärlek, ömhet, uppmuntran och aktning som han eller hon behöver.” Ett sådant påstående är sårande för dem av oss som har försökt få ett problemfyllt äktenskap att fungera. När någon umgås med tankar på att begå äktenskapsbrott, kan han eller hon bli mycket elak, och det är svårt att vara kärleksfull mot en sådan.

L. W., USA

Vi beklagar om den här kommentaren kan ha sårat någon av våra läsare. Men det var inte vår avsikt att antyda att någon som är otrogen kan skylla sitt dåliga uppförande på sin partner. I rutan ”Vems är felet?” framhålls det att trots ”den oskyldiga partens ofullkomligheter” är den otrogne ansvarig för sitt orätta handlingssätt. Det här uttalandet finns i en artikel som handlar om försoning. Artikeln betonar helt enkelt behovet av ett gott kommunicerande och uppmuntrar makar som vill försonas att försöka identifiera problemområden i äktenskapet som de särskilt kan behöva uppmärksamma. Det kan också finnas känslor av uppdämd förtrytelse som man behöver tala öppet om. Vanligtvis leder ett sådant samtal till att båda makarna medger att de har sina fel och brister. När allt kommer omkring ”felar [vi] alla många gånger”. (Jakob 3:2) Även om sådana samtal ofta kan vara mycket plågsamma, är de, som det sägs i artikeln, ”en viktig del av återuppbyggnadsprocessen”. — RED.