Kapitel 1
Livet har verkligen mening
1, 2. Även om någon lever ett angenämt liv, vilka förbryllande frågor kan ändå bekymra honom? (Predikaren 1:2—4, 10, 11)
HUR gott är det inte att vara vid liv, att känna att man uträttar något och att ens liv har verklig mening! Det finns egentligen ingen som finner glädje i ett planlöst liv — ett liv utan uppsåt.
2 Jorden runt finns det millioner människor som gör stora ansträngningar att finna lycka i livet. Men det kommer en tid då de stannar upp och frågar: Vart är jag egentligen på väg? Det kan tyckas som om livet bara innebär att man lever några få korta år och fostrar upp barn som kan föra familjens namn vidare och att barnen därefter i sin tur upprepar samma kretslopp. Finns det inget större uppsåt med alltsammans?
3, 4. a) Vad kan snabbt förändra hela vårt liv? (Psalm 90:10) b) Om vi vill ha något som ger oss större mening i livet, vilken fråga måste vi då få svar på?
3 Människor vet också att det alltför ofta händer att en ekonomisk katastrof, ett krig eller någon annan svår olycka kan utplåna ett helt livs ansträngningar. Att man förlorar en av sina nära och kära till följd av en sjukdom, en olyckshändelse eller ett brott kan få livet att plötsligt te sig fruktansvärt tomt och meningslöst. Och även om man har tur och framgång i livet, så är det dock av relativt kort varaktighet. I jämförelse med det uråldriga universum omkring oss är en människas livstid blott och bart som ett tick från en klocka.
4 Det finns utan tvivel något bättre i beredskap för mänskligheten, något som kan ge sann mening åt vårt liv. Men vad är detta, i så fall? För att kunna besvara den frågan måste vi först få svar på en ännu mer grundläggande fråga: Är detta universum och allt liv i det frambragt av en ”mästerarkitekt”, nämligen Gud?
FINNS DET EN MÄSTERARKITEKT MED ETT UPPSÅT?
5. Vilken verkan kan ovisshet eller tvivel beträffande om det finns en skapare ha på vårt liv och på våra medmänniskors liv?
5 Vår syn på alltings ursprung kan öva mycket starkare inflytande på vårt sätt att se på livet och vår inställning till dem vi har omkring oss än många människor är medvetna om. Ovisshet om det finns en universell skapare kan göra oss osäkra på om livet över huvud taget har någon bestämd mening. Det kan också göra oss osäkra på vilka förpliktelser vi egentligen har gentemot andra människor. Vad händer då? Ja, om vi är osäkra, måste var och en av oss helt enkelt forma sitt eget liv enligt vad han anser vara bäst. Det betyder att vi inte har några klara normer för rätt och orätt och ingen verklig ansvarskänsla gentemot andra människor. Det är inte svårt att inse hur många problem detta skulle kunna leda till och hur det skulle inkräkta på glädjen i livet.
6, 7. a) Varför drar somliga slutsatsen att det inte finns någon skapare, men vad kan det hända att de förbiser? b) Vilka slutsatser beträffande en skapare kan man helt logiskt dra, när man jämför universum med en klocka? (Jesaja 40:26)
6 Vad finns det då för orsak att tro på en mästerarkitekt, en Gud med ett uppsåt? Somliga drar slutsatsen att det inte finns någon skapare, eftersom de ser så mycket orättvisa och lidande i världen. Men de kanske förbiser att det finns mycket som inte kan förklaras på något annat sätt än genom en skapelse. Om man visar någon en klocka och säger att klockan inte haft någon konstruktör, så kommer han inte att tro det. Han erkänner förmodligen att detta tidmätningsinstrument tjänar ett bestämt syfte, vilket dessutom visar att dess konstruktör haft ett uppsåt. Vad skall vi då säga om det oändligt mycket mer komplicerade och vördnadsbjudande universum omkring oss? Kanske är problemet att man inte förstår vad Skaparens uppsåt är. Låt oss ta del av några vittnesbörd om att det helt enkelt måste finnas en skapare med ett uppsåt.
7 Himlakropparna har färdats fram i sina vidsträckta banor med oerhörda hastigheter och häpnadsväckande precision i oräkneliga millioner år. Planeterna kretsar kring solen på ett ordningsfullt sätt; de oräkneliga stjärnorna och andra himlakroppar är organiserade i galaxer och rentav i galaxhopar. Deras ofantliga storlek och förbluffande exakta rörelser kommer den finaste klocka att te sig mycket klumpig, när man jämför den med dem. Tvingas vi inte att fråga oss: Hur kan klockan ha krävt en konstruktör, men inte det långt mer vördnadsbjudande och exakt fungerande universum? Och kan något så invecklat och exakt sakna mening?
8. Varför är det stick i stäv mot vittnesbörden att säga att universum är slumpens eller blinda krafters verk? (Hebréerna 3:4)
8 Det skulle vara stick i stäv mot alla vittnesbörden att säga att all denna precision och ordningsfullhet kommit till genom en slump eller genom blinda krafters verkan. Känner vi till något ordningsfullt som någonsin kommit till bara av en slump? Vad vi än tänker på — en maskin, ett transportband, ett hus eller till och med en enkel sopkvast — är det någon som utformat allt detta: människan. Livlös materia ordnar sig aldrig av en slump till någon ordningsfull produkt eller process. Hur länge man än väntar kommer blåsande vindar eller strömmande vatten aldrig att sammanföra materia till ens den allra enklaste maskin. Allt som är danat att tjäna ett syfte kräver en förnuftsbegåvad organisatör och konstruktör.
9. Hur bevisar de radioaktiva ämnena att materien inte alltid har existerat?
9 Antag att vi skulle inta ståndpunkten att det inte finns någon skapare. Då skulle vi vara tvungna att säga att universum alltid har existerat, att materien i det är evig. Men det finns klara bevis som vittnar om att materien inte alltid har existerat. Vi vet att somliga av jordens grundämnen är instabila, dvs. de är radioaktiva. Uran utsänder till exempel hela tiden radioaktiva partiklar, tills det slutligen har förvandlats till bly. Men om materien alltid hade existerat, skulle det inte finnas några radioaktiva grundämnen kvar i våra dagar. Radioaktiviteten skulle ha tagit slut för länge sedan, precis som vatten till slut helt och hållet rinner ut ur en läckande tunna.
10. Hur visar förekomsten av olika temperaturer i universum att det haft en begynnelse?
10 Ett annat bevis är de olika temperaturer man finner i universum — från solens flammande hetta till den yttre rymdens förlamande kyla. De vetenskapligt godtagna lagarna för hur värme uppför sig (vilka kallas termodynamikens lagar) säger att värmet alltid flödar från en varm kropp till en svalare, till dess att båda kropparna har samma temperatur. Om nu universum och materien i det hade existerat för evigt, skulle det (enligt ”termodynamiken”) vara samma temperatur överallt, och därtill en mycket låg temperatur! Men lyckligtvis förhåller det sig inte så. Vår sol fortsätter att stråla ut värme och energi, liksom myriader andra stjärnor. Detta bevisar att universum och den materia det består av haft en begynnelse.
11, 12. Till vilken slutsats leder ett studium av atomen?
11 När vetenskapsmän studerar materien, och i synnerhet atomen, finner de bevis för att all materia är en produkt av energi — enorma kvantiteter energi. En gång i tiden trodde de att atomen var materiens enklaste form, all materias odelbara byggsten. Men efter många års studium finner de att atomens uppbyggnad är så komplicerad att de ännu inte lyckats avslöja alla dess hemligheter. Det är uppenbart att denna ofantliga energis källa, som danat atomen och all materia och satt universum i rörelse, måste vara en person med ett intellekt som vida överträffar människans. Ja detta är kraftfulla, faktiska bevis för att universum verkligen har kommit till vid någon bestämd tidpunkt i det förflutna. Det har skapats.
12 Och hur förhåller det sig med den planet vi människor lever på, jorden? Hur vittnar dess förmåga att uppehålla livet om en insiktsfull, ändamålsenlig utformning?
SOLEN OCH JORDEN — ETT EXAKT INBÖRDES FÖRHÅLLANDE
13, 14. Hur vittnar solen om en mäktig, välvillig mästerarkitekt? (Psalm 74:16)
13 Människan har byggt atomkraftverk — kärnreaktorer — och de kan ge mera energi än man kan få genom andra metoder. Men de måste ständigt övervakas för att det inte skall inträffa en förödande explosion. Ändå har en del olyckshändelser redan inträffat. De av människor byggda reaktorerna ter sig oansenliga och obetydliga i jämförelse med vår sol. Om de kraftiga, explosiva processerna på solen skulle skena i väg, skulle jorden kunna brinna upp på ett ögonblick. Men i milliarder år tycks solen utan någon nämnvärd förändring ständigt ha frambragt ljus och värme. Det har beräknats att om endast en procent av solens massa skulle förvandlas till energi, skulle den fortsätta att lysa med sin nuvarande ljusstyrka i minst en milliard år.
14 Hur förnuftigt är det då att dra slutsatsen att människogjorda reaktorer krävt en intelligent utformning, men att den oerhört mycket större och långt pålitligare solreaktorn, solen, kommit till av en ren slump? Borde vi inte i stället ge en välvillig mästerarkitekt äran för att ha utformat en ”solreaktor” som utan några risker sänder just den rätta mängden av sin enorma energi omkring 150.000.000 kilometer genom rymden till vår jord?
15. Hur vittnar jordens avstånd från solen om ändamålsenlig utformning?
15 Låt oss ta en närmare titt på de faktorer som gör det möjligt för jorden att utnyttja solens energi på ett sätt som garanterar livets fortbestånd. Jordens avstånd från solen är exakt det rätta. Om solen vore närmare, skulle jorden vara alltför varm för liv; om solen vore längre bort, skulle jorden vara för kall.
16. a) Vad har jordens rotation kring sin axel att göra med produktion av föda åt människor och djur? (Psalm 104:14, 19—22) b) Vilket för oss viktigt ändamål tjänas av att jordens axel lutar i förhållande till dess bana kring solen? (1 Moseboken 1:14; 8:22)
16 Jordens rotationshastighet gör att hela jorden får omväxlande perioder av dag och natt, som är av den rätta längden för att växtlivet skall trivas. Med hjälp av solenergin förvandlar växterna vatten och koldioxid till sockerarter. Denna process, som kallas fotosyntesen, är absolut nödvändig för att människan och djuren skall få föda. (1 Moseboken 1:29, 30) Jordaxelns lutning i oförändrad riktning, i omkring 23 1/2 graders vinkel mot normalen till jordbanans plan, ger upphov åt årstiderna. Den tid det tar för jorden att färdas runt solen gör att årstiderna får just den rätta längden. Dygnets och årstidernas längd varierar något i olika delar av världen, men det stora överflödet av olika växter får ändå den energi de behöver för att växa.
VÅR ATMOSFÄR — ETT IDEALISKT MEDIUM ATT LEVA I
17. Hur samverkar solen och jordens atmosfär till att ge skydd mot en dödsbringande del av solens strålning?
17 Om något av det vi nu talat om skulle ändras nämnvärt, skulle det betyda katastrof för livet på jorden. Men detta är bara en bråkdel av allt det som är nödvändigt för livet. Utan en atmosfär som omger jorden skulle faktiskt solens ljus och energi vara till ingen nytta, ja rentav farliga. Jordens väl tilltagna atmosfär skyddar livet mot dödsbringande strålning. Och solstrålningen själv hjälper atmosfären att frambringa ett ozonlager, en form av syre, som filtrerar bort dödsbringande ultraviolett strålning.
18. Är det en tillfällighet att det finns så gott om syre i jordens atmosfär och att detta syre i hög grad är utspätt med kväve? Förklara.
18 Sammansättningen hos jordens atmosfär är också mycket viktig för att livet skall fortsätta. Vi människor kan till exempel inte leva utan syre. Om vi blir berövade syret under bara några minuter, skadas hjärnan allvarligt. Det leder vanligen till döden. Borde vi inte vara mycket tacksamma för att det finns gott om syre i atmosfären? Men syre är också en nödvändig förutsättning för eld. Stora mängder av denna gas runt omkring oss kunde därför vara fördärvbringande för livet; vi skulle löpa risk att brinna upp. Varför händer inte detta? Därför att syret i vår atmosfär är starkt utspätt med kväve, en relativt inaktiv gas.
19. Vilka slutsatser kan vi dra när vi jämför solens atmosfär med jordens?
19 Vidare är atmosfären sammansatt som efter ett fint ”recept” med andra nödvändiga beståndsdelar i de rätta proportionerna — koldioxid, vattenånga osv. På solen behövs en atmosfär som huvudsakligen består av vätgas, men i jordens atmosfär skulle vätgas, på grund av sina explosiva egenskaper, utgöra ett ständigt hot. Om det inte fanns en mästerarkitekt med ett uppsåt, varför skulle då en sådan balans, ett ”samarbete” så att säga, uppstå mellan solens och jordens atmosfär, så att jorden blivit så beundransvärt väl lämpad för liv, under det att solen, som befinner sig så långt borta, är utrustad för att uppehålla detta liv?
VATTEN — EN LIVSUPPEHÅLLANDE VÄTSKA
20, 21. a) Vilket livsviktigt ämne, som förekommer i stor mängd på jorden, gör den unik bland planeterna? b) Nämn några värdefulla syften med de mäktiga oceanerna.
20 Förutom en atmosfär med just den rätta gasblandningen är också vatten i dess normala vätskeform — stora mängder av det — absolut nödvändigt för materiellt liv. Av alla planeterna är jorden unik i detta avseende. Oceanernas väldiga volym utgör grunden för regnets kretslopp, som är nödvändigt för växtligheten. Oceanerna förhindrar också extrema temperaturvariationer.
21 Utan oceanerna skulle också ett annat kretslopp — syrets och koldioxidens kretslopp — gå om intet. Syre förbrukas av djuren och koldioxid av växterna. Oceanerna absorberar och avger milliarder ton koldioxid, allteftersom det behövs för att tillgången ständigt skall hållas i balans. Oceanerna innehåller också överflödande rikedomar av mineralämnen och djur. — 5 Moseboken 33:19.
22. Varför är vatten så värdefullt för att växter och djur skall få näring?
22 Vatten är en unik, nästan ”mirakulös” vätska. Det har den största lösningsförmågan av alla vätskor. Därför kan det lagra de kemiska föreningar som växterna behöver för att uppehålla livet. Vattnet tränger ner i jorden och löser upp de livsuppehållande ämnen som finns där. Sedan transporterar det dessa näringsämnen, när det cirkulerar till växternas olika delar. (Jesaja 55:10) Vatten är den största beståndsdelen i blodet, som för livgivande näring till människans och djurens kroppsceller. Våra kroppar består i själva verket av omkring 70 procent vatten.
23. Varför är vattnets stabilitet som vätska under en stor skala av temperaturer betydelsefull för vårt liv?
23 Vattnet är märkligt också därigenom att det förblir flytande under en stor skala normala temperaturer. Om det skulle avdunsta snabbare, skulle regnet inte kunna stanna på eller i marken för att lösa upp mineralämnena och transportera dessa till växterna. Växtligheten skulle alltför snabbt förlora sin fuktighet, och stora landområden skulle bli öken. Om vattnets kokpunkt vore mycket lägre än den är nu, skulle det finnas en risk att vårt blod skulle koka, när vi utsattes för den varma solen. Om vatten alltför lätt skulle frysa till is, skulle det inte bli mycket regn att tala om, och växterna skulle dö.
24. Vilka syften tjänar vattnets ovanliga egenskap att utvidgas när det fryser?
24 Vatten utvidgar sig också något när det blir is, så att isen flyter i stället för att sjunka till botten. Detta hindrar sjöar och andra stora vattensamlingar från att bli bottenfrusna, vilket skulle skada de levande organismerna. Att vattnet utvidgar sig när det fryser har också betydelse för jordbildningen. Vatten rinner ner i sprickor och skrevor i berg och stenar och utvidgar sig sedan när det fryser, så att stenarna så småningom blir till fin, odlingsbar jord — och allt detta försiggår utan att människan behöver bekymra sig det ringaste om det.
25. Vilken slutsats förmås vi att dra, när vi begrundar varför vatten finns i sådan ymnighet på jorden? (Jeremia 10:12, 13)
25 Hur kommer det sig att just det värdefulla vattnet av alla vätskor förekommer så ymnigt här på jorden? Det är utan tvivel ingen tillfällighet. Det måste i stället vara en mästerarkitekt som ligger bakom det — en som verkligen bryr sig om sitt levande skaparverk på jorden!
DET GÅR INTE ATT TA MISTE PÅ BEVISEN
26. Hur kan vi veta att det finns en mästerlig utformare och skapare, trots att Gud är osynlig för människors ögon?
26 Den som gör en grundlig undersökning av de synliga vittnesbörden omkring honom kan lägga märke till att det måste finnas en överlägset intelligent personlighet, en mästerlig utformare och skapare. Även om vi inte kan se denne välvillige danare med våra bokstavliga ögon, så kan ”hans osynliga egenskaper ses ... alltifrån världens skapelse, eftersom de uppfattas genom de ting som är gjorda, ja, hans eviga makt och gudomlighet”. — Romarna 1:20.
27. Varför är det inte förnuftigt att begära att få se Gud för att tro att han existerar?
27 Somliga kräver att få se Gud, innan de tror att han existerar. Men är det verkligen förnuftigt att förvänta att få se honom som skapat alla dessa förunderliga ting? Vi kan knappast uthärda att se direkt på solen och skulle utan tvivel bli blinda och uppbrända, om någon av de större solarna befann sig lika nära jorden som vår sol. Hur strålande skulle då inte Skaparen av dessa solar vara, om han skulle visa sig för människors ögon! Mose, som bad att få se Guds härlighet, fick svaret: ”Mitt ansikte kan du dock icke få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” — 2 Moseboken 33:20.
28. Hur kan vi enligt Romarna 1:20 se vittnesbörd om en kärleksfull och omtänksam mästerarkitekt, när vi iakttar universum?
28 Men om vi använder våra förnuftsgåvor, kan vi i skapelsen se ett uttryck för obegränsad makt och alltomfattande herravälde. Slumpen eller blinda krafter kan inte utöva ändamålsenligt herravälde eller stifta några lagar. Lag och herravälde vittnar om en mästerarkitekts osynliga egenskaper. Den omsorg, med vilken universum (däribland vårt solsystem och planeten jorden) är sammanfogat utan att något gott saknas för mänsklighetens liv, vittnar också om stor kärlek och omtanke. Detta är egenskaper som endast kan tillhöra en förnuftsbegåvad personlighet, som känner medömkan.
29. När vi nu dragit slutsatsen att det finns en skapare, vilka frågor förtjänar då vår uppmärksamhet?
29 Men bryr Gud sig verkligen om sitt skaparverk i våra dagar? När han nu utformat och frambragt universum, har han då något ytterligare intresse för att handla med det? Finns det i Guds sinne en framtid för människan och ett uppsåt för varje människa som lever eller har levat?
[Helsidesbild på sidan 4]
[Bild på sidan 6]
En klocka har en konstruktör ...
[Bild på sidan 7]
... hur är det då med det vördnadsbjudande universum?
[Bild på sidan 11]
Människan kan knappt uthärda att se direkt på solen. Skulle hon då förvänta att kunna skåda dess vördnadsbjudande Skapare?
[Bild på sidan 13]
Hur kommer det sig att jorden har ett sådant överflöd av denna vätska, som är så oumbärlig för allt materiellt liv?