Varför vi besökte Julön

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I FIJI

ÖN KIRITIMATI (Julön) är den största av de 33 öar i Stilla havet som utgör landet Kiribati.a Ön har en landyta på 388 kvadratkilometer, vilket motsvarar alla de andra 32 öarnas sammanlagda yta. Julön har omkring 5 000 invånare, medan Kiribatis totala folkmängd är omkring 92 000.

Alla utom en av Kiribatis öar är atoller. Julön är inte bara den största atollen i Kiribati utan också den största korallformationen i världen när det gäller landyta.

Julön är också intressant därför att den ligger så nära den internationella datumlinjen. Människorna där är bland de första som upplever en ny kalenderdag, ett nytt år och andra årliga händelser, till exempel åminnelsen av Jesu Kristi död.b

Dessutom är denna avsides belägna atoll en av de viktigaste häckningsplatserna för sjöfåglar i tropikerna. För inte så länge sedan uppgavs det att omkring 25 miljoner sottärnor regelbundet häckade där.

Inte längre en fågelhemlighet

När upptäcktsresanden kapten James Cook gick i land på ön julafton 1777 var den obebodd. Men ön hade ett rikt fågelliv. Cook gav den namnet Julön.c Under många år hade öns läge av allt att döma varit en hemlighet som bara fåglarna kände till.

Under ett av våra besök på ön fick vi följa med en naturvårdare på en intressant tur. När han tog oss till en av stränderna flög eleganta, nyfikna fetärnor ut för att möta oss. De kretsade retfullt precis utom räckhåll för oss och iakttog varje rörelse vi gjorde.

På marken bortom stranden fanns en koloni med sottärnor. Hundratusentals sottärnor kommer till Julön för att häcka. När de anländer flyger de runt dag och natt i veckor i en tjattrande hop ovanför häckningsplatserna, medan de väntar på att alla fåglar skall anlända. Till slut slår de sig ner och bygger bo direkt på marken.

När sottärnorna är omkring tre månader är de flygfärdiga och börjar sin långa resa ut över havet. De återvänder inte till land förrän 5–7 år senare när de är redo att fortplanta sig. Under de år de är borta är de större delen av tiden i luften. Det är inte tillräckligt med olja i deras fjädrar för att de skall kunna hålla sig flytande i vattnet.

Vi såg svarta noddytärnor som ligger i sina bon tillsammans med sina ungar och okläckta ägg. De här sjöfåglarna bygger bon åt sina ungar, men det gör inte fetärnorna. De lägger äggen direkt på en trädgren. Lyckligtvis kläcks deras ungar med välutvecklade, starka klor som hjälper dem att hålla sig kvar på grenen. De här små duniga fågelungarna som klänger sig fast på grenarna fick genast våra hjärtan att smälta. Föräldrarna är också söta små fåglar, snövita med kontrasterande svart näbb.

Under vår tur såg vi en brunlira som resolut låg på sitt ägg på en skyddad plats i närheten och höll ett vaksamt öga på oss. Julön har världens största kända koloni av kilstjärtade liror. Och den är en av de sista häckningsplatserna man känner till för både vitstrupig stormsvala och phoenixpetrell. Bland de många andra fåglar som häckar där är rödstjärtad tropikfågel, masksula, brunsula, rödfotad sula, brun noddy och fregattfågel.

Fregattfåglar glidflyger utan ansträngning högt uppe i luften, utför häpnadsväckande akrobatiska konster, stjäl fisk i flykten från andra fåglar och slåss om godbitar som fiskare kastat bort. Fregattfågeln behöver denna skicklighet i luften, eftersom den vanligtvis inte landar på vattnet. Precis som i fallet med sottärnan är fjäderdräkten inte vattentät, och vingspannet på omkring två meter gör det dessutom svårt för den att lyfta.

Vi fick reda på att den lilla bruna fågel som vi tidigare sett var en sibirisk tundrapipare. Den är en av många flyttfåglar som använder Julön som övervintringsplats. Här kan den fylla på energiförrådet efter den långa flygningen från häckningsplatsen tusentals mil bort, ovanför norra polcirkeln. Deras utmärkta navigationsförmåga leder dessa maratonflygare till denna fågelutpost omkring 200 mil söder om Honolulu på Hawaii.

Främsta skälet till vårt besök

Vi besökte Julön regelbundet, inte för att titta på fåglar utan för att få träffa de Jehovas vittnen som bor där och vara tillsammans med dem på deras möten och samarbeta med dem i predikoarbetet. Den geografiska isoleringen utgör en verklig utmaning för dessa vittnen. När ett vittne för flera år sedan hastigt dog höll hans hustru modigt begravningstalet själv, eftersom det inte fanns någon annan som kunde göra det. Många var närvarande, och hon ville att de skulle få höra Bibelns hopp för de döda. (Johannes 11:25; Apostlagärningarna 24:15)

Förutom tre utmärkta bibelöversättningar finns det inte så mycket biblisk litteratur på landets språk. Men Jehovas vittnen ger ut tidskriften Vakttornet i fyrfärg en gång i månaden på kiribati samt en del annan biblisk litteratur. Detta förvånar många, eftersom det är mindre än 100 000 människor i världen som talar det här språket. Sådan biblisk litteratur gör det möjligt för denna isolerade grupp av Jehovas vittnen att regelbundet hålla sina möten för tillbedjan och att fullgöra uppdraget att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14; Hebréerna 10:24, 25)

Transporterna utgör ett problem för besökare. Men på Julön kan man resa landvägen från London till Poland (Polen) via Tennessee på bara tre timmar! Hur är det möjligt? Banana, London, Paris, Poland, Tennessee och Tabwakea är ovanliga bynamn som för tankarna till några av de första besökarnas ursprung.

Under ett av våra besök inbjöd en vänlig läkare oss att följa med honom till Poland, vilket gjorde att vi kunde predika där för allra första gången. Eftersom vi bara skulle vara två timmar i Poland, sprang vi bokstavligen talat från hus till hus för att hinna besöka alla hem. Alla vi träffade lyssnade med uppskattning på vårt budskap från Bibeln och tog emot litteratur, som till deras stora förvåning var på deras eget språk.

Vi har varma känslor för dessa älskvärda människor på den avlägset belägna Julön. Men de praktfulla befjädrade invånarna på ön har också en speciell plats i vårt hjärta. För länge sedan kan kapten Cook ha tyckt att den här ön inte var mycket att ha för några andra än fåglarna, men i dag är det många som inte håller med om det. De har precis som fåglarna gjort ön till sitt hem.

[Fotnoter]

[Kartor på sidan 16]

(För formaterad text, se publikationen)

Julön

Banana

Tabwakea

London

Paris

Poland

Internationella datumlinjen

[Bild på sidan 16]

Fregattfåglar

[Bildkälla]

GaryKramer.net

[Bild på sidan 17]

Fetärna

[Bildkälla]

© Doug Perrine/ SeaPics.com

[Bild på sidan 17]

Brunsulor

[Bildkälla]

Valerie & Ron Taylor/ ardea.com

[Bild på sidan 18]

Vi predikar tillsammans med vittnen från ön

[Bildkälla på sidan 18]

GaryKramer.net