Ungdomar frågar

Är det fel att vilja vara i fred ibland?

Hur reagerar du? Sätt en ✔ vid det svar som är troligast.

1. Du är på ditt rum med dörren stängd när dina syskon rusar in utan att knacka.

◯ Det är lugnt. Jag brukar göra samma sak mot dem.

◯ Men hallå! Tänk om jag håller på att byta om?

2. Du pratar i telefon med en kompis, och din mamma står i närheten och hör vartenda ord.

◯ Det är lugnt. Jag har inget att dölja.

◯ Fy, vad jobbigt! Jag känner mig helt bevakad!

3. Du har precis kommit innanför dörren, och dina föräldrar börjar överösa dig med frågor: ”Var har du varit? Vad hittade ni på? Vilka var med?”

◯ Det är lugnt. Jag brukar i alla fall berätta allt för dem.

◯ Jag blir galen! De litar inte på mig!

NÄR du var yngre var det säkert inte så viktigt för dig att få vara i fred. Om dina syskon rusade in på ditt rum tyckte du bara det var kul att ha någon att leka med. Och du svarade gärna på alla frågor som mamma och pappa ställde. På den tiden var ditt liv som en öppen bok. Men nu önskar du kanske att du kunde slå igen boken ibland. ”Det känns skönt när man kan behålla något för sig själv”, säger 14-årige Philip.a

Varför har det här plötsligt blivit så viktigt för dig? Delvis för att du håller på att bli vuxen. Du kanske tycker det är jobbigt att vänja dig vid hur din kropp förändras under tonåren. Det kan göra att du känner dig obekväm inför de andra i familjen. Dessutom kan du nu känna ett större behov av att få sitta för dig själv och fundera över saker. Det här visar att du håller på att utveckla din ”tankeförmåga”. Enligt Bibeln är det viktigt att göra det när man är ung. (Ordspråksboken 1:1, 4; 5 Moseboken 32:29) Till och med Jesus gick till ”ett ensligt ställe” när han behövde tänka. (Matteus 14:13)

Dina föräldrar är ju fortfarande de som bestämmer, och de har rätt att få veta vad som händer i ditt liv. (Efesierna 6:1) Men ibland krockar deras önskan att få veta vad du gör med din önskan att ha ett privatliv. Hur kan du hantera det på ett bra sätt? Vi ska titta närmare på två områden där det kan uppstå problem.

När du vill vara ensam

Det finns många anledningar till att man vill vara för sig själv. Man kanske bara behöver en lugn stund. (Markus 6:31) Eller man kanske vill be, och då kan det vara bra att följa Jesu uppmaning till sina lärjungar: ”När du ber, gå då in i ditt inre rum, och när du har stängt din dörr, be då till din Fader.” (Matteus 6:6; Markus 1:35) Men när du stänger dörren om dig kanske dina föräldrar inte tror att det är för att be! Och dina syskon kanske inte har någon förståelse för att du ibland vill vara ensam.

Vad du kan göra. För att ditt rum inte ska förvandlas till en krigszon kan du göra så här:

● Sätt upp några rimliga regler för dina syskon, så att du får möjlighet att vara för dig själv ibland. Om det behövs kan dina föräldrar säkert hjälpa dig.

● Försök att förstå dina föräldrars situation. ”Ibland kollar mina föräldrar upp vad jag gör”, säger 16-åriga Rebecka. ”Men ärligt talat, jag skulle också vilja ha koll på mina barn om jag var förälder, speciellt nu när jag vet hur mycket det finns som verkar spännande för ungdomar i dag!” Kan du också förstå varför dina föräldrar oroar sig? (Ordspråksboken 19:11)

● Fråga dig själv: Har jag gett mina föräldrar anledning att tro att det är något skumt på gång när min dörr är stängd? Har jag blivit så hemlighetsfull att de måste ta till olika knep för att få reda på något om mig? Ju mer öppen du är mot dina föräldrar, desto mindre anledning har de att vara misstänksamma mot dig.b

Handlingsplan. Skriv ner vad du kan säga när du tar upp det här med dina föräldrar.

․․․․․

När du skaffar vänner

I tonåren är det naturligt att skaffa egna vänner. Det är också helt normalt att dina föräldrar undrar vilka dina kompisar är och vill veta vad ni hittar på. För dem är det bara en del av jobbet, det ingår i ”föräldrapaketet”. Men du tycker kanske att de verkar näst intill paranoida. ”Jag vill bara kunna mejla och messa utan att mamma och pappa kikar över min axel var tionde minut och undrar vem jag pratar med”, säger Amy, 16 år.

Vad du kan göra. För att inte skapa en klyfta mellan dig och dina föräldrar när du skaffar vänner kan du försöka med det här:

● Berätta vilka dina kompisar är, och se till att dina föräldrar får träffa dem. Du tycker nog inte om att din mamma och pappa snokar som värsta sortens detektiver, men vad har de egentligen för val om du gör dina kompisar till mysterier? Kom ihåg att dina föräldrar vet att du påverkas mycket av dina vänner. (1 Korinthierna 15:33) Ju mer de vet om dina kompisar, desto lugnare kommer de antagligen att känna sig.

● Prata om det här med dina föräldrar på ett respektfullt sätt. Anklaga dem inte för att lägga näsan i blöt. Du kanske kan säga något i stil med: ”Jag upplever att det vrids och vänds på allt jag säger till mina kompisar. Det känns jättejobbigt, det går nästan inte att prata.” Då kanske dina föräldrar ger dig en chans att få vara i fred med dina kompisar lite mer. (Ordspråksboken 16:23)

● Var nu riktigt ärlig: Vill du ha ett privatliv eller ett hemligt liv? Hanna, 22 år, säger: ”Om man bor hemma och föräldrarna vill veta något, ska man tänka: ’Eftersom jag inte har gjort något dumt, så har jag inget att dölja.’ Men om du har något att dölja, då är det något som är fel.”

Handlingsplan. Skriv ner vad du kan säga när du tar upp det här med dina föräldrar.

․․․․․

4 steg som kan hjälpa dig

Försök nu att tänka ut vad som kan lösa ett speciellt problem som uppstår när du vill vara i fred.

Steg 1: Ringa in problemet.

Inom vilket område vill du ha större frihet?

․․․․․

Steg 2: Försök förstå dina föräldrar.

Vad tror du att de egentligen oroar sig för?

․․․․․

Steg 3: Försök komma på lösningar.

a) Kom på åtminstone något som du gjort och som kan ha bidragit till problemet, och skriv ner det här:

․․․․․

b) Vilka förändringar kan du göra?

․․․․․

c) Hur hoppas du att dina föräldrar ska tackla ditt problem?

․․․․․

Steg 4: Prata om det.

Ta upp det som du skrivit här med dina föräldrar vid ett lämpligt tillfälle.

Fler artiklar i serien ”Ungdomar frågar” finns på www.watchtower.org/ypz

[Fotnoter]

ATT TÄNKA PÅ

● Varför har dina föräldrar rätt att få veta vad som händer i ditt liv?

● Hur kan du längre fram i livet ha nytta av att du nu lär dig att prata med dina föräldrar på ett moget sätt?

[Ruta/Bilder på sidan 19]

VAD ANDRA UNGDOMAR SÄGER

”Om ungdomar är öppna mot sina föräldrar kommer föräldrarna inte känna samma behov av att läsa deras mejl eller sms för att veta vad som händer i deras liv.”

”Jag skulle inte bli arg om mamma och pappa läste mina mejl. Om en arbetsgivare kan ha rätt att kolla vilka mejl som hans anställda skickar, borde väl föräldrar ha samma rättighet mot sina barn?”

”Föräldrar vill inte att något ska hända deras barn, och ibland kan det upplevas som att de lägger sig i. Det kanske inte känns så bra. Men ärligt talat, om jag hade egna barn skulle jag nog göra samma sak.”

[Bilder]

Eden.

Kevin.

Alana.

[Ruta på sidan 21]

TILL DIG SOM ÄR FÖRÄLDER

● Din son är på sitt rum och har stängt dörren om sig. Ska du gå in utan att knacka?

● Din dotter glömde sin mobil när hon rusade i väg till skolan. Ska du ta chansen att kolla hennes sms?

Det här är inga lätta frågor. Å ena sidan har du rätt att veta vad som händer i dina barns liv och en skyldighet att se till att de har det bra. Å andra sidan kan du inte för evigt vara en ”helikopterförälder”, som misstänksamt svävar över dem och registrerar varje steg de tar. Men hur kan man hitta en balans?

För det första: Inse att det inte alltid är något skumt på gång när en tonåring vill vara i fred. Det är ett naturligt behov när man håller på att bli vuxen. När ungdomar får en viss frihet kan de pröva sina vingar och skapa vänskapsrelationer på egen hand och använda sitt förnuft för att tänka igenom sina problem. (Romarna 12:1, 2) Om de får möjlighet att vara för sig själva ibland kan de utveckla sin tankeförmåga, något som måste till om man ska kunna bli en ansvarsfull vuxen. (1 Korinthierna 13:11) Då har de också möjlighet att tänka efter innan de svarar på svåra frågor. (Ordspråksboken 15:28)

För det andra: Inse att det kan leda till irritation och uppror om du försöker styra ditt barn in i minsta detalj. (Efesierna 6:4; Kolosserna 3:21) Betyder det att du ska backa helt? Nej, för du har fortfarande föräldraansvaret. Men målet är att ditt barn ska få ett tränat samvete. (5 Moseboken 6:6, 7; Ordspråksboken 22:6) När allt kommer omkring är vägledning mer effektivt än bevakning.

För det tredje: Tala med dina tonåringar om den här saken. Lyssna på hur de känner det. Skulle du ibland kunna vara mer medgörlig? (Filipperna 4:5) Förklara att du kommer att ge dem viss frihet om de visar att du kan lita på dem. Gör också klart vad som händer om de inte håller sin del, och följ sedan upp det konsekvent. Var övertygad om att du kan låta ditt barn ha ett privatliv och ändå vara en omtänksam förälder.

[Bild på sidan 20]

Förtroende är som en lön – du måste göra något för att förtjäna det.