Kidnappning — terror som handelsvara

”KIDNAPPNING kan inte jämföras med brott mot egendom. Det är en bedräglig, grym och skoningslös behandling av den mest fundamentala mänskliga gruppen, familjen”, säger Mark Bles i sin bok The Kidnap Business. För de drabbade familjemedlemmarna innebär en kidnappning ett känslomässigt kaos. Minut efter minut, timme efter timme, kastas de mellan hopp och förtvivlan, samtidigt som de kämpar med känslor av skuld, hat och hjälplöshet. Mardrömmen kan fortsätta i dagar, veckor, månader och ibland till och med år.

I sin hänsynslösa jakt efter pengar exploaterar kidnappare familjebanden. En kidnappningsliga tvingade sitt offer att skriva följande i ett öppet brev till pressen: ”Jag ber pressen att publicera detta överallt. Om jag inte kommer tillbaka, ligger skulden hos mina kidnappare, men också hos min familj, eftersom den klart visar att den föredrar pengar framför mig.” Italienska kidnappare har försökt pressa fram lösesummor genom att skära av kroppsdelar och skicka dessa till familjemedlemmar eller TV-stationer. En mexikansk kidnappare torterade sina offer medan han förhandlade med familjen i telefon.

Vissa kidnappare försöker å andra sidan ställa sig in hos sina offer. På Filippinerna hölls en kidnappad affärsman i förvar på ett lyxhotell, där hans vakter gav honom sprit och underhöll honom med prostituerade tills lösesumman var betald. De flesta offren blir emellertid inlåsta utan att få vare sig sina fysiska eller hygieniska behov tillgodosedda. Många utsätts för brutal misshandel. Dessutom måste varje offer, hur behandlingen än är, genomlida den skräckfyllda oron över vad som skall hända.

Att hantera chocken

Även efter frisläppandet kan offren lida av ett bestående känslomässigt trauma. En svensk sjuksköterska som kidnappades i Somalia uttryckte följande uppfattning: ”En sak är viktigare än allt annat. Man måste prata med vänner och släktingar och söka professionell hjälp om man behöver det.”

Psykologer har utvecklat en metod för att hjälpa sådana offer. I flera korta sessioner analyserar offren med professionell hjälp vad de gått igenom, innan de träffar familjen och återvänder till ett normalt liv. ”Snabbt insatt samtalsterapi minskar risken för bestående skador”, säger Rigmor Gillberg, expert på krishantering hos Röda korset.

Ytterligare konsekvenser

Offren och deras familjer är inte de enda som berörs av kidnappningar. Rädsla för kidnappningar kan hejda turism och ha en negativ effekt på investeringar. Det skapar också en känsla av osäkerhet i samhället. På bara några månader under 1997 lämnade sex internationella företag Filippinerna på grund av kidnappningshotet. En filippinsk kvinna som arbetar för vad som kallas Medborgarnas brottsbekämpningsgrupp utbrast: ”Vi lever i en mardröm.”

I en artikel i The Arizona Republic heter det: ”Bland mexikanska toppchefer är rädslan för att bli kidnappad i det närmaste hysterisk, och det med all rätt.” Den brasilianska tidskriften Veja skriver att kidnappare och rånare har ersatt monstren i brasilianska barns mardrömmar. På Taiwan ingår undervisning i hur man undviker att bli kidnappad i skolschemat, och i USA har videokameror installerats i förskolor för att förhindra kidnappning.

Blomstrande affärer för säkerhetsfirmor

Ökningen av kidnappningar och de svårhanterliga frågor som omger dem har skapat en blomstrande marknad för privata säkerhetsföretag. I Rio de Janeiro finns det mer än 500 sådana firmor som årligen delar på 1,8 miljarder dollar i intäkter.

Ett ständigt ökande antal internationella säkerhetsföretag lär ut hur man undviker att bli kidnappad, ger ut rapporter om riskområden och förhandlar om lösesummor. De ger familjer och företag råd, lär dem kidnapparnas strategier och hjälper dem att klara den psykiska pressen. Vissa företag försöker till och med fånga kidnapparna och ta tillbaka lösesumman sedan gisslan släppts fri. Deras tjänster är dock inte gratis.

Trots sådana ansträngningar ökar antalet kidnappningar i många länder. Apropå situationen i Latinamerika sade Richard Johnson, vice ordförande för försäkringsbolaget Seitlin: ”Man kan inte förvänta annat än att antalet kidnappningar kommer att öka.”

Orsaker till ökningen

Experter anger en rad förklaringar till den senaste ökningen. Den förtvivlade ekonomiska situationen i vissa områden är en. En biståndsarbetare i staden Nalchik i Ryssland sade: ”Det bästa sättet att skaffa pengar är att använda den ryktbara metoden kidnappning.” I vissa före detta Sovjetrepubliker påstås det att kidnappning används för att finansiera de lokala krigsherrarnas privatarméer.

Fler människor än någonsin tidigare reser som turister eller i affärer, något som öppnat nya marknader för kidnappare på jakt efter byte. Antalet utlänningar som kidnappats har fördubblats på fem år. Mellan 1991 och 1997 kidnappades turister i 26 länder.

Var kommer alla dessa kidnappare ifrån? En del militära konflikter har upphört och efterlämnat före detta soldater utan arbete och med tomma fickor. Dessa har de färdigheter som behövs för att sätta i gång med den lukrativa sysselsättning som kidnappning utgör.

Samtidigt har effektivare åtgärder för att förhindra bankrån och hårdare tag mot handel med droger gjort att kriminella har börjat ägna sig åt kidnappning för att kompensera inkomstbortfallet. Mike Ackerman, expert på kidnappningar, förklarade: ”När vi gör brott mot egendom svårare i alla samhällen, så tvingar det fram brott mot personer.” Den publicitet som utbetalandet av höga lösesummor får kan också utgöra en lockelse för potentiella kidnappare.

Motiven varierar

De flesta kidnappare vill ha pengar och inget annat än pengar. Krav på lösesummor varierar från en handfull dollar till den rekordsumma på 60 miljoner dollar som betalades för en fastighetsmagnat från Hongkong, som emellertid aldrig släpptes trots att summan betalades ut.

Å andra sidan har några kidnappare använt sina offer för att köpslå om publicitet, mat, medicin, radioapparater och bilar såväl som nya skolor, vägar och sjukhus. En företagsledare som blev kidnappad i Asien släpptes i utbyte mot att kidnapparna fick basketdräkter och bollar. Vissa grupper använder också kidnappning för att skrämma och avskräcka utländska investerare och turister i syfte att hejda exploatering av mark och naturtillgångar.

Det råder således ingen brist på vare sig motiv, medel, potentiella kidnappare eller offer. Finns det ett liknande överflöd av lösningar på problemet? Vilka är några av dem, och hur verkningsfulla är de? Innan vi besvarar de frågorna, låt oss undersöka några djupare underliggande orsaker till kidnappningsindustrins högkonjunktur.

[Ruta på sidan 5]

Om du blir kidnappad

Experter på området har följande råd att ge dem som blir kidnappade:

• Var samarbetsvillig; undvik att uppträda trotsigt. Motsträviga gisslan blir oftare utsatta för misshandel och löper större risk att bli dödade eller utvalda för att bestraffas.

• Råka inte i panik. Kom ihåg att de flesta offer överlever kidnappningen.

• Utarbeta ett system för att hålla reda på tiden.

• Försök att ha någon form av fasta dagliga rutiner.

• Håll dig fysiskt aktiv, även om dina möjligheter kan vara begränsade.

• Var observant; försök att komma ihåg detaljer, ljud och lukter. Skaffa dig detaljerad kännedom om dina kidnappare.

• Småprata om möjligt och försök att skapa någon form av kontakt. Om kidnapparna ser dig som en individ, är risken mindre att de skadar eller dödar dig.

• Rikta vänligt och artigt deras uppmärksamhet på vad du behöver.

• Försök aldrig förhandla om din egen lösesumma.

• Om du hamnar mitt i ett fritagningsförsök, lägg dig på golvet och vänta passivt på upplösningen.

[Ruta på sidan 6]

Kidnappningsförsäkring — en kontroversiell fråga

En blomstrande verksamhet i samband med kidnappning är försäkringar. Under 1990-talet har försäkringsorganisationen Lloyd’s i London haft en årlig ökning på 50 procent av tecknade kidnappningsförsäkringar. Fler och fler bolag erbjuder sådana försäkringar. Försäkringen täcker hjälp av en kidnappningsförhandlare, utbetalningen av en lösesumma och ibland även professionell hjälp att ta tillbaka lösesumman. Försäkringsfrågan är emellertid mycket kontroversiell.

Kritiker hävdar att försäkringsbolagen kommersialiserar brottet och att det är omoraliskt att tjäna pengar på kidnappning. De menar också att en försäkrad person blir mer oförsiktig med sin personliga säkerhet och att försäkringen gör det lättare för kidnapparna att få ut lösesumman och att den därigenom uppmuntrar till brott. Några fruktar också att möjligheten att försäkra sig kommer att uppmuntra människor att arrangera sina egna kidnappningar för att få ut försäkringspengarna. Kidnappningsförsäkringar är förbjudna i Colombia, Italien och Tyskland.

Förespråkarna för kidnappningsförsäkringar pekar på att dessa, som alla försäkringar, gör att många delar på de förluster som annars skulle ha drabbat några få. De menar att försäkringen skapar en viss säkerhet, eftersom den gör det möjligt för familjer och företag att ha råd att anlita experter som kan lugna ner de inblandade, förhandla fram lägre lösesummor och underlätta gripandet av kidnapparna.

[Ruta på sidan 7]

Stockholmssyndromet

År 1974 tog kidnappningen av Patty Hearst, dotter till tidningsmiljardären Randolph A. Hearst, en överraskande vändning, när hon gjorde gemensam sak med sina kidnappare och tog del med dem i ett väpnat rån. I ett annat fall förlät en kidnappad spansk fotbollsspelare sina kidnappare och önskade dem lycka till.

I början av 1970-talet kom detta fenomen att kallas Stockholmssyndromet efter ett gisslandrama år 1973 i en bank i Stockholm. Vid det tillfället utvecklade några av gisslan en speciell vänskap till sina tillfångatagare. Att det fenomenet har tjänat som ett skydd för den kidnappade förklarar boken Criminal Behavior: ”Ju mer offret och kidnapparen lär känna varandra, desto mer tenderar de att gilla varandra. Denna effekt gör att brottslingen efter en tid är mindre benägen att göra gisslan illa.”

Ett engelskt offer i Tjetjenien som blev våldtagen sade: ”Jag tror att när vakten lärde känna oss som människor insåg han att det var fel att våldta mig. Det upphörde, och han bad om ursäkt.”

[Bild på sidan 4]

För familjemedlemmar är en kidnappning något av det mest uppslitande och känslomässigt kaotiska man kan tänka sig

[Bild på sidan 5]

Offren behöver tröst

[Bild på sidan 7]

De flesta offren blir inlåsta utan att få vare sig fysiska eller hygieniska behov tillgodosedda